Follow the Elephant tracks in Isan

Standard

 

15 Rai of water melon, almost ready for harvest, was eaten by a group of elephants one morning, close to the village where our family has their house. The same day the more adventoures (i.e. swedish) part of the family was out on an elephant treck themselve, by motorbike around the sea in  the nearby national park. One Girl in the family is now working in this national park and had been out with the rangers several times and seen wild animals, and she pointed out the direction where she had seen a large group of elephants, including several baby elephants.

So, did the meet any? Not face-to-face, but the smell was strong and both the Elephant track as well as the Elephant dropping was fairly fresh. And the elephant grass ahead of them seem to be moving….

 

We have spend one week in the small Isaan villiga Ban Rat Samaki. New years eve was celebrated in thai-style. Everyone brought a small gift (nicely wrapped) and then it was a lottery.   The challenge was to buy a gift that would please both adults and children, but it was good mood and a lot of laughter during the lottery, so I think most of us manage pretty well.

One day we went on a tour to the Jim Thompson farm. The farm tour contains different parts, including exhibition and education of Isaan architecture and Isaan villages. Since our travel company were all Isaan woman they could teach us more by sharing childhood memories of the heavy farming job they need to help out with. So we all put our passion and enthusiams on the beautiful flower and pumpkin fields. At the end of the farm tour we all enjoyed the tasting of Tea and sweets made of mulberry. (Mulberry leaf is used for feeding the silk worms)

The last day we visited the winter-land in one of the shopping malls, the youngest girl had asked for a vist here every day the last three weeks, so finally everyone got the opportunity to play around, throw some snow balls and ride the ice-slide.

THAILAND FRÅN ÖST TIL VÄST (from autumn 2009)

Image

12-18/12

Vi har under många år snackat om att åka till Chang Mai. Denna gången blev det av, och vi reser på Thailändskt vis med Pick Up, 4 vuxna får plats  inne i bilen, medan de 4 ungdomarna får sitta på flaket tillsammans med bagaget. De skapar en så bekväm miljö de kan med madrass, kuddar och filtar, som även skyddar lite mot alla avgaser.

VÄGEN DIT

K1Vi utgår resan från Rat-Samaki, utanför Korat och har knappt 100 mil enkel väg till målet. Vi har bestämd oss för att göra resan i flera etapper, och om vi ser något kul längs vägen stanna till. Lunchen intas strax innan Lop Buri, därför är vi inte så sugna på att stanna igen när vi kommer in i staden Lop Buri, varav sightseeing av stadmuren och andra monument fick bli genom bilrutan. Senare under eftermiddagen ser vi en vägskylt till Uthai Thani, och vi hinner läsa ”heritage” och ”floating” innan vi svänger av. Vi är inte riktig säkra på vad som väntar oss men lyckas ta oss in till centrum. Där har vi tur och träffar på en tysk gentleman som bor här halva året. Han tycker vi skall parkera bilen, och gå över bron till templet och den flytande byn. Efter det köpa glass längs strandpromenaden, och om vi hinner åka upp till templet i bergen och titta på solnedgången. Han pekar även ut vart de olika hotellen ligger och vilken prisklass som gäller, innan vi tackar för hjälpen och beger oss ut på sightseeing.

K4Efter en natts sömn, fortsätter vi mot Chang Mai, men stannar till på ett elefantcenter. Förutom lunch  hinner vi få med oss halva elefantshowen, och massa shopping. Showen bestod bl a av att elefanterna själva målar var sin tavla. Elefantmålningarna var till salu, men vi var inte snabba nog med att lägga bud. Det finns även boende här, men inget är ledigt, så kanske vi stannar till på vägen hem istället. Elefantridning avvaktar vi med tillsvidare, då vi vet att det kommer nya möjligheter i Chang Mai.

CHANG MAI

Vi hittar ett trevligt guesthouse nära nattbasaren, där vi till och med kunde parkera bilen inne på gården. Efter en snabb dusch är vi alla sugna på att se vad Chang Mai kan erbjuda. Först lite mat på marknaden innan vi är redo för första shoppingen. Vi passar även på att läsa in oss lite på vilka turer som erbjuds, så att vi kan börja planera vad vi vill göra de närmsta dagarna. Hos turistinformationen får vi olika kartor och bra tips på vad som finns att se. Ett är säkert, vi vill gärna gå en matlagningskurs, vi vill träffa elefanter och tigrar, vi vill ha bra massage och vi vill shoppa.

TIGRAR

Första utflykten blir till Tiger-riket, och vår första utmaning blir att hitta vägen ut ur Chang Mai med egen bil. Efter et par felkörningar och u-svängar har vi hittad tigerparken. Här får man gå in i   burarna och vara med 2-3 tigrar under en dryg kvart. Tjejerna valde att klappa småtigrarna, medan vi andra gick in till de lite större. Ett par skötare är med, och fångar tigrarnas uppmärksamhet med en kokosnöt, medan vi kryper in bakom och börjar klappa. Efter ett tag, vågar vi även lägga oss ner och krama dessa härliga och magnefika kattdjur. Och som kattallergiker kan man nu konstatera att den allergin även gäller tigrar.

K14

ELEFANT SAFARI OCH BAMBOO RAFTING

Är man i Chang Mai finns det åtminstone ett måste, och det är elefantridning. Vi har samlat på oss mängder av broschyrer, men det är svårt att välja. Därför bestämmer vi oss för att börja åka och stanna till på de vi hittar längs vägen, och välja den som känns bra. Första elefantcampen vi kom till var hemsk, den var fullt av stora turistbussar och allt kändes som en riktig storindustri. Nästa stopp kändes däremot helt rätt. Efter att ha parkerat bilen och betalat ett symboliskt inträde vandrar vi via två stora hängbroar, med makalös utsikt över vattendrag och djungel, in i elefantcampen. Som vanligt kom vi fram några minuter efter att elefantshowen hade startade, men denna dagen var det ju rida vi ville. Så det blir 1.5 timma elefantridning via djungel med ett lite stopp i en Lishuby, och efter det en timma bamboorafting. Vi delar upp oss så att vi blir 2 per elefant, och sen kan vi starta. Bakersta ledet består av en reservelefant, och vi har även med några Mahouter (elefant skötare) som går till fots med spade, för att skyffla undan elefantskiten.

K21Vi rider genom tät, frodig djungel och det är fascinerande att följa hur försiktigt elefanten framför oss placerar fötterna. En annan av elefanterna i följet virar upp sin svans så fort vi går där det är lite lerigt, en flärdfull elefant som tydligen inte vill bli smutsig?

Efter stoppet i Lishubyn, där det var möjligt att handla snyggt handarbete, rider vi vidare, denna gång går färden omväxlande i djungel och flodfåra.

Efter en härlig lunch var det dags för nästa punkt, bamboorafting. Vi fick plats 4 per flotte, och alla fick låna var sin stråhatt som skydd för solen. Vi färdas i en 10 meter bred flod omgiven av vacker regnskog i en dryg timma, men under regnperioden med höga strömmar lär samma sträcka ta ca fem minuter. Vi var nöjda med den långsamma rutten. Den som ville fick agera styrman  och vara ansvarig för att paddla oss framåt.

K23 K24

Och efter en stund dyker det upp elefanter på båda sidor om det vattendrag vi färdas på. Om vi inte visste bättre skulle vi tro det var vilda elefanter. Men de tillhörde nästa elefant camp, men visst var det en vacker kuliss, och det tog lång tid innan vi faktisk kunde se att var och en hade en kedja runt foten.

ETNISKA BYAR

I bergstrakterna runt Chang Mai och Chang Rai finns det många olika etniska folkslag. Vi försökte att hitta till några av dessa genuina byar. En dag var vi egentligen på väg mot några vattenfall, men började följa en annan väg som ser mer spännande ut. På vägen passerar vi några olika Hmong byar, och halvvägs upp träffar vi några unga killar som förberedar nårsfirandet. Vi lär oss att Hmong firar nyår den 17 december. Vi får även vägbeskrivning hur vi skall fortsätta för att komma till toppen. Och väl uppe, mitt bland jordgubbsodlingar, hittar vi ett underbart organiskt café. Deras gröna te består av påsa färska örter som de tar ut från kylen, och smaken härlig mynta.  Utsikten är svindlande, där den insupas stående bak på flaket, medan vi snirklar oss fram på serpentinvägarna. På väg tillbaka mot ChangMai, passerar vi en Hmong marknad, där vi stannar för att småäta lite. Vi tycker det är kul att titta runt, men vi har även en känsla att de lika gärna tittar tillbaks på oss ”faranger”.

K8

fika med utsikt över jordgubbslandet

K7

En annan dag kör vi på småvägar upp mot Burma. Enligt kartan tror vi att det skall gå att komma runt, och samtidig passera ett antal byar. Men vi hade fel, en bra bit innan gränsen till Burma kommer första polisspärren, och de avråder oss för att fortsätta. Det är bara flera polis och militärspärrar, och ingen gränshandel, och det går inte att komma runt utan att passera gränsen. Så vi vänder, och tar oss ner igen. Stannar till i en av byarna för en enklare fika, och ju länger tid vi stannar, desto fler och fler av byns invånare ser ut att ha ett ärende förbi affären där vi vilar.

K10

Nåt vi inte vill missa, är long-neck folket. De flesta Long-neck byar ligger västerut mot Burma, men vi orkar inte bege oss ut på en så lång biltur, så vi väljer i stället att åka till ”turistbyn” som har slagits upp nära Chang Mai. Och visst får vi se dessa magnifika kvinnor. De börjar med 5 ringar som barn, och som fullvärdig long-neck kan de ha upptill 25 ringar kring sin långa hals. Total vikt av alla ringar kring hals, armar och ben ligger på 5 kilo. Det är svårt att bedöma om vi gör rätt eller fel, som åker in för att titta på byn. Pengarna vi betalar i inträde kommer förhoppningsvis alla i byn tillgodo, men betyder det samtidigt att fler och fler av Karen kvinnorna blir utvalda att bli framtidiga Long-Neck kvinnor? Och om de inte kan leva på turismen, vad lever de av då?

K34 K33 K38

VÄGEN HEM

På vägen hem åker vi via Sukhothai, en av Thailands allra första och mäktigaste stadsstater. Återigen visar det sig perfekt att resa på thailändsk vis med egen bil, för när alla andra går eller cyklar mellan sevärdheterna, kan vi åka runt, stående bak på flaket. Sukhothai är väl värt ett stopp om man har vägarna förbi, men kanske inte riktig värd att åka till som ensam destination.

K45 K48

En rosa elefant……(from autumn 2010)

Standard

Idag har vi varit ute en hel dag och bara minglat med massor av härliga elefanter. Vi har matad, badat, kramat och blivit pussade på av elefanter. Och haft en hel underbar, annorlunda dag.

Det är svårt att vara i Chiang Mai utan att stöta på elefanter, och då menar jag inte babyelefanter som tigger vid nattmarknaden. Det kryllar av elefant-camps och i princip alla erbjuder Mahout kurser, dvs. man lär sig hur man sköter en elefant och man lär sig rida ”barbacka”. Djungeln av ställen som erbjuder samma kurser är enorm, och det blir snabbt omöjligt att bestämma vilken man skall välja. Så vi gick till Elefant Nature park istället.

Elefant Nature Park är som en ett rekreationshem för elefanter som har arbetat hårt i sitt liv, men också en friplats för elefanter som har behandlas illa av sina tidigare ägare. Dessutom tar de hand om och uppfostrar föräldralösa elefantungar, samt det är möjligt för elefantägare att ha sin elefant boende här, full pensjon, årsvis. Just nu är det en elefant som njuter av denna lyxen, och det är den rosa elefanten. Rosa för att den är delvis albino-elefant. Alla ”100%” albino-elefanter i Thailand bor hos kungen, men detta exemplar var inte tillräcklig mycket albino för att platsa där. Hon var rosa i hyn, hade vita naglar, men inte de karakteristiska röda ögonen.

Varje elefant har sin egen personliga Mahout, elefant skötare, förutom de vildare unghanarna som har två, som är med elefanten hela dagen. I denna parken kommer skötarna från Burma, och tack var att de har jobb här får de lov att ta med sina familjer och barnen får gå i den lokala skolan.

Så – hur så en heldag med elefanter ut? Vi blev hämtade utanför vårt Guesthouse och tillsammans med en guide och 4 andra turister åkte vi norrut en timmes tid (till Mae Taeng). Under bilfärden dit, passade vår guide, Earn, på att visa oss en dokumentär om elefanter i Thailand. Väl framme, efter att ha gått igenom några enkla regler (undvik att bli  fångad/krossad mellan 2 elefanter, stick inte in handen eller huvudet i elefantens mun, och reta den inte) var det dags för första mötet. Vi började med att hälsa på en ensam elefantdam på 60 år. Äldre elefanter har något insjuknat huvud då de på ålderns höst tappar muskelmassa just där. I tillägg hade denna damen ett rött bandage runt frambenet, så hon var lätt att känna igen. Vi fick var vår klase bananer och alla måste visa att vi är trygga när vi matar henne. Efter det fick vi gå ner för kramar och prat. Alla elefanter, vilda som halvtama bildar familjeband. Dessa kan vara av samma blod, men behöver inte vara släkt. Denna elefanten var lite utstött från de andra, men hade adopterad sin egen ”nevö”, nämligen sin egen personliga skötare.  Oavsett vart han gick, följde hon efter. Vilade han på en bänk, stannade hon snällt bredvid, och om han tog vägen via huset, stod hon trofast och väntade vid utgången, där hon visste han skulle komma ut igen. Ett totalt samspel mellan elefant och mahout.

Vi fortsatte runt i campen, och började på ”ålderdomshemmet” där det bodde flera fina damer i åldern 60 till 90 år. Elefanter är i stort sätt alltid hungriga. Arton av dygnets tjugofyra timmar äter de, så när vi närmade oss var de omedelbart ute med snabeln för att kolla om vi råkade ha en banan eller nå´t på oss. Men det var fortfarande en stund kvar till matning så vi fortsatte vår rundtur. Det senaste nytillskottet, var en tidigare misshandlad hane som ännu var väldigt orolig. Han hade bara varit här en månad, och var just nu den ända som måste stå fastkedjad för att inte skada någon. Även vi kunde på kroppsspråk och i ögonen utläsa elefantens ångest,  men vår guide menade att den efter 3 månader borde ha lugnet ner sig såpass mycket att även han kunde släppas lös. Men trots elefantens oro och aggressiva kroppsspråk, hade två andra elefanter bestämt sig för att lugna nykomlingen. De stod där lugnt bredvid, en på varje sida, och forsökte få han att må lite bättre och ge honom livslusten tillbaka.

Vi såg flera elefanter där vänkapen med flocken hade gett dom ny livslust. En elefant hona hade både bruten rygg och brutet ben. När hon först kom till parken trodde veterinärene att hon skulle leva 4-6 veckor. Nu hade hon levt här i 4 år, men även om hon inte så riktig glad ut i ögonen, hade hon sina två kompisar som alltid var runt henne och som omedelbart skyddade henne om människor, hundar eller andra elefanter verkade hotfulla. Det var även andra elefanter med misshandlade, utslitna kroppar. En var helt blind på båda ögonen(tidigare ägarna stack ut ögonen på henne för att hon skulle lyda bättre), en annan hade trampat på en landmina på gränsen till Burma och hade halva bakfoten bortsprängd. Alla fick de hjälp och stöd av andra i flocken.

En trist, men också fin, historia som nyligen inträffat var den om en elefant vars tidigare ägare kapat av betarna med motorsåg. Stumparna(nervcentrat) hade infekterat och sjukdomen spred sig i kroppen. Trots stora insatser från parkens veterinärlag gick elefantens liv inte att rädda. Men under hela tiden i parken följde flera andra elefanter sjukdomsförloppet och försökt på alla sätt stötta sin artsfrände. När så hon tillslut gick bort sörjde människor och elefanter tillsammans.

Men denna dag var fri från ledsamheter. Efter vår rundtur på elefantsavannen ble det så dags för matning. Varje elefant fick sin egen stora korg med frukt så som vattenmelon, gurka, pumpa och små bananer. Vårt jobb var att mata dessa hungriga djur. Ge maten via snabeln hade vi fått instruktioner om. Men den första elefanten vi skulle mata, vägrade att ta i mot med snabeln. Hon gapade, så det var bara att stoppa in maten i munnen. Och när hon svalde maten lät det som en stor avfallskvarn. Första gången var det lite halvläskigt när man la i från sig maten på hennes enorma tunga, men efter ett tag kändes det fullständig normalt att stå där med huvudet halvägs inne i elefantens mun och som tack få elefantdrägel i håret. Efter 10 minuter var korgen tom för mat, och vi fortsatte till nästa gäng för att mata dom.

Nu var det barnkammaren vi besökte. Två barn på under 2 år, en otroligt busig pojke och en flicka, samt en storasyster på 6 år, mammorna, några tanter och en mormor. Och alla skulle ha mat, en korg vardera, så det var bara att skrida till arbetet. Efter matning av de vuxna, hälsade jag på hos ungarna. Och ja- det är mycket kraft i även en ung snabel. Maken, som inte trodde att en sån liten stackare kunde göra nån skada  fick en rejäl snytning av lillpojken när han upptäckte att vi inte hade mer mat till honom.

Nu som alla elefanterna var mätta och nöjda, var det dags för vår egen lunch, en härlig thailänsk lunchbuffé. Därefter nästa höjdpunkt: Badet.

Flera gånger per dag badar elefanterna. När de gick ut i älven fick vi hjälpa till att duscha dom. Vi hade var vår liten hink som vi använda för att spruta vatten med. En av elefanterna, började blunda direkt när hon hörde ljudet av min hink i vattnet. Hon visste vad som skulle komma och hade allerede börjat njuta! Det var jobbigare än man kan tro att stå i en strömmande älv och försöka tvätta en elefants rygg. Efter ett tag gick två av elefanterna ut i älven och skötte sig själva. Har sällan sätt sådan badglädje, det var nästan så de gjorde kullerbytta där de satt mitt i älven och plaskade med snabeln, la sig ner, stod på huvudet och bara mådde gott. Hade det icke varit för att en av ung-hanerna kom och störde, undrar jag om vi hade fått dessa två badänglar upp av vattnet.

Eller känslan när en av elefanterna tyckte hon var färdig badat, men skötaren var av en uppfattning, Vi står panna mot snabel med flera ton som vi skal övertyga om att stanna kvar i vattnet. Men manövern lyckades, elefantdamen stannade kvar i vattnet.

Efter ett tag kom även familjen med småbarnen ner för att bada. De vuxna tillät sig en snabb dusch, men sen ville de ha koll på barnen. Storasyster på 6 år hade lärt sig lite konster, och hon var särskilt glad i att pussas, så vi fick mängder av elefantpussar. När solen blev för stark, sökte elefanterna och vi oss in i skuggan. Jättemysigt att stå där med mamman och hennes lilla unge, särskilt när lillflickan kommer fram med huvudet lite extra för en stor kram.

Om du älskar djur och elefanter så är en dag i Elefant Nature Park verkligen att rekommendera. Här sker besöket helt på elefanternas villkor. Inga fastkedjade fötter, ingen ridning och inga konster, men massa kärlek, badande, lervälling och blöta elefantkyssar.

elefant.jpg Elephant Nature Park

Elephant Talent Show

Standard

This post is about our 2nd day of the Elephant Round-Up festival, now it was time for the talent show at the elephant stadium.

The introduction was massive,- Led by the white elephant – with all the elephants entering the stadium – once there thy all lay down to pay respect for the recently passed away patriarch monk.

White Elephant

White Elephant

P1030778P1030794P1030779P1030795

P1030781 My little favorite form the day before, the little 6-months baby was also there with it mother, but this time it was good to be able to hide and seek protection under the mothers trunk.

Some of the old Mahout demonstrated how they in the past used their elephants to capture wild elephants.

P1030798 Then there were some traditional circus trick – and honestly I have never really understood what is the pleasure of seeing a big elephants climb up on a small round table. But what was interesting from this part of the show was to follow some of the mahouts training young elephants, and looking on how they use their own body to demonstrate what the elephant should do. See Elephant playing Dart, paint a picture etc is better to do in a smaller venue.

P1030801But more fun stuff to come, like elephants towards humans pulling the rope. Surprisingly the elephant win each time???? Then it was Football – did we see a new Zlatan?????

P1030804

As often in football, someone get hurt, but “ambulance-elephants”” on duty

P1030805P1030807

elefantsnurr The best part at the end, when it was shown how elephants was used in War – extremely impressive to follow the young guy running and perform acrobat tricks on the back of moving elephants!!!! And it was impressive with so many elephants with their mahouts in costume, the music, canon, acrobatic…….

 

and after the show we could mingle with the elephants or take an elephant-taxi back into town.

P1030772

white elephant

 

Elephant round-up in Surin

Standard

In November last year we visited the yearly elephant round-up festival in Surin, Thailand. We started up with the big elephant buffeé-breakfast Saturday morning, we did not really know what to expect when 269 (hungry) elephants are entering town.

Already on our way to the down-town  fountain where the fruit table were ready, we met many elephants on it way up to the railway station, where the parade started. While we were waiting for the elephants to arrive we were entertained with different cultural performances.

Then finally the elephant parade was entering. Favorites was the 3-years old twin elephants.

Baby twins

Baby twins

There were three of them from the beginning but one died. Still, very unusual with twins, so they were the festivals mascots.

Baby twins

Baby twins

P1030761  P1030722 P1030717

And other favorite was the “white ” elephant”, but when getting close to it I can tell it was a lot of make-up to make it look white and shiny (half of the make-up was left on my T-shirt after hugging also this elephant).

P1030729

White Elephant

P1030733  P1030732  P1030731  P1030734

And then the fun started – at least for us. Now it was time to mingle and feed the elephants. The idea was to have people on one side of the table and the elephants on the other side, but then you could not get close enough for hugging all of them, so we kept in the middle.

P1030746P1030747

And it was literally in the middle – I found myself between two adult elephants, who wanted to great each other with their trunk, and I just had to do the best to not be squeezed in between them. Taking a step backward was also dangerous, since it “always” was a new elephant entering from behind.

Mahouts with younger elephants sold some additional food, for 20 baht we could feed them, and after that it was free to mingle, hug and take as many photos as you like. There were also mothers with small babies, and it was fascinating to see how relaxed the mothers was among all the peoples, and the small baby was tied up to the mother and followed her happily all over. The youngest we met was only 6 month old, and it is quite cute feeding the mother while the baby elephant is discovering me with its trunk, suddenly I have a small baby elephant-trunk in my arm-pit.

6 months old

6 months old

P1030753   P1030754

Mahout with 6 month old baby

Mahout with 6 month old baby

But after a while, what gets in has to get out again, and then being in the middle (or worst case behind) the elephants was not that much fun!!!!!

P1030764   P1030750

On our way home, we suddenly thought it was stinking elephants all over. We could see any animals, but realize soon that the odour was form ourselves. It was also possible to ride on the elephants, or take a “elephant-taxi” as the mahout said. Next year (or another year if we will re-visit) we will join the parade from the railway-station and downtown main breakfast area.

P1030741

preparing for “elephant-taxi”

paying to take photo with elephant

paying to take photo with elephant