Vietnam for one week

Standard

This year we made a visa run to Saigon, as a Nordic citizen you do not need a visa to Vietnam if you stay 15 days. Just show your return ticket to the passport control and you can stay 15 days.

This is the first time we have made such a short trip, normally we stay 3 month. So how did we spend our days? Coffee, Beers and Crocodiles.

Vietnam have probably among the best coffee in the world, and as usual it is best enjoyed at a small street cafe so that you can enjoy the vibrant life around you. But since we very visiting for so few days, we did not enjoy the street life at all, it was in our ears only a loud annoying traffic noise all the time, combined with high pollution leading to sore throat and red eyes.

Beer – this was much more easier to enjoy. Quite many new and exclusive craft beer pubs has started, we visited only one of them, Pasteur Brewing Company. The beer was good, but expensive, and with the lack of any Vietnamese customers in the pub, this could have been located anywhere in the world. Everything has become more expensive since our last visit (2014) except the microbrew bars. Here the prices was the same as before, but the number of Vietnamese customers had really increased. Our favorite this time was visiting at Bigman Beer during lunch time and observe all the different business lunches. You could see some bring tons of paper and documents to hand over to their business partner, but after the first hand shake the other part will just drink beer and do not look at any of the documents at all. On some other tables you find the small company with the boss celebrating some special occasion with their staff. After a while many around the table are rather drunk and we wonder who will fall asleep first. When leaving, they all go down to the garage and drive out on their motorbike(!)

Some years ago we visited a very strange theme park outside Saigon. Time for a new visit to Suo Tien theme park, including everything from temples, water park, amusement park, zoo, crocodile farm and of course a lot of restaurant and food stall. I wanted to revisit the crocodiles and feed them. Last time we visited we were almost the only one there, this time the park was rather crowded, and the crocodile not very easy to tease with a bit of red meat.

image

Feeding the crocodiles

imageimage

Much more fun was actually the horror house, if you were able to go by yourselves and not have any young Vietnamese in front or back. Why? They go with the torch light on the phone, destroying all the fun. The idea is to get into the dark and be scared. The Harry Potter house was great, with a mix of dolls and humans grabbing you. The Buddist Hell (Unicorn palace) would have been great if the light on all the phones had been banned. You kind of mising the point going into the darkness, bringing light with you.

image

Time for power-naps

 

 

How to spend your days (successfully) in Da Nang

Standard

It is easy -go to Hoi An !!!!!

a lady offering boat trip on the river

a lady offering boat trip on the river

Danang is a very friendly and relaxing place, and it is very easy to just stay here and spend some time. If the weather is up for it – there is a bunch of beaches to choose from, and many good restaurants as well. Only downside, is that Danang is rather big to its area, so you need your own vehicle to go around (taxi is cheap so that is an alternative – but I always find it difficult using taxi when I am not really going anywhere specific).

View from our room on a sunny day

View from our room on a sunny day

View from our room on a rainy day

View from our room on a rainy day

The weeks we stayed here, in February, the weather did not invite us to long and lazy days on the beach (windy and around 18 degrees Celsius) so we rented a motorbike from the coffee-shop next door (100. 000 vdn/day) – and went for day trips to Hoi An – only 30 minutes away.

Hoi An - just like we remember it

Hoi An – just like we remember it

We visited Hoi An back in 2003 (before the heavy flooding) and remember it to be very beautiful and picturesque, a little bit like being in the middle of a Tin Tin album, so it was with mixed emotions we planned for the re-entry. But no reason to fear – a few km outside the city we start seeing all the tourists out on bicycle – and it was just to “follow the stream” into town. And the first sight f Hoi An was just as beautiful as we remembered it – with one difference – now the entire old city has turned into a huge tourist market with restaurants, tailor-shops, shoe-shops and art galleries in absolute every building.

P1040455

Tourist scam

And then we faced the tourist scam. On our first day we were approached for tourist scam 3 times: First scam: on the restaurant – it was really good, reasonable priced and we even told the lady in charge that we would come back – but when we were going to pay she would not give us the bill, just said the amount. First when we have asked for the menu several times to double check the prices on our food and drink, she gave us the written bill – with the correct amount  (about 60.000 vdn) below her first attempt.
Second scam: we had an ice-coffee in a normal Vietnamese coffee-corner, but when we paid, he “accidentally” forgot to give us change back on our 200.000 bill and pretends he only receive a 100.000 bill.
Third scam: on our way back we needed to fill petrol – and had to pay for the guest prior to us as well.

On our next visit, we had trouble on the restaurant – again! The bill was much higher than expected, but the price for each dishes was correct, but the sum at the end around 60.000 extra. What are we doing wrong????

When first visiting Hoi An we want to sit in an old building in the middle of the old city – it is partly because of that atmosphere we do our (daily) visits. For the rest of our visits we were more lucky – found restaurants serving good food – and  paid according to the prices in their menu

Going to the tailor

party smoking anyone???

party smoking anyone???

Hoi An is well known for all its tailors, and during our first day we stopped by at a small tailor shop to see what they offer and to get an idea of the price. Back in Danang we visited the markets, looked at the fabric on offer there and tried to find some English speaking persons making men clothes. Failure (a week later we realized we were at the wrong market). We started looking for tailor-shops out on the street, and when we finally found one that was open,  the price for a shirt (with same kind of fabric) was 40 US$ and 10 days for delivery compared to 17 US$ in Hoi An and ready within 1-2 days. So we went back to Hoi An and was met with a warm welcome at the same tailor–shop.

so many fabric to choose from

so many fabric to choose from

 

 

In total we paid 455 US$ for

  • 10 men shirts (long sleeve)
  • 3 women blouses (long sleeve)
  • 1 women top
  • 2 men suit-jackets
  • 1 woman suit-jacket (in wool)

3 days and 4 fittings later we could bring it all back. I red somewhere that it should be possible to buy men shirt for as low as 10 US$ – but we were very pleased with the price we got, taken into consideration that we agreed on the final designs together with the tailors, when it comes to colour on thread, button, fabric inside neck, pocket shape and placement etc.

What else???

We had daily biking trips around in Danang, Visited the Marble Mountain – actually better than expected, and when you got further away from the elevator it was more relaxed, no guides anymore stressing around you, only families having their picnic or sitting relaxing on a bench and looking at the beautiful flowers/garden/temples.

Dark Beer from Tulip

Dark Beer from Tulip

Tried also the Check brewery Tulip (after advice from the guy we rented motorbike from). Lovely cold, dark beer – at last the first one. The second glass was unfortunately a big disappointment, warm and without no freshness. As we forgot to take a table close to the bar we could not check if we were served fresh tapped beer each time.

 

 

Even if the weather did not invite for lazy sun-bathing days on the beach – it was still nice enough to sit on the pedestrian watching the sun-set, drinking freshly pressed sugar-cane lemonade. Or we had a good cup of coffee (7.000 vnd only) and a chat at our next door coffee-shop.

Danang Bay

Danang Bay

relaxing at Danang bay with freshy squeesed sucar-cane lemonade

relaxing at Danang bay with freshy squeesed sucar-cane lemonade

one of the Danang beaches

one of the Danang beaches

In Hoi An we also found a favorite spot, next to the old Japanese bridge was a simple and cheap café with plastic chair, where you could have some noodle lunch, a beer, or just a refreshing ice-coffee, while watching couples taking photos of themselves in front of the bridge.

Excuse me, but where is the sand dune? (from spring 2010)

Standard

……var den seriösa frågan vi möttes av då vi just tog denna bild.

white sand dunes

white sand dunes

Vi föll i gapskratt och svarade:

  • Öhhh, there…. och pekade i kameralinsen riktning.

Vår medtrafikant hade visserligen, som vi, cyklat i vietnamesisk solgass, men kunde han ändå verkligen mena allvar? Sand-dynan var sanslöst vacker, precis bredvid en ökenoas, med palmer likaledes overkligt vackra palmer, absolut omöjlig att missa. Alldeles på andra sidan vägen………………

Han fortätter:

  • But I mean, is this it, The Lonely Planet Sand Dune? I mean The sand cushion?

Vi kollar omväxlande på varandra och på killen och fortsätter skratta, och undvika att skaka på huvudet. Vi svarar ärligt:

  • We re actually don t know if this is It.. But damn it is nice, there are many peoples there and watch and photograph. So it s most certainly be It.

Lonely Planet-ryggluffaren pustar ut och tackar oss med ett uppriktigt svettigt leeende:

  • Thank you so wery much! I ve seen so many dunes before arriving, and Ï was almost to give up.

Våra munnar är som fågelholkar. Fy faan för L.P., eller rättare sagt för dess bokstavstroende läsare…. VÅGA TA DIG RUNT PÅ EGEN HAND!!!

white sand dunes

white sand dunes

Själva hade vi de senaste två timmarna mer eller mindre åkt ensamma på en grusväg, där vi hade havet på vänster sida, och oändliga sanddyner på högra sidan. Vi har stannat, tittat, kravlat, fotat, ja hur många gånger som helst under dessa timmar, och tycker det är oerhört vackert. Vem kunde ana att sand har så många olika kulörer???? Eller att sand i sina olika formationer kan vara så vackert???? Så kanske inte så konstigt att vi tyckte frågan vick var lite malplacerad?

 

red sand dunes

red sand dunes

8 veckor i Saigon? Trots tiden. Varje dag är unik! (from spring 2010)

Standard

1/2-28/3

8 veckor!!! Hur står man ut i en bastuhet infrastrukturstörd, trafikinfarktad storstad? Saknar man inte de vita stränderna och den vackra vietnamesiska landsbygden?

Jo vi vet. Vi borde resa vidare, men vi älskar verkligen Ho Chi Minh City!

Varje dag upptäcker vi något nytt, oväntat, härligt, obehagligt.

För oss är Saigon definitionen på storstadens vackra och fula ansikten. Gästvänlighet, Tempo, Fattigdom, Kriminalitet, Exklusivitet, Kultur, Mat, Dryck.

Undviker du Göteborg och hatar Stockholm så åk absolut INTE till Saigon.

Gillar du, som vi, Barcelona, Prag, Dublin och Bangkok och dessutom står ut med värmen, då kommer du att älska Saigon!

Vi gör det trots att vi själva upplevt Saigon-maffians rånförsök, hotelser och t.o.m. deras våld. Men vi har också upplevt de fantastiskt generösa och vänliga Saigonborna och deras familjer, släkt och vänner!

 min personliga guide till Saigon är bl.a ett resultat av vår långa vistelse på samma hotel, samma kvarter, samma stad. Här följer flera reflektioner och erfarenheter från samma tid:

Vardagsliv i Närmiljön

Att ta sig runt i storstadsdjungeln

Mat och Dryck

Möten 

Jämställdhet mellan könen

Motion

Skillnaden mellan Nord och Syd

Vietnams Öl – en del av klassamhället? 

Vietnams Öl – en del av klassamhället? (from spring 2010)

Standard

På en vietnamesisk krog sitter klasskillnaderna i väggarna

I Sverige delar vi in ölklasserna i klass 1-3, i Danmark 1-4, och då avser vi alkoholnivån.

I Vietnam där älskar man smaken av öl och delar således inte in öl-kategorin efter alkoholhalt utan efter dess smak, men dessvärre lika ofta efter dess pris. Vietnam är liksom Belgien mikrobryggeriernas himmelrike. Varje stad/by av klass har sitt eget märke och stolthet. Och enligt Mariestad-reklamens definition är nästan alla märken här ett fin-öl , trots priser som får oss svenskar att tro att de missat en nolla eller två.

I Vietnam kan man som öl-gourmet eller gourmand frossa í timtal utan att plånboken minskar i närheten av samma takt som midjemåttet ökar.

Kort sagt; Vietnam kan ölbryggeriets konst – men är inte lika bra på marknadsekonomins förväntningar av tillgång, efterfrågan och brandmark (Ett lite kul anglosaxiskt ord som de lånat av våra vikingaförfärders brandmärke , dvs vikingabåtens otäcka logo-typ som bränts in i båtens för.)

Dessutom gör Vietnams historisk dåliga ekonomiska nationella självförtroende, som får Dante-lagen att likna mannens självbild av sina nedre regioners storlekspotential, att vietnameser med pengar aldrig köper Vietnams kulinariska dryckesläckerheter, utan fininvesterar hellre i trista Heineken, Tiger och San Miguel.

Alltså så dricker arbetarklassen, på en typiskt Vietnam-krog, en fantastiskt god egenproducerad kranöl för 1 kr halvlitern, medelklassen god vietnamesisk exportöl för 3 kr, och de nyrika ett importöl, av trist medelklassnivå för 10 kr. Visst är det sjukt, men om det viktiga att visa att man har råd, så har man ju lyckats.

Kan man på samma krog dessutom beställa in en Johnie Walker Black Label (en trist men helt OK blended Whisky) så är de nyrikas frosseri fullständigt. Absurt nog kan du på samma krog köpa in en 12-årig Single Malt Highland Park för lägre pris, men denna har ju inget Top-nodgevärde, så varför besvära sig?

Själva njuter vi allt för ofta av fantastiska lokalbryggda fin-öl, och får vänliga icke-snobbiga ryggdunkningar, oavsett om vi bjuder laget runt eller ej. Kul, Billigt, Gott!

Och vill vi festa till rejält så blir det ett OK lokalt rödvin för 20 kr flaskan, eller en rökig Single Malt.

Jaaaaaa, vi vet, vi har råd i en allt för orättvis värld……

Skillnaden mellan Nord och Syd (from spring 2010)

Standard

Saigon är verkligen fantastiskt. En mångmiljonstad som påminner mer om London än Bangkok, vad gäller utsträckning, dvs. relativt få skyskrapor men massor av “småstäder”, inne i själva staden. Bitvis väldigt fattigt, bitvis extremrikedom. Det s k kommunistisk Vietnam har infört vulgärkapitalism, särskilt i Saigon. Kombinationen av spänningarna mellan de USA-allierade vietnameserna (minoritet) och vinnarsidan, och nykapitalismen gör Saigon till en mycket farligare plats nattetid än andra sydostasiatiska och vietnamesiska städer. I norr var skillnaderna inte alls lika slående. Dessutom märks ett visst hat mot Hanoi här nere. Saigons segersida, dvs. befrielsearmén hyllar naturligtvis Ho Chi Minh, nationens enande och är härligt stolta över att de slagit Kina, Japan, Frankrike och senast USA.

De som var på USA´s sida, och som inte flydde har naturligtvis än helt annan bild, och beskiver åren efter 1975 som hemska. De arbetar ofta som cyklo-förare, dvs. lägsta status, lismar för turisterna, och ser ofta opålitliga ut (ögonen ser på än som en dollartät plånbok utan hjärna). Samtidigt har ett antal exilvietnameser kommit tillbaka med fulla dollarplånböcker och utnyttjar den billiga arbetskraften. Så det märks att en del “vanligt” folk är lite bittra.

Skillnaden i kultur mellan norr och söder i Vietnam är, och har alltid varit väldigt stor. I söder finns en stor grupp Kineser (som under 1000 år styrde Vietnam), kambodjaner (på Khmer/cambodianska heter Mekongdeltat nedre Cambodia/Khmer), och Cham. (Ett folk och en nation som som gick under i kampen om sydostasien). Vietnam, Cambodia, Thailand och Kina (historisk under andra nationsbeteckningar, men i stort sett samma länder som idag) krossade Cham som då varit en stormakt i stora delar av Vietnam och Cambodia.

Och självklart har vi även i Saigon mött mängder av otroligt ärliga och rättvisa personer. Vid mer än ett tillfälle har vi lämnat fram en 100.000-dong sedel i tron att det var en 10.000-dong sedel, och upptäcker inte misstaget för växeln ges tillbaks. Eller de som totalt vägrar att ta i mot dricks, där vi för att visa vår uppskattning till slut köpte en penninglott och lämnade den som dricks. Ju längre bort från turistområden och centrum, och särskilt om man irrat sig in på några småvägar, är alla gatuförsäljare vi mött så långt, extremt ärliga, och ser som sin hederssak att att inte blåsa någon turist. (vid andra tillfällen har man då och då tyckt lite annorlunda……)

Motion (from spring 2010)

Standard

I Saigon (och Hanoi) finns det mängder av härliga, gröna parker. En stor skillnad mot andra asiatiska länder. Tidig morgon samt sen eftermiddag, hittar man i alla parker en jämn ström av motionerande Vietnameser, och det är bara att passa in i ledet för power walking eller Tai Chi. Eller kanske utmana ödet och hänga med på en fot-badminton-match? Bollen lite smalare än vanlig badmintonboll, och man använder kroppen istället för rack, helst foten. Annars är banan och reglerna som vanlig badminton. Så fort solen är på väg ner och temperaturen blir skaplig, fylls gator och torg av vuxna och barn spelandes badminton (fot eller rack-typen). Parken mitt i mot vårt hotell erbjuder många fasta träningsstationer, och som västerländsk turist blir du varmt välkommen av gummorna som tränar framför dig (ofta lång kö på morgonen, lättare att få tillgång under eftermiddagen)

Simbassäng finns det gott om, flera på gångavstånd eller lätt tillgängliga via lokalbuss. Inträdena varierar, det billigaste som vi har hittad kostar12 000 VDN och är det bästa när det gäller själva bassängerna, ligger mitt i stan, och används flitigt för simundervisning av skolbarn i olika åldrar. Vi var rätt så imponerade hur en ensam simlärare klarade av att ha kontroll över närmare 100 stycken 7-åringar, som tilläts busa, leka och skrika samtidig som de tränade på ben-spark. Så ett besök mitt i veckan kan vara högljudd, men restauranten erbjuder bra och billig lunch. Vill du sola, får du använda betongbänkar eller sitta på bassängkanten, och toalett och omklädningsrum kunde varit fräschare. En annan pool vi giller, är en privat sportklubb, lite dyrare inträde (25 000 VDN) men har finns riktiga solbäddar, samt rätt så fräscha (utomhus) duschar. Tomt dagtid, men fullt av Vietnameser de sista timmarna. Även här erbjuds simundersvisning hela dagen för barn och vuxna (har så smått funderat på att träna lite på crawl tekniken en vacker dag& ..) Restauranten är tyvärr ingen vidare. Och om man vill ha lite mer lyx, ligger det ett vattenland i Cholon-distriktet, men man kan betala enbart för swimmingpoolen (40 000 VDN, våning 2). Här finns sköna solstolar, under tak, men de går att flytta runt så att man får lite, lite sol. Bassänget är stort, och här finns flera olika jacuzzi bassäng samt ångbastu. Och bra restaurant/pub. Toalett och omklädningsutrymme är tillräckligt OK.

Gemensamt för alla bassängen vi har besökt, är rätt så strikta regler för badkläder. Vita badkläder (kvinnor) accepteras ej, och som kille får det inte vara långa surfer-shorts. Och vad vi har sett, använder 90-95% av besökarna badkläder så som man skall, utan underkläder eller tröjor. Här är det enorm skillnad mot övriga länder vi har besökt i Sydostasien, där de flesta badar i sina fritidskläder (T-shirt, shorts och underkläder)