Ninh Binh (from autumn 2010)

Standard

Två timmar från Hanoi och man är i den gamla huvudstaden, Ninh Binh. Många besöker området som en del av en organiserad dagstur från Hanoi, men för våran del var det ett naturligt stopp på resan mellan Cat Ba och vår förmodade färd vidare söderut. Vi visste inte så mycket om Ninh Binh innan vi annlände, men hade hörd från andra turister att själva staden var ”smutsig och högljudd” men omgivningarna fantastiska. Det var därmed med spänd förväntan vi begav oss ut på vår första cykeltur.

 

Vi hade svårt att hitta någon bokhandel eller liknande där man kunde köpa en bra karta över området. Men hotellet vi bor på, har tagit fram en förenklat skiss över omgivningen, som får duga. Första målet var Tam Coc, och vi fick förklarat hur vi skulle cykla, fortsätt ner huvudvägen en 4 km sen kommer det skyltar. Huvudgatan vi började cykelfärden på, visade sig vara Highway No 1!  Det var kanske inte så här vi hade föreställd oss cykling i området, så när vi fick chans svängde vi av och över en smal träbro. Problemet var bara att på andra sidan var det ingen väg, bara en smal kostig på varje sida av en flodfåra/risfält. Framför cykeln pillade råttorna och lokalbefolkningen vi mötte fick sig alla ett gott, men vänligt skratt, där de fick syn på oss. Den lilla stigen går över till väg, och vi får en vacker tur bland alla små stenhus. Efter ett tag ser vi en större väg till vänster om oss som inte alls är tungt trafikerad, så vi vågar oss mot huvudvägen igen. Nu börjar vägen prydas av turist affischer och vi kommer mot en öppen plats (det visade sig var bussparkeringen) där det låg en biljettkur. 30 000 dong för själva området, 60 000 för en båttur, och de tar för givet att vi skall ha båtbiljetten. Vi trodde vi skulle besöka grottor och hänger inte riktig med på hur båtturen kommer in, men till det priset är det bara att chansa. Männen som håller på att hänga upp en textbanner över vägen vinkar oss glatt igenom, och vi kommer in på en gata kantad med turiststånd. Det är fortfarande tidig förmiddag, och ingen besökare – eller försäljare – längs vägen. Bakom tursitstånden skymtar vi själva byn, och framför oss kommer nu ett öppet torg, men en stentrappa ner till vatten – och där ligger hundratals små roddbåtar. Efter att ha parkerat cyklarna, stiger vi ombord i en liten metall roddbåt, tillsammans med ett äldre par som skall ro so oss runt.

 

NinhBinh_1.jpgNu börjar en av de vackraste turer vi har upplevad. Genom en smal flodfåra mitt i risfälten färdas vi framåt, vattnet är rent och omgivningarna vackra och rofyllda, och vi sitter totalt hänförda och bara tittar oss omkring. Här omges vi av samma vyer som i Halong Bay, med lika vackra ”sockertoppsberg” men utan havet i mellan. Det färdas, vad vi tycker, en jämn ström av turister i båda riktningar, och vi undrar lite smått hur långt de egentligen skall orka att ro oss. Vi passerar 3 försäljningsbåtar lastade med snack och olika drycker, och vi får för första gången se en annorlunda roddteknik. I Vietnam ror man alltid framåtvänd,vilket vi tycker ser konstigt ut. Här har man i tillägg gjord sig ett lite säte/ryggstöd och de kan därmed luta sig tillbaka och ro med fötterna! Ser verkligen imponerande ut. Nu kommer vi till den första kalkstensgrottan, som vi ror rakt igenom. Båtförsäljorskarrna har hunnit i kapp oss, men för att inte störa ”turistsströmmen” ror de så långt intill kanten av grottan som är möjligt. Otroligt att de inte slår i huvudet tycker vi. Grottan vi ror genom är en naturlig kalkstensgrotta, med fantastisk eko. Men när vi kommer ut på andra sidan är vyerna nästan ända vackrare.

Ninh Binh #4Nu är det grönska, kalkstensklippor med betande getter, vackra näckrosor och en och annan liten träbåt som är ute skördar något från växtligheten i sjön. Vi hinner ro igenom två grottor till innan turen är ”slut”. Ett kort tag kändes det lite jobbigt när de säger ”finished” vart tar man vägen från här, eller är man tvungen att köpa en ny biljett???? Nu fattar vi också vart båtförsäljorskarrna var på väg. Hit i vändpunkten, vill de sälja sina varor till oss turister, och om vi inte är sugna på något för egendel, uppmanas vi att köpa något till våra roddare. Vi väljer att i stället ge våra roddare dricksen allerede nu, så kan de själva välja om de vill köpa något eller inte. Efter det vänder vi, och fortsätter tillbaka samma väg vi kom. Vi lär oss också att Tam Coc betyder ”tre grottor”.

 

Nu träffar vi första del av ”sällskapsresan”. Det är horder av roddbåtar som kommer i mot oss, med 2 västerländska turister i varje. Troligen har någon sagt det är viktigt att skydda huvudet, för alla har på sig en vietnamesisk konhatt. Jag har inget i mot dessa konhattar, de har en fantastisk design som ger bra skydd, men när du möter så många västerländska turister som alla har denna hatt på sig (och det är dessutom molningt) ser det lite smålöjligt ut. Och vi som i bland har småskrattat av asiater på gruppresa där alla har likadan keps på sig så att man enkelt kan se vilka som tillhör vilken resgrupp,…….

 

Vägen tillbaka lika vacker som vägen dit, även om vi under en del av resan måste gå igenom innehållet av prylar de har till försäljning. Köper ett paket vykort, samt en handbroderat liten påse att ha vykorten i Just det sista tyckte vår ”roddtant” var riktigt roligt, hon skrattade gott över mitt omedelbara användingsområde av inköpt vara.

 

Efter roddturen hämtar vi ut våra cyklar, och förutom lunch ägnar vi resten av dagen att cykla runt i omgivningarna. Vi testar varje lilla vägstump, och när vägen tar slut fortsätter vi ut på risfälten. Och vi cyklar in i varje lilla by. Dessa små byar, alla med trånga gränder av små stenhus, påminner lite om ”Klongerna” i China. Överallt möts vi av glada tillrop, absolut alla barn vi möter ropar ett glatt ”Hello” och även de flesta vuxna är noga med att hälsa. Vi cyklar så långt som till Bich Dong Pagodan, men är inte så intresserade att vi orkar gå in. Tar en paus på en liten servering istället, och lekar lite med hundvalparna utanför.

 

På vägen tillbaka mot Tam Coc området möter vi igen ”sällskapsresan”, denna gång på cykel. Resebyråerna har hittad en fantastisk reseidé. Frakta alla med buss till en lite avsidesliggande restaurant, och därifrån låta alla cykla vidare till nästa punkt, där de blir uppplockat av bussen igen. Själv tycker man sig ha gjord en ”grön” miljötur, utan tanke på att trampcyklarna man använder fraktas fram och tillpacka med MC. Vi mötte många MC-ekipage, fullaste med turistcyklar.

 

Vi har denna första dagen i Ninh Binh cyklat totalt 40km, så dagen efter får cyklarna vila, och vi går runt till fots. Highway No 1 går som sagt rakt genom staden, vilket gör att det blir rätt så dammigt och smutsigt. Men det räcker att ta sig några meter in från huvudgatan, så är miljön mycket lugnare. Överallt möts man av vänliga människor, som gärna vinkar och hälsar glatt. I ena änden av stan finns en stor park med ett lite berg, och i motsatt hörn ligger nästa lilla berg, med ett lite tempel. Annars är det inte så mycket att se och göra i själva Ninh Binh. Lunchtid finns många enkla serveringar öppna, men kvällstid är det svårt att hitta någon riktig restaurant, så vi gör som de flesta andra och håller oss till hotellets.

 

Ninh Binh #3Vi är nu sugna på nästa grottupplevelse, och väljer denna gång att ta en taxi ut till Trang An. Mitt ute i ingenting ligger ett stort turistkomplex och säkert närmare tusen små roddbåtar. Men denna molniga och lätt kyliga dag som vi är här, ser vi i princip ingen andra. Vi köper biljett till en ny båttur, och denna gångne är det bara en ensam äldre kvinna som ska ro runt oss. .Det ligger två extra paddlar i båten, så vi hjälper till så gott det går. I början på färden möter vi ett fåtal båtar på väg tillbaka, och det är även ett par fotografer ute. Fotograferna har med sig en liten skrivare i sin roddbåt, så att de direkt kan skriva ut och sälja bilden de har tagit. Smart lösning tycker vi.

 

NinhBinh_2.jpgOm vi tyckte det var rent vatten på vår förra utflykt, är det ingenting mot vad det är här. Vattnet är kristall klart, här är tyst och framför båten flyger en klarblå liten fågel. Sen närmer vi oss den första grottan. Vi blir ombedda om att sätta oss på golvet och böja oss ner innan det bär rakt ini grottan. Vi har böjd oss så långt ner vi kan, ändå är det bara en decimeter mellan våra huvuden och kalstensformationerna som sticker ner. Detta är ingen tur för de klaustrofobiska! Som tur är hänger det några lampor i grottan så att vi kan se, men detta är så otroligt häftigt. Det känns som grottan aldrig tar slut, hur vår kvinna får plats med årarna i denna miljö är otroligt, men vi har nog med att titta och njuta. När vi till slut kommer ut ur grottan, är vi inne i en lugn, grön lagun. Grottöppningen vi nyss kom ut ur, är knappt synlig, och nästa grottöppning ser vi inte. Vi passar på att utnyttja var vår åra och paddla lite, så att vår roddkvinna kan vila lite innan nästa grotta. Vi slutade räkna antal grottor när vi kom till tio, alla lika trånga och alla omöjliga att se öppningen på innan man var riktig nära. Efter två timmar är vi fortfarande ute och ror……..ensamma………i tystnaden….

 

Efter att turen är slut, är det dags för oss att ta oss tillbaka till stan. Vi börjar gå, räknar med att det antingen kommer en taxi eller kanske någon MC taxi och plockar upp oss undervägs. Efter ett tag möter vi en man som vinkar in oss till sin restaurant. Varför inte, vi får ett hjärtligt mottagandet, och bestämmer oss för att testa några olika get-rätter. Efter maten skutsas vi en liten bit på väg, innan vi fortsätter att vandra hemåt. Personalen på hotellet var rätt så imponerade av att vi hade gått hem från Tran An grottorna.

 

Sista utflykten vi gör i området är till Ken Ga och Hoa Lu. Denna gång väljer vi MC, och det är nog tur, för vi kör en enorm omväg. Vi har fortfarande inte fått tag på en riktig karta, så det är skissen från hotellet vi följer. Vi blir till slut tvungna att fråga oss fram, och efter ett tag hittar vi fram till Ken Ga. Detta är en liten by, som fram till några år sen, var totalt vattenburen. Nu har det byggts väger, vilket gör att vi kan åka runt på MC. Även här är det vanligt att ta en båttur, men denna gången tycker vi det räcker att köra runt på egenhand. Och här ute, denna dag, träffar vi inte en enda västerländs turist.

 

Efter detta fortsätter vi mot Hoa Lu, som är en ”Ancient Capital”. Igen får vi fråga oss fram, tills vi hittar rätt riktning. Men då och då gör vi små avstickare in mot lokala byar och på vägar så smala att de knappt kan kallas för väg. Själva turistmagneten Hoa Lu är några tempel, men hetsen för att vakta MC är lite för stor, så vi åker långsamt vidare och tittar runt i själva boligområdet istället. Detta är igen en väldig vacker litten by, många små stenhus och smala gränder, och även här är det lätt att föreställa sig hur det så ut innan vägarna kom.

 

Det finns flera grottor att besöka i området, flera vattenområden, och även en av Vietnams största nationalparker, Cuc Phuong ligger här. Men vädret har de senaste dagarna varit lite kyligt, så vi längtar söderut mot sol och värme. Planen var att ta nattåget ner till Hue, men det var svårt att få tag på biljetter, därmed blev det buss upp till Hanoi och sen flyg vidare söderut några dagar senare. Resan tillbaka mot Hanoi gjorde vi på samma vis som lokalbefolkningen Vi gick ut till huvudgatan, och vinkade in första och bästa buss som skulle mot Hanoi. Efter 5 minuter satt vi på bussen, och 1 timma och 45 minuter senare var vi på södra busstationen i Hanoi.

 

Advertisements