Kambodjas kust (from spring 2011)

Standard

Vi har lämnat Siem Reap och efter ett par dagars mellanspel i Phnom Pehn är det Kambodjas kust med sol, bad, fisk&skaldjur och allmänt slöa dagar med en bok framför sig som stod på önskelistan. Första stopp längs vår kustresa var Kep. Detta är en liten semesterort, som innan PolPot kriget var  där de ”rika ” drog sig tillbaka under helgerna, särskilt fransmännen, då det ligger bara 2 timmars bilresa från Phnom Pehn. Men som så mycket annat i detta landet, är mycket av forna tiders byggnader förstört och Kep i dag är närmast att betrakta som en spökstad. Det är därför med stor förvåning vi upptäcker att nästan alla boende är fullbokade till trots för att mat och boende ligger 2-3 gånger högre än övriga ställen vi har besökt i Kambodja. Vi har svårt att se vad man får för pengarna i dagens Kep. Förutom en svalkande, skön havsbris.

 

Men varför valde så vi att åka hit? Hade läst att Kep även var känd för sin krabb-marknad, och det var en av orsakerna till att vi stannade här. För att äta krabba med grönpeppar från Kampot. Och ja – skaldjuren var fantastiska. Krabbmarknaden består av många små och enkla restauranter som ligger vägg-i-vägg. När man har satt sig ner och gjord sin beställning, då hämtas färska krabbor upp ur krabb-buren i havet utanför och vi kan se fram emot en utsökt måltid. Mycket god – men också relativt dyr. Övrig tid cyklade vi runt lite – alla guesthousen erbjöd gratis trampcyklar till sina gäster, men Kep och närmsta omgivningen hann vi med under en dag. Övriga dagar tog vi det lugnt där vi bodde, några timmar vid poolen och annars i hängmattan utanför ens rum. Vi bodde på Kep Lodge, anbefallas inte, dyrt i förhållande till vad man får för pengarna. Men den privata balkongen som tillhörde bungalowen var skön. Inte  helt fel att sitta m djungeln i ryggen och lyssna till ljudet medan man tittade på solnedgången över Phu Quoc. I december var vi på Phu Quoc och tittade hitåt, så omväxling förnöjer.

 

Krabba med peppar

Krabba med peppar

Efter dagarna i Kep, blev nästa stopp Kampot. Vi hade missat lite i planeringen att vi nu var mitt i Kmer Nyåret, och var  lite oroliga för om vi skulle hitta något boende. Så för att ta det säkra för det osäkra förbokade vi boende i Kampot, på deras nyaste hotell, Dimond Hotell. Det var i och för sig en upplvlese. Ett relativt helt nytt hotell, men det första rummet vi fick, där fantes det bara varmt vatten! Dvs det rann kallvatten i början, så man hann precis gå in i duschen och tvåla in sig, sen var allt vatten i badrummet kokhett. Även vattnet i toaletten. Tur vi hade några flaskor dricksvatten som fick bli duschvatten. Etter 4-5 försök på att fixa detta, fick vi byte till ett annat rum – som hade både varmt och kallvatten (men där var själva duschen felkopplad, men man kan inte få allt). Hotellet var annars bra, med en riktig stor asiatisk frukostmeny, och underbar trevlig och hjälpsam personal, som bad om ursäkt flera gånger för varmtvatten-missödet vi råkade ut för första dagen.

 

Om vi var skeptiska och rätt så besvikna på Kep, är Kampot raka motsatsen. Vilken trevlig, liten sömning stad. Billigt, vackert och underbart trevliga människor. Vi hyrde cyklar och begav oss ut bland småbyarna. Fick se saltfält för första gången, och annars vackra omgivningar, vackra traditionella trähus, och glada och trevliga människor. Siden det var nyår, hade varje hus gjord i ordning en liten ”festdukning” till sina anfäder. På kvällen åkte vi en båttur i solnedgången uppåt älven. Upptäckte då att det låg många olika bungalowställen även längs älven, och vattnet verkade rätt så rent, det var många som badade. Och inemellan hörde man avlägsen musik från nyårsfirandet.

kampot

Restaurant utbudet var bra, även om vi denna gången fastnade på samma stället (SaySabok) flera dagar i rad. Varför? maten var så otrolig god, och vi gillade hon som hade stället. Även om ägarinnan inte hade det så enkelt under dessa dagar, då den vanliga personalen hade åkt hem till sina familjer för att fira nyår. I gengäld hade hon fått besök av sin nevö, som fick hoppa in som servitör. Han var totalt hopplös, kom aldrig i håg en ända beställning, värre än ”Manuel i Fawlty Tower” men han gjorde det med ett så uppriktigt varmt leende att det var enkelt att ha överseende med honom. Andra dagen vi kom tillbaka, tyckte han att han kände oss så bra, så efter att vi fått menyn, gick han tillbaka till sina kompisar på andra sidan vägen, och bad oss vinka till honom när vi hade bestämd oss. I normala fall skulle vi bli rätt så irriterad på ett sådant beteende, men han hade hela tiden ett varmt leeden på läpparna så vi kunde inte annat än skratta med honom. Och vi har ätit den godaste Fish Amok (fisk i en mild basilika kryddat curry) och en för oss ny rätt, nudelsallad med vårullar och en härlig syrlig dipsås till.

 

I Kampot kunde vi ha stannat länge, men denna gången blev det bara 3 nätter, då vi hade förbokat boende i SihanoukVile från den 17:e. Det börjar att närma sig slutet av vår resa, med mindre än en månad kvar, och vi är inte lika lugna och avslappnade längre. Börjar få en fåning rädsla att vi inte skall ”hinna allt”, och tar oss inte riktig lika lång tid på varje stället. Dumt för det är ofta svårare att åka tillbaka igen än att besöka något för första gången. Men nu skall det bli en vecka (eller mer) i SihanoukVille med sol och bad innan vi beger oss mot Thailand och hemresedatumet som närmar sig.

Advertisements