CHIANG SAEN OCH GYLLENE TRIANGELN (from autumn 2011)

Standard

Under vår gratisguidning i Chiang Rai, lärde vi mycket om Chiang Saen, som var provinsens första huvudsäte. Detta gjorde oss nyfikna, så i stället för att endast göra en dagsutflykt, valde vi att åka upp och bli boende några dagar. Det verkade också vara ett bra utgångspunkt för nya utflykter i den norra delen, och hyfsat enkelt för vidare transport till Chiang Khong och gränsövergången till Laos.

Vädret i norr är just nu fantastiskt, så vi lyxade till oss lite med ett nybyggd hotell med swimmingpool. Kände för att ligga några timmar vid poolen och sola, lyssnande till en spännande ljudbok. Val av ställe var absolut rätt, har aldrig tidigare haft en vackrare vy från frukostmatsalen och poolen.

Läget kunde inte bli bättre, men själva hotellet och Chiang Saen i sig var kanske ingen direkt höjdare. Stan var för liten,  när mörkret kom stängdes alla affärer, förutom några få matstånd utanför seven-eleven butiken. Även alla restauranter som låg i hamnen var endast öppna under dagtid. Något som däremot så mysigt ut, men som vi aldrig testade, var utomhus massagen vid älvbredden. Framemot eftermiddagen, när det inte var lika hett, dukade man upp massage sängar längs med Mekong. Där var det även en kvälls/nattmarknad, där man sittande (eller möjligen liggande) på en bastmatta kunde äta och dricka framför små, låga bord.

Chiang Saen är gammalt, många av templarna byggdes under 12-hundra talet, men det äldsta bevarade templet är från mitten av 700-hundra talet. Den gamla stadsdelen är inringat av en borgmur, som till stora delar fortfarande är hyfsat väl bevarad. Tanken var att vi skulle besöka nationalmuseet för att lära mer kring historien, men detta var stängd. I stället blev det småcykling längs med stadsmuren, då och då små stopp f ör att läsa historien på de många uppsatta informationstavlorna, och sen, ja inte mycket mer, förutom mängder av tempel och pagoda ruiner överallt. Tror vi läste att stan hade 44 olika tempelruiner, men vi letade aldrig upp alla dessa.

Golden Triangle

Golden Triangle

Hotellet vi bodde på erbjöd gratis hyrcyklar, men storlek och standard inte lika bra som vi var vana med från Chiang Rai. Men tillräckligt bra till att vi klarade av att cykla de 9 km upp till gyllene triangeln. Vägen håller på att förbättras, så just nu var den väldig dammigt, men vägarbetarna i sina stora ångvälter gav oss tummen upp där vi trampade på. Gyllene triangeln är den punkten där Laos, Thailand och Burma möts. Vi cyklade upp en eftermiddag, och blev än en gång överraskat av mängden av turistbussar parkerade, troligen alla med utgångspunkt från Chiang Mai. Här var mängder av souvenir försäljning, men ingen var påträngande, så oss störde det egentligen inte. Det var även mycket guld och kitsch i form av olika portaler, samt en gigantisk guld Buddha. Här fanns även stora resorts med kasinon både på Burma och Laos sidan, men detta lockade heller inte oss. Det ända häftigaste i vårt tycke var möjligheten att samtidigt se tre länder.

Vi hittade även en riktig bra restaurant, billigt som bara det, men med fantastisk nylagad mat, där de vågade att ta ut svängarna rejält när det gällde kryddningen. Så där satt vi med fantastisk utsikt mot tre  länder, ätandes vällagad mat för 35baht styck. Sämre kan man ha det?

Förutom alla gamla tempel, märktes det att detta var en typiskt knytpunkt för export och import, främst gentemot China. Varje dag var det många båtar/lastbilar som skulle lossas alternativt fyllas. Den dagen vi anlände låg det många, stora kinesiska båtar utanför, vilket såg lite konstigt ut. På nyheterna samma kväll berättades  att ett lastfartyg hade kidnappads av knarkmaffian den 5 oktober, och alla 13 besättningsmän dödades. Vilket gjorde att man långt efteråt samlade upp flytande, döda kroppar från Mekong Floden. Den sista besättningsmannen hittades först för några dagar sen. Efter det tog alla övriga skepp skydd i Chiang Saen, och det var dessa vi såg förste kvällen. Tidigare kunde passagerare åka med lastfartygen upp till China, men den aktiviteten tog ett abrupt slut efter detta. Så den gyllne triangeln är kanske inte fullt så ren och fri från drogtrafik som turistmyndigheterna gärna vill framföra?

Vi noterade även att många verkade använda cyklar här, istället för att moped. Detta bekräftade en av hotellets personal för oss. Han hade flyttad upp från Chiang Mai pga av jobbet, och bodde nu 3 km från hotellet. Vilket gjorde  att han faktisk cyklade till och från jobbet varje dag, något han aldrig hade gjord i Chiang Mai.

Väntar på bussenNär vi skulle åka mot nästa stopp, Chiang Khong, gick det inga bussar, endast songthawer, och de gick först när de var fulla, dvs mints 12 personer. Så även om dessa passerade hotellet vi bodde, rådde personalen oss att ta oss in till stan, för at därmed vara med på att fylla upp från start. De körde oss in, och kollade lite när nästa bil var beräknat att gå. Detta var lördag morgon, halv nio, och nästa bil skulle troligen gå vid 9-9:30 tiden. Resan var i två etapper, med byta av bil mittvägs, och varje sträcka kostade 50 baht per person. Vi erbjöds direkt att hyra hela songthawen som taxi, och då skulle han åka direkt, utan byte halvägs, och hela resan skulle bara ta 1 timma och 10 minuter. Lite lockande, men inte värd 1000baht. Vi hade egentligen ingen direkt agenda framför oss, inga tider att passa, inga förbokade hotell som väntade, så vi tackade nej till erbjudande och sa att vi heller åkte under vanliga förutsättningar. Vi satte oss ner för att vänta och började titta oss lite runt, och räkna passagerare. Vi var allrede 5 till 6 personer som skulle med, så detta skulle nog gå relativt snabbt ändå. Klockan blev 9, klockan blev 10, ingen antydning till att det var dags att åka. Då kommer tre  nya  passagerare och kliver direkt in i songthawen. Nu är det på gång tänkte vi, och hävde upp våra ryggsäckar på taket och tog en bra plats, framför det öppna fönstret. Men tiden gick, fortfarande ingen aktivitet. Två av de nysspåklivande passagerarna klev av igen för att vänta på utsidan, men vi ville inte lämna den bra platsen vi hade tagit. Vår medpassagerare tittade på klockan många gånger, och ruskade på huvudet åt oss, så vi fattade att även hon tyckte det började ta väldig lång tid. Närmare klockan 11 rullade vi äntligen iväg, då var vi förutom 12 sittande passagerare inne, en 4-5 hängande på utsidan och en där framme. Det var kanske inte den mest effektiva resa vi har gjord, men faktisk väldig trevlig. En mamma med en liten grabb hade på sig en för oss ny leksak, en levande skallbagge. Denna klättra runt på pojkens kläder. Jag satt fullständig fascinerats och tittade. Mittvägs, när det var byte, var vi bara 5 passagerare kvar som skulle vidare med nästa. Jag räknade med väntetid även här, och smet snabbt in på toaletten. Då hör jag hur motorn på bilen startar och att den rullar iväg. Som tur var lyckades maken, på thai-engelska förklara att jag saknades, så jag slapp att bli kvarlämnad.

Advertisements