Labuan – paradise or not?

Standard

We stayed one night at Beaufort, just to be able to plan and prepare for how to go and where to stay on Labuan. The ferries are going approximately every hour and it is not necessary to book ahead. We start early, arriving on the quay jut in time for the ferry to leave. But we needed a ticket and that took some time? First of all there was no rules or marking of where to park the car, so we tried just to park as long to the side as possible. Then we were looking for the tickets. The ticket booth inside was only for passenger going with smaller boats, and we were told that the ticket were sold outside.. But where? We couldn’t see any open ticket service any place. After som help, we find it, but it was turned away from where the cars entered, so no good logistics here. Then we needed to find where to pay our departure tax, inside the first ticket office. And then we could enter the ferry.

image

Car Ferry at departure

Safety first it says in big letter, then so many signs about what you are not allowed to do. No smoking, turn of the engine, no passenger in the cars. Reality? Everyone smokes, including staff, passenger sitting inside the car with engine on during the entire trip (2,5 hours).

Approaching Labuan, it does not really look like expected for a tropical white beach island. We had read that it was a financial centre, and was expecting high buildings, but not all the big boats.

image

First impression of Labuan

This is also a Duty Free island, so before heading to our resort, we stopped to buy some drinks. This costed us a parking ticket! Yes, we had parked to close to the corner, but after so many weeks I Sabah, seeing so many cars parked just in the middle of the road, we thought our parking was quite good. Now we had to find the police station first, in order to pay or parking ticket.

Finally reaching our resort we receive some good news. We are given a front view room, and even if the resort itself (Palm Beach Resort) is slightly outdated, the room(s) are huge with a really big balcony. Surprise number two, the restaurant serves quite good food. This will be a nice end to our Sabah experience!

image

Great food at Palm Beach Resort

We have to take a swim in the ocean, even though there are warnings was both jelly fish and string ray. The water is so hot, probably more than 30 degrees. There is a nice beach bar as well, but we are heading towards the pool, and a nice drink in the pool bar. The next day we only relax in the pool, but at night we see that we have got quite many insects bite from sand flies. Strange, it was only the first day we were at the beach. Next day we decided to only be in the pool, not on the beach or at the sunbeams. Still we have got many, many more insects bits from sand flies, so for the rest of our stay we have to relax and enjoy the resort from our balcony instead.

image

Night view from our balcony

image

Our resort

And every morning we were served a splendid laksa soup by Peter, the egg and noodle chief. He told us that he used his grandfathers secret recipe, and the soup was just fantastic. Some nights he also served his Laksa soup on the beach, still really good. Labuan had many beaches, but after the attack of sand flies we were not very keen on going swimming on any of those. But a nice place to spot the sunset.

image

Sunday afternoon at a public beach

Leaving Labuan and back on the mainland it was sign for how to get to the “survival island” known from television. But we had had enough of sand flies for a while, so not attempted. What we did try to manage, was a river cruise on Klias wetland. But all the tour company was only approaching groups / package tour from KK, so when we were arriving in the morning they were all closed, except one tour organisation. But they charged an extremely high price so we said no thanks. Instead it was lunch in Papar and watching Papars old railway bridge.

image

The old Railway Bridge in Papar

Advertisements

Where to next???

Standard

In the past we could go to the local bus station, check out the most comfortable bus and see where it will take us for a 4-5 hours drive, and there you had our next destination, an easy and fun way of travelling. This time we have not yet got this adventure spirit, maybe because we are carrying a little to much packaging with us, so instead we try to create some kind of travel plan. Meaning we had to exit Thailand on December 2nd and we would like to go to Langkawi in Malaysa. So either we end up in Hat Yai to take the ferry between Satun and Langkawi, or we end up in Phuket to catch a flight to Penang or we head back to Bangkok for a flight wherever we want.

First stop for us is Chumphon and we go by train, 2nd class aircond. And the train is not only on time, it actually arrive ahead of schedule, something we never have experienced before. When it comes to comfort and price, the VIP bus are often a much better alternative, except that they mostly depart and arrive from the Highway, while the trainstation is located in city centre.

Chumphon

Nothing has really changed here since our last visit four years ago. Good accomondation is still easy to find, we paid 590 baht for aircond room including free wi-fi, hot water, daily cleaning and breakfast for two at the Euroboutiqe Hotel. And it was on a walkable distance from the train station so we didn’t even need a tuk-tuk. Chumphon is a great place for some daily business like going to the dentist and to the hairdresser. We found the same dentist office used before, but this time we thought the  service provided was a bit more ecpensive and of less quality, but the teeths get cleaned and zero hole so why complain?

One reason for going to Chumphon was the Bach of Thung Wualen, to see if some of the “regular” visitors had arrived yet. They had not, and on a Friday morning the beach and the surroundings gave a rather closed approach. In the middle Nana Beach hotel was expanding in all directions, at the Northern part  all placed was closed, at least during day time, but in the southern part of the beach there was a lot more cheap beach stalls serving thai visitors. But the beach itself was still as white and untouched as we remember it to be. But we decided to continue to stay in Chunphon instead of moving to the beach this time. And spend our days by cruising around on motorbike on small and scenic roads.

image

One of serveral fishing villas outside of Chumphon

Back in Chumphon we entered the bar “Old Time” to grab a coffee, ending up with delicious lunch and good coffee + some sweet dessert . Looking around inside the bar, the decoration looked very familiar, as a typical Swedish second hand shop, with a display of Swedish tourist souvenirs, swedish books, swedish records etc, even the dry flowers was the same as I used to have in my student apartment back in the late 80’s. On one of the other walls, the decoration could have been unpacked from a box in my garage – I had owned the same kind of instamatic camera and hifi casette rack as those on display.

Can’t sit and drink coffee every day, so time to move on. We walk down the street to the mini-bus station, and wait for the one to Surat being filled up. This one has no time table, it levers when full. Perfect for us this time, as it require no travel planning.

Surat Thani

Except of being a major travel hub for those going to the Islands it is also a city with lots of old wodden house, and I had never visited  this town before (changing mini- bus here back in 2003 when travelling from Koh Samiu to Penang does not count).

One of the “do not miss” things is going on a boat trip with Mr. Lek. First we thought it was a bit expensive as he charged us per number of passanger and not per boat, but this was the longest one hour trip we have had, including a stop under the bridge while waiting for the heavy rain to pass by.

image

Bokat trip on Tape River with Mr. Lek, Surat Thani

It was extremely beatiful, but at the end we went through the small fishing village where our boatman lived himself.

image

Fishingvilla in the klong, Surat Thani

image

Happy Smiles in the Khlong outside Surat Thani

Experienced a new trick for how to walk around in a town when it is more than 30 degrees outside. Go to the nearest seven eleven shop and fill up a large mug with ice, add some thai ice tea or ice coffe and you are ready. The ice keep you cool and the drink contains enough sugar and milk to give you energy for the next 30 minutes of strolling around.

We stayed at “My Place@surat” actually a little to cheap place for us, it was a bit to noisy but for 540 baht for a double with aircond and wi-fi it was fair enough. And we didn’t need to pre-book, got a room just by walk by. The location on the other hand was fantastisk, next to the night market. And this was a real night market, reasonable priced and with a variety of all tastes.

A couple of days in Surat was still enough so now it was time to decide where – and how – we wanted to go. Public  bus depart to Hat Yai 11.30 and no need to buy your ticket in advance, 5,5 hours ride seem bearable, so what are we waiting for??  Should just make a reservation on Lee Plaza hotel in Hat Yai where we have stayed several timme before. The location of this hotel is very good, on top of a shopping mall, but before we completed our reservation we browsed some of the recent guest reviews – and then we had a second thought. For the same price we could get a luxery hotel on the beach in Phuket, shorter travel distance so why not, we had still 7 days left before we needed to leve Thailand for this time. So hotel in Phuket is booked (good discount on Agoda this time when booking the same day) and so are the flight from Phuket to Penang. We just need to find out how to get there. The reception is helping us out, public bus to Phuket exist, but it has already departet and the next one dosen’t leave untill 16.00 so they helped us arranging a private car / taxi instead. 20 minutes later we are on our way.

Patong beach, Phuket

And some hours later we have checker into our hotel, and found out that we have been upgraded to a pool-access room, not bad at all, specially when not paid for.

image

Our room with pool access, Paragon Patong

The room is spacious with a bathroom bigger than the room we stayed in last night. But maintainance is totalt lacking and so many parts is broken and out of order and bed linnen so old and washed so many times that they are tearing. But we are on vacation and are enjoying the location and our pool access, and the price we are paying inclusive breakfast is less than the cost of the breakfast itself (breakfast cost 650 baht per person!!!).

Patong is expensive, far to much traffic and polution and no public songthaews but the beach is still beautiful and so are Phuket as soon as you are off the main roads. And the beaches are surprisingly clean and the sea is so clear and fresh so 7 days spend here was not bad at all.

image

Beatiful beach with clean and clear water in Phuket, Khata Noi

 

LANGKAWI via Thailand (from autumn 2009)

Standard

16-22/11 och 22/11-2/12

Nästa planerade stopp för oss var Langkawi, men vi hade inte så bråttom, så vägen dit gick via Thailand (Hat Yai) för  att unna oss lite thailändsk massage, tandläkarbesök och härligt god thaimat. Efter 4 timmar, i en halvtom minibuss, var vi framme. Tyvärr blev inte thailandsvistelsen precis som vi hade räknat med. Vi visste sen innan att man i princip aldrig har klarblå himmel i Hat Yai, men efter 4 dagar med konstant regnande gav vi upp och tog bussen till Satun för att förtsätta vidare med färja till Langkawi. På vägen mellan Hat Yai och Satun var det på sina ställen rejäla översvämningar, på vissa hus låg hela undervåningen under vattnet.

Även på Langkawi regnade det när vi kom fram och dagen efter var det lite mulet, men efter det har solen mer eller mindre skinit från molnfri himmel varje dag. Och vi har bara tagit det lugnt och njutit. En vanlig dag kan se ut så här. Lång promenad på stranden, sen enkel frukost som antingen är nudel soppa på stranden, eller indisk bröd och ingefära te. Mitt på dagen, när det är som varmast, tar vi våra saronger och hittar en plats i skuggan, där vi ligger och läser. På eftermiddagen blir det några nya långpromenader i vattenkanten, innan man kan välja att titta på eller vara med på beach volleyboll någon timma innan solen går ner.

Nu de senaste dagarna väcks man av militär flygplan som kör över oss på låg höjd. Om ett par dagar skall det vara stor flygshow här, så fler och fler deltagande flygplan kommer nu på plats, samt under dagen testar en och annan övnings rutt. Kanske inte så vanligt att ligga på stranden och beskåda flyplan som utför pirutter rakt ovanför en.

I2Har man aldrig varit på Langkawi innan, rekomenderar vi en utflykt på egen hand, antingen med MC eller hyrbil. Langkawi, som egentligen består av 99 öar, har otroligt många vackra stränder, och  åtminstone några av dem bör upplevas. En annan häftig grej är alla örnar som flyger omkring. Åk med på en utflykt (eller hyr egen båt) och var med att mata örnarna.

PENANG – MER ÄN BARA GEORGETOWN

Standard

11-16/11 och 2-5/12

Resan vidare från Pangkor, var inte riktig bestämd. Vi tog oss till fastlandet, Lumut, och därifrån fick utbudet av bussar välja vart vi skulle, så länge det gick norrut. Det gick en buss till Butterworth ett par timmar senare, så då var målet bestämd. Det fick bli ett stopp i Penang, även om vi visste att vi skulle tillbaks och flyga därifrån till Bangkok den 5 december.

Förra året hittade vi det perfekta boende i George Town, mitt emellan China Town och Little India ligger Broadway Hotel. Ägaren med personal var precis så trevliga och hjälpsamma som vi kom i håg, och när vi väl hade installerad oss på 3:de våningen med utsikt mot gatan, tänds neonbelysningen utanför rummet samtidig som tonerna av Dr Albans ”Its my life” blandas med böneutrop från en närliggande moské. Det är då man känner att man har kommit fram till nästa stopp.

Detta var 3:e respektive 5:e besöket vi gör i Penang, så vi visste inte riktig vad vi var sugna på att göra, förutom att strosa längs gatorna och titta på vackra byggnader, stanna till och ta en kaffe eller te, kanske hoppa på en buss som tog oss någonstans. Med hjälp av en taxichaufför hittade vi hållplatsen för gratisbussen (för turister).  Det är målat en parkeringsficka på vägen där det står free shuttle bus, dessutom skyltar på trottoaren med buss-stop-numret samt en karta över hur den går, så egentligen ofattbart att vi inte själva hittade detta direkt.

Efter att ha strosat runt bland vackra kolonialhus ett tag kände vi det  var dags att utforska lite mer av Penang än själva George Town. Förra året tog vi bussen ut till stränderna i Bahtu Feringi, men denna gången ville vi gärna hyra ett fordon, så vi hittade en lämplig scooter och sen bar det i väg. Enligt turistkartorna ser det ut som ön endast har några få väger, men på vägkartan motorcykel-uthyraren sålde, hade inte mycket mer detaljer ritats in, så vi fick hålla tillgodo med enkel turistkarta. Det är ju ändå en ö man skal åka runt på, så hur vilse kan man egentligen bli?

Vi började med att följa vägskyltarna till Bahtu Feringhi. Så här långt har vi varit innan, och vi ville ner att ta en titt på stranden och kanske ett lite dopp. Efter ett glas is-te ville vi vidare, nu fortsatte vi fram till Malaysia nyaste national park där det visade sig att man kunde köpa biljetter till deras ”Canopy walk”. Tyvärr, var vi inte riktig klädda för en djungel tur, även om den var kort, så vi vilade lite tillsammans med skolbarnen, som troligen hade varit på utflykt där. Sen var det dags att verkligen bege sig ut på nya vägar, dessa var smala, svängiga och hela tiden gick det uppåt. Enligt kartan skulle det finnas en tropical fruit farm, så detta var nästa delmål. Fruktfarmen hittades, och vilken utsikt, särskilt från toaletterna! Här ser man hela vägen ner till havet, och man kan knappt skilja på himmel och hav. Efter att ha smakat deras fruktsallad bestående av alla möjliga tropiska frukter, ville vi fortsätta vår rundtur. Men nu gick det inte fort, för varje ny sväng ville vi stoppa och beundra utsikten, som blev mer och mer magnifik. Som tur var, var vi i princip ensamma på vägen, och kunde stoppa precis när vi ville. När vi hade kommit ner från berget så vi en vägskylt  mot  en destination vi kände igen, Air Hitam, detta är där Penangs största kinesisk tempel ligger. Och sen bar det uppför igen, nya svänger, och ny magnifik utsikt så man visste icke om man skulle titta fram eller bakåt. Så småningom kommer vi fram till Air Hitam och vi ser templen. I normala fall när man kommer gående känns det som templet ligger väldigt högt upp, men nu så vi att det fortsatte en väg vidare upp förbi templet. Så vi fortsatte uppåt, innan vi kom till vägs ände, där det låg en stor damm, med ett joggingspår runt. Här var det verkligen full aktivitet. Vi hade kommit så pass högt upp att temperaturen var några grader lägre, men vi var samtidigt starkt imponerade över de vi mötte som gick, joggade eller cyklade uppför den branta backen vi precis kom ifrån.

Dan därpå hinner vi även med en tur till Penang Hill. Resan från Little India börjar med buss. Väl framme vid bergets fot är det byte till bergslinbana. En gammal schweizisk linbana, som i vinter ser sina sista dagar. Det är bara några få månader kvar som man kan ta sig upp till toppen med de gamla vagnarna.  I februari börjar renoveringen, och efter det skall det komma nya vagner med större kapacitet. Höjdpunkten denna gången, efter att vi kom upp på höjden, var inte utsikten, men att vi igen träffade på de gulliga, svarta aporna med vitt kring ögonen.

H9

PULAU PERHENTIA (from autumn 2009)

Standard

27/9 – 11/10

Vi träffade på en taxi chaufför första dagen i KB, som senare kom och hämtade oss vid hotellet och körde vidare till Khula Besut, och Perhentian Trans Holiday’s kontor. Biljett till färja fixades och efter mindre än timme att vänta och vi var på väg. Lite osäkra på var vi skulle börja, hade läst ett Vagabond reportage innan (från 2006) med ett par ställen som rekommenderades, men samtidigt vill man ju gärna testa sig fram lite. Vi började på Long Beach, Perhentian Kecil och stannade där en vecka på Matahari Chalet, innan vi drog till Perhentian Besar, och D’Ayumni.

Som inbiten Thailandsresenär, är det svårt att ta till sig Malaysia på samma vis, Perhentian öarna var vackra och snorklingen bland det mest fantastiska vi har upplevd. Men vad med allt det andra? Matutbudet och  billig massage och allmänt prisläge???? Inte riktig säker på att Perhentian vinner mot t.ex. Koh Lipe i Thailand…..

Vilken av Perhentian öarna skall man välja? Båda hade för och nackdelar. Kecil var allmänt billigare på mat, men samtidig sämre matutbud, sandkvaliteten var bättre, men själva stranden mer skitig (sopor i strandkanten är aldrig trevligt), billiga snorkklingsutflykter. Besar, bättre men samtidig dyrare på mat och dryck, renare och längre stränder, och möjlighet till flera bra snorklingspunkter med access direkt från stranden, och i princip fria böcker. Stort plus för båda öarna – här finns inga lösa hundar, varken på stranden eller i byarna. Däremot ganska stora ödlor, och vid ett tillfälle fick vi även se apor, för oss en ny sort, helt svarta, lite lurviga i pälsen samt  vita runt ögon och läppar, och lite silvrig svans. Ungarna var orange-gula. Men vi fick aldrig reda på vad denna sorten kallades, Ö-boarna kallade de enbart för Monkey.

Och snorkklingen var fantastisk, vid flera tillfällen när vi vadade ut från någon av stränderna träffade vi på Hajar, Jätte-havköldpaddor, Jätterockor, Vanliga rockor, Barracuda, Moränor, Papegojfiskar, Pumpfiskar och många andra små och stora färglada fiskar, samt vackra koraller.

Resan in mot fastlandet blev också minnesvärdig. Vi började i en överfyll speedbår, som var så full att den tog in vatten och vi började faktiskt sakta att sjunka. Mitt på öppet hav stannar den upp, och vi får, som de ända två passagerarna, byta över till en annan båt som dök upp bakifrån – och vi kunde fortsätta resan mot land mer torrskodda.

När båten väl lagt till i Kula Besut, kom de vanliga taxi-erbjudande. I Kula Besut var Taxichaufförerna väldig hjälpsamma. När vi hade klargjord att vi inte var intresserade av taxi  utan skulle vidare med busen, hjälpte alla till och pekade hur vi skulle gå. Fortsätt stigen fram till Mangoträdet, och där vänter ni. Och det fungerade klockrent, efter en 10 minuter kom bussen och vi var på väg till Kuala Terengganu.

PULAU PANGKOR (from autumn 2009)

Standard

3-11/11

Pulau Pangkor är verkligen en ö i vår smak. Varför? Jo, troligen mest för att detta inte är en ren turist-ö. Ön är liten, inte mer än 8 kvkm, men den är levande. Här bor ca 25 000 fasta invånare som sysselsätter sig med fiske, fiskeförädlingsindustri, båtproduktion och först därefter kommer turistnäringen. Invånarna bor i flera olika samhällen/byar av olika bakgrund och etnisk tillhörighet. Den inhemska matkulturen som innebär mycket uteätande och den lokala turismen gör att priserna generellt är mycket lägre än på andra öar och stränder i Malaysia. Pangkor är första stoppet på årets Malaysiaresa där priserna är lägre än vad som beskrivs i vår något åldriga guidebok. Vi hyr moped för 50  kr dagen, kanonboende med utsikt över stranden och kvällssolen kostar 160 kr. En riktig god kinesisk nudel lunch med extra allt för 5 kr, och en bra middag på den kinesiska kvarterskrogen, som är en högklassig trottoarservering med skrangliga bord och stolar, men med gudomlig mat, 4 rätter + ris för 20 kr.

Det finns asfalterad väg som går runt ön, den är smal och kraftigt brant på sina ställen, och norra delen går genom tjockaste djungeln. Trafiken är relativt gles då det knappt finns privat bilar på ön, och ingen turister får ta med egen bil. Trafikanterna är till största del mopedister eller ”rosa bussar”, inte de klassiska svenska turistföretaget utan rosa minibussar som verkar som taxi. Att cykla eller åka moppe runt ön inbjuder till svindlande vackra vyer över med djungel, apor, hornbills, örnar, tempel, getter och naturligtvis många kritvita sandstränder.

Tyvärr är inte alla stränder lika fantastiska. Beroende på hur vattnet /vinden blåser är de ibland trist nerskräpade. Plast i alla dess former är verkligen ett ofog för naturen, särskilt här med all take away mat, och dåligt skolat kretsloppstänkande. Men Pangkor har en högre målsättning än många andra turistöar i Asien. De bygger just nu en egen sopförbränningsanläggning, och längs vägen kampanjas om ett rent Pangkor och med uppmaning att ”Håll Pangkor Rent”.

De soliga dagarna har vi funnet vår oas (vid lågvatten) på några stora klippsstenar på en av stränderna. Även den lokala filmklubben från KL hittade dit, när de var ute och letade scener för en ny Bollywood musik video. Receptet var enkelt, 5 minuter sång, fyra kläddbyten som kräver fyra olika scener, allt filmad i 360graders vinkel. För oss som nu har kört ön runt många varv, samt kors och tvärs där det är möjligt, var det kul att vara ett bollplank för idéer om lämpliga filmmiljöer. Som tack för hjälpen fick vi ett visitkort, med bra erbjudande om boende på ett 4* hotell i KL.

Dagar med mera mulet väder strosar vi runt i omgivningen av öns två kinesiska tempel. Ett av templen ligger vid stranden, med många sköna bänkar utanför. Att Kalle Anka önskar välkommen in till själva templet har vi inte orkat att bry oss om. En morgon var det ett gäng pensionärer som grävde utanför templet under mycket skratt och stim. De berättade att de skulle gräva ner småsedlar, som de hade med sig i många säckar, en gåva till förfädrena. Det andra templet ligger mer in mot mitten av ön, och genom hela trädgården har de byggt den ”kinesiska” muren. Upp igenom bergen, finns det många små paviljonger där vi kan sitta och njuta och titta utöver ön och in mot fastlandet. Och i fiskdammen simmar fiskar stora som vuxna människor.

De häftigaste djur möten denna gång är inte aporna. Visst finns det apor här, och visst är de gulliga när de lekar vid strandkanten kvällstid, men vi har fascinerats över Näshorns-fåglarna (Hornbills). Denna dubbelnäbbiga fågel finns det gott om här. Det är inte ovanligt att se 15-20 stycken sitta tillsammans på elledningarna, innan de flyger in i närmsta trädkrona där de i princip blir omöjliga att se. En dag fick vi besök av några stycken på vårt balkonräcke. Vi hade precis öppnat ett paket kex, så det var säkert den lukten de kände. Vi prövade att kasta småkex till dem som de fångade i luften. Så småningom åt de direkt ur handen. En bamsig vild Hornbill som äter ur handen är en rätt mäktig syn, och känsla…

G03 G04

Förutom den goda och billiga kinesiska vardagsmaten, ligger det även en riktig exklusiv gourmetrestaurant här, i klass med de bättre fiskrestaurangerna i Göteborg, om än inte i absolut Guide Michelinklass. Relativt ensamt på en av stränderna hittar man intetsägande Daddys Café, som som sagt serverar fisk och skaldjur i klass som de bättre hemma, men till en femtedel av priset.

Pangkor är en typisk weekend-ö. På söndag kväll är det som någon hade stängt av både ljus och ljud längs vår strandgata. När så alla helgturister åkt hem och helgrestauranger och affärer stängt, så på måndagen intar skolklasser stränderna, upptagna med olika team-aktivitetar, och tält slås upp i strandkanten.

Själva känner vi oss snart som riktiga infödingar där vi kommer på vår moped, med mat och dryck hängande på styret, i små platspåsar med snören. Ett gott, billigt och enkelt liv.