Bamboo Train i Battambang (from spring 2011)

Standard

Det är svårt att förklara varför – men att åka bambutåg är vansinnigt roligt! Vi sitter princip i markhöjd på en egenbygd liten vagn, och framför oss har vi ett rätt så vingligt och ojämnt spår som vi susar fram på. Bambutåget består av en bambuflotte som man sitter på, två rälsboggies som flottan vilar på, och en ”gräsklipparmotor” med en drivrem som kopplas till den bakre boggieaxeln.

Regeln vid möte är enkelt, ”störst går först”  eller ”den lättaste ger sig”. Sen är det givetvis en tolkningsfråga vad som räknas som störst. Flera tåg i rad väger tyngre i mötesregeln än ett tåg, även om den har 15 passagerare, och ett tåg med MC eller annat gods väger tyngst. Så vad gör man då när man får möte? För möte får man när alla skall samsas på samma spår.

Man stannar tåget, och det tåg som bedöms vara lättast, där kliver passagerarna av. Sen hjälps man åt att lyfta av bambuflottan, motorn och boggieaxlarna åt sidan innan man låter det andra tåget passera. Efteråt är det bara att börja bygga i hop tåget igen och fortsätta färden.

Alla tar dessa möten med ett stort leende, ingen skillnad om du får sitta på kvar på ditt tåg eller om du är den som får kliva av, alla vinkar och skrattar glatt åt varann för vi vet att har man vunnet ett möte  är risken stor att man förlorar nästa. På vår utresa låg vi 4 vagnar i rad, så vi ”vann” alla möten. Väl framme vid ändstationen får vi chans att kliva av, och då kommer en grabb bort till oss och undrar om vi vill se hur man tillverkar tegelstenar. Klart vi vill, och efter avslutad rundvandring har vi full koll på hela processen från utgrävning av lera till torkning/härdning i tegelugnen. Efter rundturen kommer grabbens storasyster och ”tar över”, så att hon säkrar sig att vi köper en dricka från henne. Vi sitter och småpratar lite, men börjar känna det är dags att åka tillbaka. Men först skall tåget vändas. Processen är samma som vid tågmöte, plocka isär tåget, byta plats på boggieaxlarna, på med flotta och motor, och koppla  på drivremmen.

Nu är vi klara att åka trodde vi. Men just då anländer 3 nya tåg in på stationen och de  hamnar  framför oss. Det är inga problem, de nyanlända tågen plockas isär och delarna läggs bredvid spåret, så att vi kan passera. Nu är det bara för oss att sätta fart. Och fort går det, åtminstone känns det så där vi sitter och knappt kan se över risfälten vi passerar. Efter ett par byten, där vi har ”förlorat” och  måste plocka isär vårt tåg, blir det väldig tyst. Vi har fått bensin stopp. Vår förare och hans lilla grabb växlar på att löpa bakom och ge oss fart. Vi tycker färden går lagom fort nu, och vi hinner lägga märka till alla som är ute och jobbar på fälten. Typiskt nog får vi inget mer möte nu när vi hade behövd lite hjälp.  Till slut kommer äntligen ett tåg i kapp oss, och skjutsar oss resten av vägen.

Detta var en kanonstart  på vår rundtur i Battambang. Vi fortsätter med tuk-tuk och passerar massor av småbyar där vi får vara med och titta på hur man lagar fiskpasta, rispapper till vårrullar, nudlar, bambu-sticky-rice och bananchips. Varje liten by har specialiserat sig på ett område, och det är kvinnorna som sitter i hemmet och är småproducenter. Och de är verkligen småproducenter, som mest kan de göra 2000 rispapperark på en dag, och priset när de säljer detta vidare är 70 cent för 100 st. Turen avslutas för vår del med att vi får en bukett nyplockade lotus-blommor, där vi får smaka på fröna. Varje lite frö är som en liten mini-frukt, och förutom att de är goda funkar de också som magmedisin.

Det är goda tider i Battambang nu i början på januari. Den viktigaste skörden är väl i hamn – och den har varit god Därmed är det dags för fest, och på vår lilla rundtur passerade vi inte mindre än ett 10-tal bröllopsfester. Traditionen är så att fest håller man efter  skörden, men blir det en dålig skörd, ingen fest. Vi mötte också flera munkar som var ute med sina kärror för att smala in donerad mat för nästa period. Jag trodde det var ännu en bröllopsfest när jag hörde musiken, men denna gången var det två munkar som med musiken, markerade var de satt och väntade så att farmarna kan komma och donera mat.

Vi får också med oss historien om hur Battambang bildades. Det var en man kallades Tam- Dang som fick jobb som kock åt armén. En dag när han skulle koka ris, hade han ingen slev att röra om i grytan med. Så han går ut i skogen och skär sig en sticka från ett speciellt svart träd (kommer tyvärr inte ihåg träslaget). Tillbaka i sitt armékök använder han sin nya sticka  när han kokar riset. När riset är färdigt upptäcker han att det har blivit svart. Han vet att man kan bli dödatt för mindre så för att ingen skall upptäcka vad han har gjord, äter han upp allt ris själv. Efter det blir han så dåsig att han somnar och han vaknar inte för armén kommer tillbaka. Då upptäcker han att han själv har nu blivit helt svart – och livrädd som han är för att han skall dödas, springer  han iväg. Vad han inte vet är att han under tiden han sov har fått en helig kraft, så när han gör ett enkelt hopp över några stenar, delar dessa sig. När arméchefen ser detta, vill de att han skal sluta som kock och bli vanlig soldat. Nu när han kämpar med sin svarta ”sticka” förlorar de aldrig mer någon kamp, och det tar inte lång tid innan Tam-Dang blir den nya generalen. Men så en dag  dödar han kungens son med sin svarta ”sticka”. Han förlorar omedelbart sin heliga kraft och själva stickan slängs iväg och landar någon stans i djungeln. Och det är detta som blir början på Battambang vilket betyder Bat-Dam-Bang den förlorade stickan. Där stickan försvann (och den har  aldrig blivit funnen) började man bygga de första husen.

Vid infarten till stan står nu en stor staty av den svarta Tam-Dang och vi blir förtalt att många kommer hit för att be om hjälp för sina nära och kära.

 

Tips på boende:

Seng Hout hotell i Battambang

Här bor man som ”kungar” från 13$, då får man ett stort och mycket rent rum, luftkonditionering, kylskåp, varmtvatten och gratis wifi på rummen. Men det bästa (förutom bra städning) är deras eminenta takterass där man har 360grader utsikt över omgivningen.

 

Vill man ut och turista, använd några av tuk-tuk förarna som står listade i turist-pärmen. Själva hade vi en fantastisk dag med David, som vi kan rekommendera till alla. Han pratar bra engelska, men bäst av allt, han har öga för vad man som turist gillar, och kör inte bara runt en till de ”vanliga” sevärdheterna. mailto:davidsin30@yahoo.com.au

Advertisements

Återseende med Battambang (from autumn 2012)

Standard

Vi har lämnat Siem Reap för att istället njuta det betydligt lugnare Battambang. Battambang är Cambodias 2:a störste stad, något som kan vara svårt att tro, då första intrycket är att här är väldigt mycket landsbygd. För vår del är det snart två år sedan vårt förra (och första) besök i staden, och vi ser att det har ändrat sig något.  Nya kvarter byggs upp, bl a med stadens första A/C-affär. Ett litet supermarket med importvaror, men just nu extremt mycket personal men samtidigt halvtomma hyllor. Det finns även en liten mall i staden, men vid ett besök visar det sig att det var ingen shopping mall, utan en vanlig marknad men i flera våningar och med rulltrappor. Största skillnaden från förra besöket är antal nya hotell. En del skrapor i kinesisk byggnadsstil blandat med mer mysiga villor (till högre priser). Själva valde vi det chock-rosa hotellet, där både insida och utsida var målat i rosa. Klart annorlunda. Men det häftigaste var all deras inredning i utsnidat trä. Stora tunga möbler, med otroligt genomarbetade mönster från naturen och sagornas värld.

Några nya restauranter inriktade mot turister har tillkommit, men vi har tröttnad lite på den västerländsk inspirerade maten, så vi njuter mer av att kunde äta vanlig, enkel asiatisk mat i ett ”hål-i-väggen” restaurant. Eller stanna till och dricka kaffe + te tillsammans med lokalbefolkningen.

Cyklarna fick vi med oss i bakluckan på en toyota camry bil, men combination röd, dammig grusväg och ett kraftigt regnväder gjorde att de blev rejält smutsiga. Som tur var fick hjälp av hotellets vakt att spola av och snabb-tvätta cyklarna. Sedan var vi redo för nya cykelutflykter – i en mycket lugnare trafik- miljö jmf med Siem Reap.

Vi valde att cykla längs floden, men pga regnväder höll vi oss första dagen enbart till asfalt vägar. När asfalten tog slut, vände vi och valde en ny riktning. Risskörden har tydligen varit bra även i år, för nu börjar bröllopstiden. Vi cyklar förbi – eller kanske man skall säga rakt igenom – rätt så många bröllopsfester under våra dagar i Battambang. Vid bröllop slår man upp ett stort tält på vägen, och på andra sidan vägen slår man upp ett mindre tält som fungerar som kök. Sen kan ni tänka er kaoset när trafikanterna skall passera samtidigt som personalen bär in maten till festen, i kombination med lerigt och halt vägunderlag pga av regnet. Alla vinkar glatt till oss när vi passerar, och första dagen då vi cyklade i lätt regn, tittade en del förvånad, men samtidigt skrattande åt oss. Dagen efter testar vi att cykla längs floden i motsatt riktning. Här var det ända vackrare, små enkla serveringar på båda sidor av vattnet, sedan öppna områden med odlingar och mycket båtliv. Och mitt i alltihopa ett lite Cham samhälle. När det var dags att korsa floden och bege sig hemåt igen, fick man göra det via en hög hängbro.

Battambang är känd för sitt Bamboo train, varje år sägs det att nu är sista chansen att åka, för snart börjar det gå riktiga tåg på banan. Mer realistisk är kanske att det inom en 5-års period kommer att rulla vanliga tåg. Fram till dess kan man roa sig med att åka bambotåget. Principen är enkel, ett spår, många tåg, så det är viktig att tåget är enkelt att lyfta av och på när man får möte. Hastigheten runt 15km/t men tack vare ljudet känns det mycket snabbare. Så här går det till

Vid ändstationen ligger en liten landsby som försöker livnära sig på att sälja dricka till alla turisterna som kommer med bambotåget, men det är ganska mysigt att strosa runt där, titta på tegelsten tillverkning, eller bara observera det dagliga livet.

Battambang har även Cambodias enda vingård. De tillverkar ett rödvin, en brandy och några olika druvjuicer. Kul att testa, men ingen produkt man direkt är sugen på att köpa med sig hem, ett lite provglas räckte mer än väl. I området finns även ett par gamla tempel som vi valde att göra utflykt till. Templen i sig var inte det som lockade, men utsikten. Båda låg på en topp, kulle, så det var många trappsteg att bestiga, 300 trapp-steg upp till den första toppen och 800 trapp-steg till den andra. Utsikten var fantastisk, men gissa om vi var stela i benen många dagar efteråt.

Cyklarna har börjat ta lite stryk, så nu var valet att investera i reparationer eller försöka att sälja. Vi valde det sista och lyckades så där. Dvs den ena gick att sälja till mycket bra pris, men den andra, efter olyckan i Siem Reap, var i ett sådant skick att ingen var villiga att betala något för den. Så då fick den skänkas bort. Med detta är cykelperioden över för denna gång – och vi skall börja promenera istället.  Vi lämnar samtidigt Cambodia för att fortsätta resan i Thailand.