Trapped in the Splash

Standard

Water festival or Songkran in Pattaya is just crazy. Our first day we were walking outside our hotel trying to avoid being splashed. Then getting the fantastic idea in order to avoid getting soaked, let’s jump on the Songtha / Baht bus. This was probably the worst idea we had, getting completely soaked at least 10 times during the ride.

The day after we had a different approach, leaving the hotel somewhat earlier, we were able to get to the next alley, just hit a few times by different wsterguns. Then we found a taxi, that drove us the the shopping mall, Central Festival. After finishing our dinner inside the shopping mall, we relaxed with a mojito from the cocktail car bar outside. Here we could stay dry as long as we was inside the bar area. Anyone trying to splash water was stopped by the bar guys (and they had the biggest water gun of all). Time to go home, we got a taxi again, maybe a little high price, but again it cost to stay dry.

Our third day was the finale in Pattaya, and we woke up by street disco from the corner of our hotel five o’clock in the morning. From then it just get worse. We tried to go out early for lunch, but at every corner of our hotel it was just crazy, water splashing everywhere, and since we did not want to get soaked again, we turned around and stayed inside the hotel area. Does this mean we have become grumpy old tourists not able to have fun anymore?

Partly yes, but we had already celebrated Songkran in Chumphon area together with friends. It started very innocent, we were in Pak Nam Chumphon eating on the market. Kids were playing outside, but we’re probably told not to play at the food stall. On our way back to the car, we were passing four kids, wonder if they dare to splash us. They did, the youngest turned around with a big toothless smile, shouting “Falang” and the running after us with his water gun. But this was just fun. Back on Thun Wualaen Beach we were surprised about the long caravan of cars drivin through the beach. But it was still rather innocent, of course we were hit now and then, but never completely soaked, and every time hit, it was combined with a big, big smile. When the sun got down it was over.

imageimageimage

Songkran second day, we were heading towards the beach, dressed in a way that a water splash doesn’t matter. And we were soaked and several times and got the colored powder in our face and on our clothes. But this is a beach area, if you get to dirty, go for a swim, and so we did. Heading back to our guesthouse we were met with dry towels. In the evening on the other hand there had been knife fights, one dead and four seriously injured on hospital.

The third day of Songkran  it was a bit slow start, and during daylight it was mostly children and young being out. Going for lunch we hoped to be able to keep dry, but luckily we had dressed for the opposite. We had not gone many meters from our guesthouse before hit the first time. But miraculous we did not get particular wet on our way  to a lunch restaurant, but our faces had all kind of colors, so we were not completely clean. Just before entering the restaurant, we stopped a minute, and then I got completely soaked by the owner of the restaurant we were going to enter. This was absolutely a new way of inviting gusts in. But we got in, had our lunch, and after that joined in the Songkran festivals for hours, splashing anyone passing by, and now and then being completely soaked by our play mates.

When the sun get down we went home, and the next day it was over, we thought, until we arrived to Pattaya, where the water festival was prolonged and last for three more days. But we had had enough of splashing and wanted to stay dry, that’s why we acted as grumpy old tourists.

 

 

 

 

 

Pattaya – is it good or bad???

Standard

It is few places in Thailand that we had hesitated to visit for so long time as Pattaya. Then you can wonder why bother at all when Thailand has so many lovely places you really like to go to. But it is all about location, 1,5 hours from the AirPort make Pattaya the perfect landning and departure point and a good alternative if you like to avoid Bangkok. So after many years of hesitation we are finaly here (and has been here a few times already). And we have stayed at several places during different times of the year; October 2013 we stayed some weeks in central Pattaya,  close to Sukhumvit road, in March 2014 we stayed almost a months in the area of  Jomtien / Dontang Beach, in September 2016 we stayed some weeks in the Northern area Na Klua and in January 2017 we stayed for one month in central Pattaya, in a small and quite alley right behandling 2nd Street.

So, how bad (or good) is it? It works fine to have as your landning and departure point, and also as a “break” of a longer trip, but I would never choose it as a destination of it’s own.

Pros:

image

New painted nails

  • Distance to AirPort
  • It is a city including nice and breezy beach pedeastrian
  • High competition and good pricing on accomondation, restaurants, bars, massages
  • Shopping, cinema, bowling
  • Public transport by songthaews, also called baht bus
  • Jomtien and Dontang beach only 10 bahts away, if you need the touch of sand between your toes
  • A huge diversity of restaurants, all tastes and all prices, AC or outside
  • Many scandinavian places – can be nice if you want to watch some winter sports (skiing) on TV
  • Cheap and good Street food

Cons:

image

Pattaya Beach in March 2014

  • Sex-industry
  • Go-Go bars
  • Walking Street ( and other red-light districts)
  • Dirty beaches
  • Polution in the sea due to tourist-boats releasing hundreds litres of diesel eevery day

 

But, we have stayed here for a  month now and enjoyed it, Thanks to an excellent hotel, new, clean and cheap and in a quite Street with the best fried chicken restaurant we have tasted ever. And on top of that we could enjoy a Consert with Tommy Körberg……….

Creative Thai Design with Swedish Brand

Image

Found this drink in the menue of Urban Bamboo Hostel in Khorat, a new place with a lot of efford on design, but unfortunately less on function.

image

The first room we stayed in had the biker theme, with bking lanes painted all around the room, so we didn’t even miss that the room lacked window. But we did wonder why it was a bicycle inside of the room (?) Our next room had window, and a basket theme, 3 basket balls and a basket ring on the wall, in case you wanted to play during the night. All rooms had also a special thai-edition of Monopoly, but it was to difficult for us to play as we didn’t understand from the drawn card if we should receive or pay money. But a very nice detail of the room interior.

Even though we liked the designs we can never stay here again since the plastic wrapping used to protect the madrass during transport and storage was not removed. It was not a comfortable sleep we were offered on a plastic wrapped madrass!

So next time, please remember to combine functionality with the designs.

Follow the Elephant tracks in Isan

Standard

 

15 Rai of water melon, almost ready for harvest, was eaten by a group of elephants one morning, close to the village where our family has their house. The same day the more adventoures (i.e. swedish) part of the family was out on an elephant treck themselve, by motorbike around the sea in  the nearby national park. One Girl in the family is now working in this national park and had been out with the rangers several times and seen wild animals, and she pointed out the direction where she had seen a large group of elephants, including several baby elephants.

So, did the meet any? Not face-to-face, but the smell was strong and both the Elephant track as well as the Elephant dropping was fairly fresh. And the elephant grass ahead of them seem to be moving….

 

We have spend one week in the small Isaan villiga Ban Rat Samaki. New years eve was celebrated in thai-style. Everyone brought a small gift (nicely wrapped) and then it was a lottery.   The challenge was to buy a gift that would please both adults and children, but it was good mood and a lot of laughter during the lottery, so I think most of us manage pretty well.

One day we went on a tour to the Jim Thompson farm. The farm tour contains different parts, including exhibition and education of Isaan architecture and Isaan villages. Since our travel company were all Isaan woman they could teach us more by sharing childhood memories of the heavy farming job they need to help out with. So we all put our passion and enthusiams on the beautiful flower and pumpkin fields. At the end of the farm tour we all enjoyed the tasting of Tea and sweets made of mulberry. (Mulberry leaf is used for feeding the silk worms)

The last day we visited the winter-land in one of the shopping malls, the youngest girl had asked for a vist here every day the last three weeks, so finally everyone got the opportunity to play around, throw some snow balls and ride the ice-slide.

Where to next???

Standard

In the past we could go to the local bus station, check out the most comfortable bus and see where it will take us for a 4-5 hours drive, and there you had our next destination, an easy and fun way of travelling. This time we have not yet got this adventure spirit, maybe because we are carrying a little to much packaging with us, so instead we try to create some kind of travel plan. Meaning we had to exit Thailand on December 2nd and we would like to go to Langkawi in Malaysa. So either we end up in Hat Yai to take the ferry between Satun and Langkawi, or we end up in Phuket to catch a flight to Penang or we head back to Bangkok for a flight wherever we want.

First stop for us is Chumphon and we go by train, 2nd class aircond. And the train is not only on time, it actually arrive ahead of schedule, something we never have experienced before. When it comes to comfort and price, the VIP bus are often a much better alternative, except that they mostly depart and arrive from the Highway, while the trainstation is located in city centre.

Chumphon

Nothing has really changed here since our last visit four years ago. Good accomondation is still easy to find, we paid 590 baht for aircond room including free wi-fi, hot water, daily cleaning and breakfast for two at the Euroboutiqe Hotel. And it was on a walkable distance from the train station so we didn’t even need a tuk-tuk. Chumphon is a great place for some daily business like going to the dentist and to the hairdresser. We found the same dentist office used before, but this time we thought the  service provided was a bit more ecpensive and of less quality, but the teeths get cleaned and zero hole so why complain?

One reason for going to Chumphon was the Bach of Thung Wualen, to see if some of the “regular” visitors had arrived yet. They had not, and on a Friday morning the beach and the surroundings gave a rather closed approach. In the middle Nana Beach hotel was expanding in all directions, at the Northern part  all placed was closed, at least during day time, but in the southern part of the beach there was a lot more cheap beach stalls serving thai visitors. But the beach itself was still as white and untouched as we remember it to be. But we decided to continue to stay in Chunphon instead of moving to the beach this time. And spend our days by cruising around on motorbike on small and scenic roads.

image

One of serveral fishing villas outside of Chumphon

Back in Chumphon we entered the bar “Old Time” to grab a coffee, ending up with delicious lunch and good coffee + some sweet dessert . Looking around inside the bar, the decoration looked very familiar, as a typical Swedish second hand shop, with a display of Swedish tourist souvenirs, swedish books, swedish records etc, even the dry flowers was the same as I used to have in my student apartment back in the late 80’s. On one of the other walls, the decoration could have been unpacked from a box in my garage – I had owned the same kind of instamatic camera and hifi casette rack as those on display.

Can’t sit and drink coffee every day, so time to move on. We walk down the street to the mini-bus station, and wait for the one to Surat being filled up. This one has no time table, it levers when full. Perfect for us this time, as it require no travel planning.

Surat Thani

Except of being a major travel hub for those going to the Islands it is also a city with lots of old wodden house, and I had never visited  this town before (changing mini- bus here back in 2003 when travelling from Koh Samiu to Penang does not count).

One of the “do not miss” things is going on a boat trip with Mr. Lek. First we thought it was a bit expensive as he charged us per number of passanger and not per boat, but this was the longest one hour trip we have had, including a stop under the bridge while waiting for the heavy rain to pass by.

image

Bokat trip on Tape River with Mr. Lek, Surat Thani

It was extremely beatiful, but at the end we went through the small fishing village where our boatman lived himself.

image

Fishingvilla in the klong, Surat Thani

image

Happy Smiles in the Khlong outside Surat Thani

Experienced a new trick for how to walk around in a town when it is more than 30 degrees outside. Go to the nearest seven eleven shop and fill up a large mug with ice, add some thai ice tea or ice coffe and you are ready. The ice keep you cool and the drink contains enough sugar and milk to give you energy for the next 30 minutes of strolling around.

We stayed at “My Place@surat” actually a little to cheap place for us, it was a bit to noisy but for 540 baht for a double with aircond and wi-fi it was fair enough. And we didn’t need to pre-book, got a room just by walk by. The location on the other hand was fantastisk, next to the night market. And this was a real night market, reasonable priced and with a variety of all tastes.

A couple of days in Surat was still enough so now it was time to decide where – and how – we wanted to go. Public  bus depart to Hat Yai 11.30 and no need to buy your ticket in advance, 5,5 hours ride seem bearable, so what are we waiting for??  Should just make a reservation on Lee Plaza hotel in Hat Yai where we have stayed several timme before. The location of this hotel is very good, on top of a shopping mall, but before we completed our reservation we browsed some of the recent guest reviews – and then we had a second thought. For the same price we could get a luxery hotel on the beach in Phuket, shorter travel distance so why not, we had still 7 days left before we needed to leve Thailand for this time. So hotel in Phuket is booked (good discount on Agoda this time when booking the same day) and so are the flight from Phuket to Penang. We just need to find out how to get there. The reception is helping us out, public bus to Phuket exist, but it has already departet and the next one dosen’t leave untill 16.00 so they helped us arranging a private car / taxi instead. 20 minutes later we are on our way.

Patong beach, Phuket

And some hours later we have checker into our hotel, and found out that we have been upgraded to a pool-access room, not bad at all, specially when not paid for.

image

Our room with pool access, Paragon Patong

The room is spacious with a bathroom bigger than the room we stayed in last night. But maintainance is totalt lacking and so many parts is broken and out of order and bed linnen so old and washed so many times that they are tearing. But we are on vacation and are enjoying the location and our pool access, and the price we are paying inclusive breakfast is less than the cost of the breakfast itself (breakfast cost 650 baht per person!!!).

Patong is expensive, far to much traffic and polution and no public songthaews but the beach is still beautiful and so are Phuket as soon as you are off the main roads. And the beaches are surprisingly clean and the sea is so clear and fresh so 7 days spend here was not bad at all.

image

Beatiful beach with clean and clear water in Phuket, Khata Noi

 

A Room With a View

Standard

After a few days in Pattaya to sleep out the jet-leg, we reached our current destination Prachuap Khiri Khan. This is a place we have passed by serveral times before when travelling further south by train. Every time we have been amazed about how beatiful it looks, but never stopped and paid the city a visit untill now. A decision we do not regret, that we finaly  made the time for a stopover here.

Prachuap is so beatiful, so friendly, so easy going and with a lot of fresh seafood reasonable priced. We stay at Sunbeach Guesthouse, in a very quite part of the beachroad. From our huge upstairs balcony we have the best view we can imagine for as little as 1000 baht/day! We are surrounded by National Parks at the Northern and Southern part, and to the west lays the Jungle of Burma. We spend our days cruising around on our rented motorbike, through serveral small fishing villages and beatiful beaches. Evenings are succesfully spend on a nearby seafood restaurant right on the street (and maybe some sweet desserts from one of all the food markets popping-up after sunset).

The most beatiful beach is placed inside the Royal Air Force, but visitors are welcoming during day time. A beach chair cost 10 baht, a “rice-on-top” lunch starts from 35 baht and a bottle of soda water 10 baht. At one of the hills there skall be langure monkeys, but that area was not open for visitors when we were there. Instead we climbed the 396 steps up the hill in the Northern part to visit the temple where the Makaker monkeys stays. Well, then don’t only stay up on the hill, we do see them on the streets and climbing on the nearby buildings, and not to mention how fast they are inspecting our motorbike…… Yesterday the Makaker was on the beach, and they where also swimming and sky diving into the fontaine. It was the day after the Lay Krathong Festival, so probably the monkeys was down at the beach “cleaning-up” (i.e. eating) all the flower decorations from the festival the day before.

On our way to the market at the Burma bordet, we found a very special place. Following the hand written signs to “Hanging Stone” we drive into a narrow dust road ending in a welcoming spot. We climbed the stairs to view point #1, being the rooftop of some kind of bunkers build between some giant stones. Then we moved onto the stairs of view point #2, surprisingly we now found ourselves inside a temple. Our sun-caps are quickly removed, and the welcoming monk shows us were we skall go. And then we are in the middle of  a short jungle-trek around, under and through more giants stones. Amazing.

Did I mention that Prachuap is very beatiful, relaxing, friendly, easy going, and that we have a room with a beatiful view (day and night)?

image

Maybe a place to consider for a second home away from home???Prachuap Khiri Khan

På väg söderut via Chumphon (from spring 2010)

Standard

12/1-1/2

Vår vistelse i Pran Buri blev något längre än först planerad pga av oförutsätt ryggproblem. Men efter några dagar med fantastisk massage, kände vi oss redo för nästa etapp. Från vår nyinköpta detaljrika karta över södra Thailand, stannade valet på chumphon. Först och främst för att vi därifrån kunde välja att åka vidare till öarna Ko Tao, Ko Pa Ngan och Ko Samui, för att därefter fortsätta rakt söderut till Surathani, eller fortsätta längs Highway #4, antingen ner mot Phuket eller Krabi. Om chumphon står inte mycket om att läsa i de vanligaste reseguiderna men vår karta sa oss något annat, spännande typografi omkring chumphon, många småöar och långa kuststräckor, så vi bestämde att ge även staden chumphon en chans. Och tur var det för chumphon och dess omgivningar visade sig vara precis så bra och prisvärt som bara Thailand kan vara. Men det berättar  vi mer om under rubriken chumphon. Att resa under en längre tid ger en frihet att ändra rutt, tider mm, men för andra gången denna resa hade vi en deadline att jobba mot, på kvällen den 1 februari har vi bokat flyg från Phuket till Ho Chi Mihn City / Saigon, Vietnam.

Att resa med lokaltåg genom Thailands vackra landsbygd

Resan söderut gick alltså med lokaltåg, ett ressätt som den thailänska medel och överklassen betackar sig för, men som arbetar/bondeklassen har råd med tack vare extremt låga priser. Priset för vår femtimmarsresa var 10 kr. Lokaltågen har enbart 3:e-klassvagnar, vilket innebär svettigt varma vagnar, trots öppna fönster där sot från loket kan komma in tillsammans med naturens allehanda dofter. Kul i början, ofräscht efter några timmar, men hela tiden en underbar möjlighet att iaktta kulturella skillnader. Lokaltågen i Thailand är verkligen lokala. Vill någon gå av så stannar tåget, om så ”hållplatsen” är stor som ett utedass. Intressant, med tanke på vad det kostar att stanna och starta ett tåg-set. Absolut all information på stationen i Pran Buri var enbart på thailändska så vi var osäkra på vart tåget kom i från och vad som var dess ändhållplats, men vi visste det skulle gå 12:20 och att man köper biljetten på stationen. Som tur var, erbjöds vi gratis skjuts av en av hotelltjejerna från Ali-Baba hotell till järnvägsstationen. Hon såg till att vi fick köpt våra biljetter, samt förklarade att tåget var något försenat och väntades in vid 13-tiden, och att själva resan skulle ta ungefär 5 timmar.  Hon tyckte själv det var kul att köpa biljett till oss, eftersom hon själv aldrig vågade åka ”de livsfarliga tågen” i Thailand.

Även för oss var det drygt två år sen vi åkte lokaltåg i Thailand, och vi hade glömt lite hur det funkade med matserveringen. Vi tyckte inte vi hann att äta lunch innan, så vår matsäck fick bli mängder av frukt samt några flaskor vatten. Så fort vi kom på tåget, insåg vi att mat och dryck var inget problem. Inom de första 20 minuterna av resan var det ungefär 100 olika försäljare som passerade genom vagnen. Vi satt i vagn nummer två, vilket gjorde att man kunde kolla vad de sålde när de passerade första gången och sen köpa av dem på tillbakavägen. Och uppfinnesrikedomen för hur man fraktar mat och dryck var stor. Mest imponerad blev jag av de som hade en stång/ställning med krok i ena handen, där de hade hängt upp olika små plastpåsar med mat, det kunde vara ett spett med en korv, ett egg med lite soya, en kycklingklubba, sticky rice med torkat kött samt massa annat som vi inte har en aning om vad det egentligen var. I den andra handen bars en likadan stång, fast kortare, där det hängde färdiga påsar med isbitar, läsk och sugrör. När man handlade mat, hängdes stängarna fast i hatthyllan ovanför oss, och därmed fick försäljaren händarna fria för att plocka ner de påsar vi vill ha, samt ta betalt.

När vi hade vant oss vid alla mat försäljarna som stadigt passerade, kunde vi börja njuta av utsikten. Långa delar av sträckan går spåret princip i vattenkanten, otroligt vackert, och man påminns om vilka enorma strandlägen som fortfarande är totalt oexploaterade i denna delen av Thailand. Efter ett tag kom vi på att vi åkt denna sträckan många gånger förr, men då har det varit natt-tåget mellan Hat Yai och Hua Hin eller Bangkok, och vi har sovit gott när detta området passerades.

Chumphon

Väl framme i chumphon, blev vi direkt stoppade av en trevlig kvinna, som erbjöd boende på New Sook Samur Guesthouse, (ett mycket bra och prisvärt boende) samt hjälp med båt biljett till Ko Tao. Vi tackade omedelbart ja till erbjudande, men sa vi gärna ville stanna i chumphon några dagar innan vi åkte vidare. Vår vackra, billiga 5 timmars tågresa, sittande i ett felvinklat säte, visade sig vara lika korkat resalternativ som det låter, för den av oss med ryggproblem. Så första dagarna i chumphon var det total vila som gällde, inklusive ett sjukhusbesök för att få rätt medicin och några timmar med fysio-terapibehandling. Varje eftermiddag/kväll fylldes  vårt guesthouse av nya gäster, men innan vi hunnit stiga upp, hade alla rest vidare med 7-båten till Ko Tao. Vi fick därmed en lugn  och trevlig frukoststund, tillsammans med familjen och föreståndaren, som fixade till vår frukost, samtidigt som han varje dag ursäktade sig med att han egentligen inte kunde laga mat.

Thung Wua Laaen Beach

Efter en knapp vecka med mycket vila och lite mysigt småstadsliv,  kände vi oss redo för att äntligen hyra motorcykel och kolla omgivningarna, inte minst stränderna. Thung Wua Laaen Beach, 12 km norr om stan rekommenderades, både för att den var den vackraste, men också att det inte tar mer än 20-30minuter att åka dit. Vår första stranddag var rejält blåsig. Den vackra vita beachen, som vi sett bilder på, såg man knappt pga av jättevågor som slogs in över sanden. Det blåsiga vädret och lågsäsong gör att standen verkar helt tom. Men den starka vinden gör också att den thailändska solen känns härligt försommarsval, och vi bestämmer oss för att njuta den en stund. Vi går av MC´n och börjar utforska. Några få thailändare, inga fulla ”faranger”. Det här verkar lovande. Lite längre fram ser det ut som att någon fått tag på en solstol. Det ser otroligt skönt ut, så vi går dit för att se om det kanske finns flera stolar. Jovisst, vi hamnar hos Funky bar, som är en otrolig skön beachbar som drivs av en engelska och hennes thailändska man. Det är inga problem för oss att ta två stolar och sätta oss en stund på stranden (stolarna är gratis, men givetvis förväntas man köpa drickan i baren). Ägaren undrar var vi kommer från, och när vi säger Sverige, går han direkt fram och presenterar oss för mannen vi hade sätt på håll, som visade sig vara en pensionär från Göteborg som de senaste åren varit fastboende några km norr om stranden. Ryktet går om att två nya svenskar hittat hit, så senare under dagen kommer nästa svensk förbi, enbart för att småprata lite med oss. Alla våra nyvunna vänner hoppades att se oss igen, samtidigt som de undrade varför vi inte flyttade ur staden och hit till stranden,. Vi erbjöds strandbungalow för 400-700 bath. Vi fick även lite historia av hur turismen i chumphon hade utvecklats. För 8 år sen, var det ungefär 5 utlänningar totalt på stranden, därefter hade Fritidsresor under ett par år med beachen i sitt program. Nu verkade majoriteten av västlänningarna vara halv- eller helårsboende, uppblandade med några få långtidsresenärer som oss själva, som tröttnat på massturismen och prishysterin på öarna. Även de thailändarne som drev turistrelaterade näringar, hade tröttnat på de allt högre priserna, prostitutionen och råsupandet på öarna och valt det relativa lugnet i chumphon.

Efter vårt första besök på Thung Wua Laaen Beach, åker vi tillbaks i stort sett varje dag, fast vi behåller boendet inne i chumphon stad. Thailändsk kvällsmarknad lockar mer än sena strandpartyn.  Nästa dag återvänder vi till solstolarna på Funky bar, men det är ingen där. Vi lånar två stolar och sätter oss på stranden. Efter ett tag dyker ägaren upp, och förklarar att han måste ha stängt under dagen i dag för att hinna med andra ärenden. Men han låser upp kylen, och ber oss ta vad vi behöver av dryck under dagen. Han berättar att kocken kommer vid tretiden, och då är det bara att be henne fixa mat till oss. Denna typ av fortroende från någon man möter första gången dagen innan, och som inte ens vet vad vi heter, värmer verkligen. Nästa dag samma sak igen, stor skyllt att baren är stängd, samtidigt som han låser upp kylen för oss så vi kan hämta dryck. Fast denna dagen hålls köket stängt,  medan vi som utnyttjar solstolarna på stranden fortfarande har tillgång till kylda drickor.

Efter 2-3 dagar har vinden mojnat, så nu börjar stranden se lika vit ut som vi sett på bilderna, lång och bred, fast tyvärr relativt smutsig. Det är baksidan av att hitta en oas långt från de stora turisthotellen. Här är det allt för få som bryr sig så mycket om att hålla stranden i ordning, så vissa dager blir det mycket skräp som blåser in från havet under natten. Plastpåsar, petflaskor, thailändsk snabbmat och obefintligt intresse av att plocka upp efter sig bland både lokalbefolkning och festande farnanger, är en mycket dålig kombination. Om inte detta problem tas på allvar, så dör Thailand som turistland.

Frånsett nersmutsningen är denna del av Thailand en pärla i sig. Vi kör mil efter mil längs stränderna. Priserna är nästan som i norr, dvs en femtedel av på öarna. Vi ser en skylt om en strandtomt till salu. 2 rai (3200kvm) för 2,9 miljoner bath. (ca 600 000 kr) Det lockar onekligen. I Hua Hin kostar 1 rai strandtomt 25 milj bath. Vi avstår från köp men frestelsen är stor.

Khao-Lak

Efter två härliga veckor i chumphon, började vi fundera på hur och när vi skulle ta oss söderut. Stanna i chumphon tiden ut och ta bussen till Phuket dagen innan vår flygning, eller hitta någon plats mitt i mellan. Vi minns med rädsla hur ryggen funkade efter 5 timmars tågresa några veckor innan, så kanske bäst att dela upp resan i flera etapper. Så därmed valde vi att stanna sista veckan i Khao-Lak, då det enbart ligger drygt en timma från Phuket flygplats. Vår ambition för denna sista thailandsveckan var två. Att finna några svenska charterhotell där vi enkelt kunde byte till oss några nya böcker, samt inköp av lite nya badkläder. Utöver det hade vi ingen större planer eller äventyrslusta.

Vi har tidigare undvikit Khao-Lak och dess charterkaraktär. Nu, efter tsunamin visste vi inte heller om var man bör bo etc. Tack vara bra länk tips från Vagabonds Khao-Lak guide, var det enkelt att navigera sig fram på karten och få en bra översikt över boendealternativ och priser. Som vanligt, letade vi bra erbjudande via AsiaRooms.com, och fastnade för ett hotell som låg på fel sida av vägen (långt till stranden) men som erbjöd stora rum med balkong, pool samt gratis shuttle-buss till centrum och strand  till ett relativt OK pris. (1200 baht inkl. stor frukostbuffé). Det låg även nära Bang Nieng buss-station, där vi hoppades hitta ”äkta” thailändskt liv.

Bussen från chumphon till Khao-Lak tar ca 6 timmar, inklusive lunch stopp. Vi blir avsläppta vid bussstationen och börjar leta efter vårt hotell Mohin Tara. Det första vi hittar är en stor marknad, några olika livsmedelbutiker, men några hotellskylt ser vi inte. Så vi frågar oss fram. Efter ett par hundra meter på bakgator, ser vi vad vi tror är hotellet. Vi hittar till slut den obefintligt markerade   receptionen, som dessutom är obemannad. Med tanke på svårigheten att hitta hit och bristen på personal inser vi att vi måste bokat in oss på ett charterhotell. En bokhylla fylld med skandinaviska böcker och tidningar bekräftar misstanken. Besvikna väljer vi ändå att checka in. Nu har vi ju iallafall tillgång till ett nytt resebibliotek. Från vår balkong, ser vi alla de skandinaviska flaggorna utmed huvudvägen, och alla röster omkring är danska, finska eller svenska. Vi har alltså hamnat på ett av Fritidsresors hotell. Men vad gör väl det, frukostbuffén innehåller thaimat i vår smak, och en januarivecka med solbadande runt poolen läsande en ny roman varje dag är ju också semester, om än av ett annat slag. Och första dagen testar vi shuttle-bussen in mot centrum. Vi hittar snabbt affärer med badkläder, så efter några svettiga minuter i provrummet och sen en längre diskussion kring priset, så då var vårt andra mål avklarad, och vi kan återvända till hotellet och poolen.Vi har även upptäckt fantastisk restaurant, Ioon, på gångavstånd från hotellet, läs mer om denna under tips.

Man kan naturligtvis inte åka till Khao Lak utan att fundera över den oerhörda tragedi som drabbade sydostasien juldagen 2004. Den enda julen vi själva inte firat i Thailand på många år. Vi hyr en MC ett par dagar för att själva få en inblick i förödelsens magnitud, och de oerhört höga dödstalenmiljö. Först verkar allt vara någorlunda återställt. Någon enstaka hotellruin, flera övergivna fd hotellpooler som nu ligger mitt i grönskan där naturen med sin livskraft, trängt igenom betong och asfalt för att skapa ny skog.  Nya strandlinjer, vikar och bräckvattensjöar vittnar om naturkrafternas styrka men också om naturens egenläkning. På vissa sträcken är delar av infrastruktur som vägar och avloppssystem, hyggligt hela, men inte ett hus står kvar, och bitvis är även vägarna bortspolade. På olika skyltar läser vi hur högt vattnet nått. När man ser hur platt landskapet är, inser man hur omöjligt det varit att skydda sig. Sen tittar vi mer noggrant. Alla, absolut alla hus, skolor, hotell mm är nybyggda i de mest utsatta områderna. Trots att så många år gått efter katastrofen, får vi kalla rysningar, vi tänker på släkt och vänner som drabbats, men mest obehag får vi av synen av de nya kåkstäderna, dolda långt från huvudvägen. Ett så tydligt bevis på att olika liv är olika mycket värt och att inte alla offer fått den hjälp som världen utlovade. Och nu, ännu en gång, drabbas tredje världen. Denna gång Haiti,  Amerikas fattigaste land, med världens rikaste granne, som tydligen inte har råd att ta emot fler sjukhusbehövande. Ekonomisk kris eller ej, detta är ovärdigt och fullständigt omänskligt!

En riktig positiv överraskning var vår närmsta strand, Bang Nieng. Den hade fått strandbetyg 4 stjärnor, och var verkligen värd betyget. Förutom att det inte låg några plastföremål och skräpade ner, var det en fantastisk sandkvalitet, och det var en underbar sträcka att vandra. I varje ända av stranden, låg det en flod/vik. Vi vet inte om detta tillkom efter tsunamin, men det gick att vada över (fast vatten till långt över midjan) och fortsätta vandringen längs nästa strandkant. I motsatt ända, var det samma sak, man kunde vada över, men där hade någon varit så innovativ och startat en enkel linfärja som tog en över för 10 baht styck. Det ända trista ur egosynpunkt är att halva Skandinavien också upptäckt stranden, så här vandrar vi inte själva.

Detta var sista berättelsen från vårt älskade Thailand, vårt ”hemland” i Asien. Landet med de leende ansikterna, gästfriheten, den makalöst intensiva och mångfacetterade maten, klimatet, den underbara massagen, och inte minst våra nära släktingar och vänner. Vi saknar er redan!

…Men nu är det äntligen dax att återse ännu en gammal vän. En asiatisk vän som vi inte träffat på sju år, en vän som är så olik sina grannar, ung men med enorm livsaptit, VIETNAM – Mer om detta i nästa reseberättelse.

Innan vi lämnar Thailand – ett sista tips:

Ioon, Thai-Italian restaurant, Khao Lak

Denna underbara lilla pärla hitter du längs High-Way #4, Bang Nieng, Khaolak. Restauranten ligger i kvarteret mellan busstationen (7-eleven) och infarten till boxningsstadion. Ägarinnan, Jiraporn, har tidigare jobbat som andrekock, på Marriot, under en italiensk chefskock, och innan dess 8 år på italiensk restaurant i Bangkok. Hon har också arbetat i tyska Brehmens bästa thairestaurang.

Ala-Carte menyn är enbart thailändsk, men vissa lördagar har hon buffé kvällar där det blandas Italienska och Thai rätter, innan kvällen avslutas med karaoken. Allt detta för 250 baht, inklusive 1 stor Singha.

De thailändska rätterna är fantastiska och så långt i från ”farang”-mat man kan komma. Här snålas det inte med kryddorna, och hennes Tum Yum soppa är så stark att den genast blir lätt beroendeframkallande. När vi kom tillbaks för 3:e gången under samma vecka, frågade hon om hon kunde få förtroende att välja rätter för oss. Hennes meny-val för oss var perfekt, Penang curry med räkor samt sweet-and-sour sås med fisk, kombinationen av dessa två rätter tog fram många av våra fem smaknyanser. Hon erbjuder också sina gäster gratis WiFi. Och gillar du inte Thaimat så be henne laga italienskt. Italiensk mat hos Jiraporn är inte bara den vanliga pastan och pizza.

IMG_8282

DET BLIR INTE ALLTID SOM MAN TÄNKT SIG (from spring 2010)

Standard

27/12-8/1

Efter 3 veckors semester med familjen, är det dags för de andra att åka hem till Sverige och vintern, medan vi fortsätter vår resa runt i Thailand ett tag till. Korat är närmste storstad för oss, och därmed det perfekte ställe för nästa avstamp. Vi trivdes så bra i Chang Mai, så vi funderar på att hålla oss i de nordliga delarna ett tag till. Valet för  nästa stopp blir därmed Nong Khai, gränsstaden mot Laos. Vi har varit i Nong Khai för några år sen, och minns staden som väldig laidback och trivsam. Och det skall gå att åka dit med tåg från Korat. Därmed beger vi oss ut på biljettjakt.

Utanför hotellet hittar vi en TukTuk, och vi säger vi skall till järnvägstationen, och han ler och nickar och kör oss till Bussstationen. Vi tar fram kartan, och pekar på järnvägsstationen, varmed han skrattar och ber om ursäkt, innan han kör vidare, denna gången till järnvägstationen Korat är en ganska stor stad, men inte särskild anpassat för utländsk turism. Så när vi kommer in på järnvägstationen är absolut all text enbart på Thailändska. Det är komplett omöjligt för oss att tyda destinationer och tider. Som tur är, finns en liten lucka med turistinformation, som är till för att hjälpas oss utlänningar. Vi frågor om det är härifrån tåget till Nong Khai går (Korat har två järnvägstationer och vi var inte riktig säkra på om vi var på den rätta), men de svarar nekande, senare förstår vi att nekande like mycket tydde på att de inte förstod vår fråga. Så vi testar den vanliga biljett luckan, och hoppas att de kan lite engelska. Här får vi besked att det går tåg till Nong Khai från denna stationen med avgång 06:20, men när vi vill köpa biljett till nästa dag, får vi svar att det inte går. Inget förköp möjligt, man måste köpa biljett samma dag som man skall åka. Detta tyckte vi blev lite väl osäkert, så vi ändrar snabbt planerna till  att resa vidare med buss istället för tåg, och tar en ny TukTuk till busstationen.

Vi börjar på avdelningen för de statliga bussarna, och frågor efter buss till Nong Khai. I lucka nummer 12 köper man biljett, men där får vi som svar att alla busser fram till och med sista december är fulla.  Nu gäller det att snabbt memorera Thailanskartan, och pröva komma på ett nytt resmål, som samtidigt befinner sig på lagom reslängd från Korat. Det får bli Östkusten istället och vi testar med Trat (närmsta stad om man ska till Koh Chang). Ja, det går buss till Trat, men vi måste över till avdelningen för de privata bussbolagen. Innan vi köper någon biljett bestämmer vi oss för att ta en titt på hur bussarna till de olika destinationerna ser ut, så att vi kan välja ett bolag med bekväma bussar. Det visar sig att den absolut bästa bussen går till Hua Hin, och platserna längst fram på övre däck är tillgängliga. Jaha, då får det bli sydvästthailands östkust med nästa stopp i Hua Hin.

Med tanke på att vi är mitt i absolut högsäsong, några dagar innan nyår, känns det säkrast att boka boende i förväg. Via AsiaRooms hittar vi ett boutique hotell som heter AliBaba, som enligt deras karta ligger strax söder om Sofitel, i Hua Hin. Detta passar oss perfekt, så vi slår till. Efter att hotellet är bokad, vill vi kolla adressen en extra gång, så att vi är säkra på att vi skall hitta. Då börjar vi bli lite fundersamma, för adressen ligger långt söder om Hua Hin, och inte alls där det var utmärkt enligt bokningssajtens karta.  Men just nu är det inget vi kan göra, annat än hoppas att vi hitttar det.

Dagen efter ger vi oss i väg, vi träffar på samma TukTuk förare utanför hotellet som dagen innan, och han känner igen oss. Vi säger bussstationen, och han nickar och ler och kör oss denna gången direkt till järnvägsstationen! Efter lite diskussion och pekande på kartan, nytt skratt och en ursäkt, och vi kommer fram till busstationen och kan gå ombord på 1:a klass bussen till Hua Hin. Platserna längst fram är perfekta med god plats till benen, men att titta ut genom framrutan kan vi glömma, för där hänger en stor TV. Men själva stolen är bekväm, så vi fäller ut fotstödet och startar det första massageprogrammet, medan bussvärden delar ut vatten och kex. Och prick 10 avgår bussen mot Hua Hin, och vi har nog aldrig åkt med en buss i Asien som klarar att hålla tidtabellen så bra. Och då har vi även hunnit med ett lunch och toa stopp, där de lyckades få hela bussen klar inom 20 minuter.

7,5 timmar senare, exakt enligt tidsplan, så närmer vi oss Hua Hin, och mitt i staden, stannar bussen i en korsning och många går av. Så gör också vi, då vi ser att det finns flera taxibilar utanför. Först frågor vi en MC-taxi om AliBaba hotell, men de skakar på huvudet och känner inte igen namnet. När vi läser upp hela adressen, berätter de att det ligger 40 km söder om Hua Hin, och rekommenderar oss att ta en vanlig taxi i stället. Som tur är känner taxibolaget till AliBaba, och efter lite prutning på priset är vi på väg. Vi passerar snabbt det området där vi trodde hotellet låg enligt bokningskartan, sen bär det söderut. Efter ett tag har vi passerad alla, för oss kända punkter i södra Hua Hin, och efter det att vi har svängt av väg nummer 4, fortsätter vi i 15-20 minuter till, längre och längre ut bland åkrar och torka. Då och då dyker det upp några skyltar för olika resorter, men vi ser aldrig namnet AliBaba. Men vår taxiförare verkar ganska säker på vart han skall, och vi är nöjda för att vi valde honom istället för MC taxi denna gången. Så till slut är vi framme på en strandpromenad, där vi hittar AliBaba. Här får vi ett varmt välkomnande av personalen, som berätter lite om stället och vad som ingår. AliBaba består av 20 rum, och har funnits i 6 månader. Vi får ett härligt tyst rum med inredning som går i vitt och limegrönt, underbara sängtäcken, fri WiFi och stor Tv + DVD spelare. I receptionen hyr man film (gratis) och trampcykel ingår i rumspriset.

Så vart har vi då hamnat? Jo vi är söder om HuaHin, nära Pranburi stad, och hotellet ligger ungefär en mil söder om fiskebyn Paknampran. Första dagen cyklar vi längs strandpromenaden, där hotell och privat villor blandas med enkla fiskbodar och en och annan obebyggd tomt. I princip ingen trafik, och så länge vi har vinden i ryggen går allt som en dröm. Vägen tillbaks är lite tyngre, men de finns många ställen att stoppa på för en massage. Åker man i motsatt riktning, kommer man till en grotta, och efter det ett nytt lite fiskesamhälle, där det känns som alla invånare är delaktiga i rensningen av fiskgarn. Man kan sen fortsätta vidare söderut,vägen följer vattenlinjen och vi passerar långa sträckor där det enda som syns är vit strand och azurblått vatten. Då och då kommer det en liten sträcka där det finns några resorter, men där emellan är det mest strand och hav.

Vi trivs verkligen fantastiskt bra här. Några mils cykling i solen varje dag med uppfriskande badstopp och laidbackatmosfär får oss att minnas hur strandlivet i Thailand var innan massturismen. Vi har redan förlängd vår vistelse och stannar ett tag till innan vi beger oss vidare söderut.

THAILAND FRÅN ÖST TIL VÄST (from autumn 2009)

Image

12-18/12

Vi har under många år snackat om att åka till Chang Mai. Denna gången blev det av, och vi reser på Thailändskt vis med Pick Up, 4 vuxna får plats  inne i bilen, medan de 4 ungdomarna får sitta på flaket tillsammans med bagaget. De skapar en så bekväm miljö de kan med madrass, kuddar och filtar, som även skyddar lite mot alla avgaser.

VÄGEN DIT

K1Vi utgår resan från Rat-Samaki, utanför Korat och har knappt 100 mil enkel väg till målet. Vi har bestämd oss för att göra resan i flera etapper, och om vi ser något kul längs vägen stanna till. Lunchen intas strax innan Lop Buri, därför är vi inte så sugna på att stanna igen när vi kommer in i staden Lop Buri, varav sightseeing av stadmuren och andra monument fick bli genom bilrutan. Senare under eftermiddagen ser vi en vägskylt till Uthai Thani, och vi hinner läsa ”heritage” och ”floating” innan vi svänger av. Vi är inte riktig säkra på vad som väntar oss men lyckas ta oss in till centrum. Där har vi tur och träffar på en tysk gentleman som bor här halva året. Han tycker vi skall parkera bilen, och gå över bron till templet och den flytande byn. Efter det köpa glass längs strandpromenaden, och om vi hinner åka upp till templet i bergen och titta på solnedgången. Han pekar även ut vart de olika hotellen ligger och vilken prisklass som gäller, innan vi tackar för hjälpen och beger oss ut på sightseeing.

K4Efter en natts sömn, fortsätter vi mot Chang Mai, men stannar till på ett elefantcenter. Förutom lunch  hinner vi få med oss halva elefantshowen, och massa shopping. Showen bestod bl a av att elefanterna själva målar var sin tavla. Elefantmålningarna var till salu, men vi var inte snabba nog med att lägga bud. Det finns även boende här, men inget är ledigt, så kanske vi stannar till på vägen hem istället. Elefantridning avvaktar vi med tillsvidare, då vi vet att det kommer nya möjligheter i Chang Mai.

CHANG MAI

Vi hittar ett trevligt guesthouse nära nattbasaren, där vi till och med kunde parkera bilen inne på gården. Efter en snabb dusch är vi alla sugna på att se vad Chang Mai kan erbjuda. Först lite mat på marknaden innan vi är redo för första shoppingen. Vi passar även på att läsa in oss lite på vilka turer som erbjuds, så att vi kan börja planera vad vi vill göra de närmsta dagarna. Hos turistinformationen får vi olika kartor och bra tips på vad som finns att se. Ett är säkert, vi vill gärna gå en matlagningskurs, vi vill träffa elefanter och tigrar, vi vill ha bra massage och vi vill shoppa.

TIGRAR

Första utflykten blir till Tiger-riket, och vår första utmaning blir att hitta vägen ut ur Chang Mai med egen bil. Efter et par felkörningar och u-svängar har vi hittad tigerparken. Här får man gå in i   burarna och vara med 2-3 tigrar under en dryg kvart. Tjejerna valde att klappa småtigrarna, medan vi andra gick in till de lite större. Ett par skötare är med, och fångar tigrarnas uppmärksamhet med en kokosnöt, medan vi kryper in bakom och börjar klappa. Efter ett tag, vågar vi även lägga oss ner och krama dessa härliga och magnefika kattdjur. Och som kattallergiker kan man nu konstatera att den allergin även gäller tigrar.

K14

ELEFANT SAFARI OCH BAMBOO RAFTING

Är man i Chang Mai finns det åtminstone ett måste, och det är elefantridning. Vi har samlat på oss mängder av broschyrer, men det är svårt att välja. Därför bestämmer vi oss för att börja åka och stanna till på de vi hittar längs vägen, och välja den som känns bra. Första elefantcampen vi kom till var hemsk, den var fullt av stora turistbussar och allt kändes som en riktig storindustri. Nästa stopp kändes däremot helt rätt. Efter att ha parkerat bilen och betalat ett symboliskt inträde vandrar vi via två stora hängbroar, med makalös utsikt över vattendrag och djungel, in i elefantcampen. Som vanligt kom vi fram några minuter efter att elefantshowen hade startade, men denna dagen var det ju rida vi ville. Så det blir 1.5 timma elefantridning via djungel med ett lite stopp i en Lishuby, och efter det en timma bamboorafting. Vi delar upp oss så att vi blir 2 per elefant, och sen kan vi starta. Bakersta ledet består av en reservelefant, och vi har även med några Mahouter (elefant skötare) som går till fots med spade, för att skyffla undan elefantskiten.

K21Vi rider genom tät, frodig djungel och det är fascinerande att följa hur försiktigt elefanten framför oss placerar fötterna. En annan av elefanterna i följet virar upp sin svans så fort vi går där det är lite lerigt, en flärdfull elefant som tydligen inte vill bli smutsig?

Efter stoppet i Lishubyn, där det var möjligt att handla snyggt handarbete, rider vi vidare, denna gång går färden omväxlande i djungel och flodfåra.

Efter en härlig lunch var det dags för nästa punkt, bamboorafting. Vi fick plats 4 per flotte, och alla fick låna var sin stråhatt som skydd för solen. Vi färdas i en 10 meter bred flod omgiven av vacker regnskog i en dryg timma, men under regnperioden med höga strömmar lär samma sträcka ta ca fem minuter. Vi var nöjda med den långsamma rutten. Den som ville fick agera styrman  och vara ansvarig för att paddla oss framåt.

K23 K24

Och efter en stund dyker det upp elefanter på båda sidor om det vattendrag vi färdas på. Om vi inte visste bättre skulle vi tro det var vilda elefanter. Men de tillhörde nästa elefant camp, men visst var det en vacker kuliss, och det tog lång tid innan vi faktisk kunde se att var och en hade en kedja runt foten.

ETNISKA BYAR

I bergstrakterna runt Chang Mai och Chang Rai finns det många olika etniska folkslag. Vi försökte att hitta till några av dessa genuina byar. En dag var vi egentligen på väg mot några vattenfall, men började följa en annan väg som ser mer spännande ut. På vägen passerar vi några olika Hmong byar, och halvvägs upp träffar vi några unga killar som förberedar nårsfirandet. Vi lär oss att Hmong firar nyår den 17 december. Vi får även vägbeskrivning hur vi skall fortsätta för att komma till toppen. Och väl uppe, mitt bland jordgubbsodlingar, hittar vi ett underbart organiskt café. Deras gröna te består av påsa färska örter som de tar ut från kylen, och smaken härlig mynta.  Utsikten är svindlande, där den insupas stående bak på flaket, medan vi snirklar oss fram på serpentinvägarna. På väg tillbaka mot ChangMai, passerar vi en Hmong marknad, där vi stannar för att småäta lite. Vi tycker det är kul att titta runt, men vi har även en känsla att de lika gärna tittar tillbaks på oss ”faranger”.

K8

fika med utsikt över jordgubbslandet

K7

En annan dag kör vi på småvägar upp mot Burma. Enligt kartan tror vi att det skall gå att komma runt, och samtidig passera ett antal byar. Men vi hade fel, en bra bit innan gränsen till Burma kommer första polisspärren, och de avråder oss för att fortsätta. Det är bara flera polis och militärspärrar, och ingen gränshandel, och det går inte att komma runt utan att passera gränsen. Så vi vänder, och tar oss ner igen. Stannar till i en av byarna för en enklare fika, och ju länger tid vi stannar, desto fler och fler av byns invånare ser ut att ha ett ärende förbi affären där vi vilar.

K10

Nåt vi inte vill missa, är long-neck folket. De flesta Long-neck byar ligger västerut mot Burma, men vi orkar inte bege oss ut på en så lång biltur, så vi väljer i stället att åka till ”turistbyn” som har slagits upp nära Chang Mai. Och visst får vi se dessa magnifika kvinnor. De börjar med 5 ringar som barn, och som fullvärdig long-neck kan de ha upptill 25 ringar kring sin långa hals. Total vikt av alla ringar kring hals, armar och ben ligger på 5 kilo. Det är svårt att bedöma om vi gör rätt eller fel, som åker in för att titta på byn. Pengarna vi betalar i inträde kommer förhoppningsvis alla i byn tillgodo, men betyder det samtidigt att fler och fler av Karen kvinnorna blir utvalda att bli framtidiga Long-Neck kvinnor? Och om de inte kan leva på turismen, vad lever de av då?

K34 K33 K38

VÄGEN HEM

På vägen hem åker vi via Sukhothai, en av Thailands allra första och mäktigaste stadsstater. Återigen visar det sig perfekt att resa på thailändsk vis med egen bil, för när alla andra går eller cyklar mellan sevärdheterna, kan vi åka runt, stående bak på flaket. Sukhothai är väl värt ett stopp om man har vägarna förbi, men kanske inte riktig värd att åka till som ensam destination.

K45 K48

”Home-Stay” i Rat-Samaki (from autumn 2009)

Standard

7-11/12 och 19-27/12

I början av december möter vi tillsammans med thailändska släktingarna upp på Bangkoks flygplats för att möte övrig familj som anländer från Sverige. Nu är det vardagsliv i byn som gäller den närmsta tiden. Byn ligger i Koratprovinsen, ca en timma från Korat, med Soeng Sang som närmsta tätort. Här lunkar vardagen på i lojt tempo. Första morgonen kommer pingisbordet fram, och vi introducerar rundpingis. Annars flyter dagarna på med besök på lokala marknader, besök på majsfälten, bad och annars tid att bara umgås, och att äta riktig god thailändsk mat.

9:e klassingen har fått hemläxa att bjuda på något svenskt, så en dag blir det spagetti och köttfärssås, där allt görs från grunden med att börja hacka köttet med kniv så att det blir färs.

J2

En annan dag är det storkok av riskakor. Kokosnötterna mals ner så att man kan krama ut mjölken. Vi börjar på morgonen att koka upp ungefär 20 liter kokosmjölk, och detta står och puttrar under elden hela dagen, under ständig omrörning, till det har kokat ner till en 2-3 liter. Då häller man i palmsocker samt en gelatin blanding och fortsätter att koka, nu är det ända viktigare att det rörs om ordentligt så att smeten inte brinner fast. Efter en stund börjar man det stora vattenprovet, precis som med knäck, kollar man av med vatten när smeten har fått den rätta fastheten. När korrekt konsistens är uppnådd heller man i puffat ris, poppat ris, skivat kokoskött, rostade jordnötter och rostade svarta sesamfrö. Allt vänds in i kokosmjölk smeten, sedan fördelar man massan i små påsar, som kavlas platta innan de förseglas. Självsagt lägger vi en liten hög på en tallrik för omedelbar avsmakning.

J11 J12 J15

 

 

Området vi befinner oss i är riktig jordbruksmark, i princip alla äger en liten jordplätt och några kor. Åker man utanför vägen och in på stigarna mellan åkrarna, blir man som ”farang” väldig bra bemött, alla hälsar och skrattar och erbjuder oss att hjälpa till. En förmiddagdag åker vi och lyssnar på thailändsk countrymusik. Mitt i veckan, mellan klockan 10 och 15, är det en countryfestival långt ute vid åkrarna. 4-5 olika artister samt en dansgrupp uppträder. Publiken består för det mesta av pensionärer samt några arbetslösa undomar, och vi har lite svårt att förstå målgruppen, och vald tid. Men alla som är där verkar ha skoj, och det dansas villt framför scenen.

J25Vi hinner även med en övernattning i Kao Yai nationalpark, där höjpunkten är flocken med vilda elefanter som vi ser under nattsafarin. För de som orkade med trecking dagen efter, blev höjdpunkten mötet med gibbonaporna, båda bruna och vita. Vi färdas på thailändsk vis, dvs 14 personer i en pickup är absolut inga problem.

 

Julafton firas med thailändsk karaoke samt julklappsutdelning till ett 100-tal av byns barn. Vi forsöker introducera julafton som barnens fest med 100-tal små presenter, dvs. en påse med lite chips, godis och en liten leksak. Alla barnen ställer sig upp på en lång rad för att därefter en och en gå fram till tomtemor för att få sin lilla julklapp.

J22