Sista stopp Bangkok (from spring 2011)

Standard

Denna gången känns Bangkok så rätt. Förra besöket i september ifjol, hade vi Saigon färskt i minnet och saknade alla gröna parker och lummiga trottoarer och enkla trottoarserveringar där man kunde sitta ner et par timmar med en iskaffe och titta på folklivet. Andra besöket i mitten av Januari, då hade vi Phnom Penh färskt i minnet, särkilt prisnivå på bra boende, och fick fullständigt chock när vi anlände till Khosan Road-området, där man fick betala det tredubbla mot vad vi var vana med för ett ”smutsigt råtthål”. Men denna gången är Bangkok en riktig fullträff, tack var vårt boende. Vi hade som sagt inga konkreta planer när vi hoppade på bussen 4 timmar tidigare, men väl framme på Mochit busstation delade vi taxi med två japanske turister till Silom-området. Japanerna hade hotell bokat, men själva gick vi in på första internetcafé och började leta bra hotell erbjudande. Valet blev en fantastisk lägenhet i Sathorn området. Just nu kan vi inte tänka oss en bättre avslutning på resan

 

Bäst just nu 1: Boende Vi har som sagt hittat ett lägenhetshotell i Sathorn området (mellan Silom och älven) där vi för samma pris som ett 3* dubbelrum nu har en hel lägenhet med balkong – och tvättmaskin – samt stor pool och gym på taket. Området är en typisk thailändsk bostadsområde, där butiker och marknader är till för de boende och inte anpassad för turister. Hur kul som helst att strosa omkring. Här är så bra så vi kunde tänka oss att bli bofasta…

 

Bäst just nu 2: Kollektivtrafiken. Tidigare har vi i Bangkok åkt Skytrain, Metro och Aircon buss, men denna gång utökar vi repertoaren med ett färdsätt till. Tack var vårt boende har vi hittad ett nytt sätt att ta sig fram i Bangkok. För 5.5 baht kan vi åka songthaew (kollektivtaxi) från gatan där vi bor till närmste sky train hållplatsen, eller hela vägen ner till vattnet och Central Pier. (I andra riktningen går ”vår” songthaew allt djupare in i den thailänska vardagen, helt utan andra turister än oss)

 

Sämst just nu: Den helt meningslösa gränskonflikten mellan Thaialnd och Kambodja om ett helt ointressant tempelområde utan naturtillgångar. En gnista som på några få dagar dödat 20 personer och kan leda til fullt krig.

 

Gladaste överraskningen: Kvarterskrogerna på gatan där vi bor, särskilt Dim Sum restaurangen några hus neråt gatan.

 

Godast just nu: Rambutan säsong, vi frossar i röda, håriga frukter så ofta vi kan

 

Tråkigast just nu: Bio utbudet. För att vara i en stad med så otroligt tekniskt bra biografer, är det tråkigt att utbudet i stort bara visar (dåliga) actionfilmer.

 

Proffsigast: Parfym tjejen som bara vid att lukta på min tomma flaska, direkt visste vilken doft det var. Rekomenderar att köpa parfym på markanader, där de blandar i hop den doften du vill ha direkt på plats.

 

Störst förvirring: Att hitta i det nyrenoverade Central World varuhuset. I teorin verkar det enkelt, gå in från skytrain promenaden på kortsidan, och ut igen i motatt ända. Men i praktiken är det totalt omöjligt att lyckas på första försöket.

 

Bästa gatuköp: Sanslöst snygga och billiga färska blommor, som förutom härlig doft gör bostaden lite mer personlighet.

 

Bästa nyhet: Att få tillgång till en hel ny stadsdel. Det är underbart att bo mitt bland ”vanliga” thailändare, shoppa daglivaror i små lokala affärer. Och bor man i Bangkokk behöver man aldrig gå många metrar innan man hittar någon form av matservering. Vår gata inget undantag, inom de närmsta 100metrarna hittar vi lätt ett 20-tal små familje drivna restauranter och matställen.

 

Bästa utsikt 1: Sky-baren på 84 våningen i Bayoke Sky Hotel, med Bangkoks magnefika Skyline.

 

Bästa utsikt 2: Vår lägenhetshotellpool på 8:e våningen i ett närområde med villor, gräsmattor och smala gränder och med Chao Phraya-broar och Skyskraporna i fonden

 

Bästa nöje: Shopping!!! Efter mer än 7 månader på resande fot utan möjlighet för några större inköp, är det underbart att nu tillåta sig att lite rejäl shoppingterapi. Resultatet blir allt från kläder och skor, till  köksattiraljer, thailändska kuddar och kryddor.

 

Bästa utflykt: Båtturer längs Chao Phraya river och promenader längs kanalen

 

Bästa hälsotema: Varje morgon starta dagen med grötfrukost. En dryg timma i gymmet och en halv kilometers simning i poolen. Därefter slappa med en god bok i solen med avbrott för svalkande dopp i jacuzzin.

 

Största besvikelse: Sukhumvithområdet (låga Soi-numren) som allt mer börjar likna ett ända långt Red Light district. En trist utveckling men med uppsidan att Silom-området blivit bättre istället.

 

Störst glädje: Att artigt smila tillsammans med världens mest leende folk, i Songthaewen, på gatan, i affären. Kort sagt överallt i detta fantastiska land.

 

Störst variation: Alla dessa underbart goda och billiga soppor som serveras i princip dygnet runt på en enkel trottoarservering eller i varuhusen ”food court”. Just nu är favoriten fullkorns-rissoppa med egg, köttfärs, ingefära, vårlök och havstång. Gottgottigottgott…

 

Mest tidskrävande: Att hitta den ultimata skräddaren som både är trevlig, inger förtroende och har bra priser. Sen skall man välja tyg och bestämma vad som skall sys upp. Och efter det kommer alla tillfällen för provning. Men så länge resultatet blir bra är det absolut värd mödan. Och prismässigt ett riktig fynd jämfört med vad liknande designer kostar i några av varuhusen, för att inte tala om hemma.

 

Mest utmanande: Hyra cykel i trafikintensiva Bangkok. Här finns liknande system som hyrcyklarna ”styr & ställ” i Göteborg. Har inte hunnit (vågat?) använda dessa än, men tiden i Bangkok är inte över än, så kanske vi innan veckan är slut kan lägga till även denna erfarenhet

 

Störst dillemma: Ska vi eller ska vi inte köpa en lägenhet i denna väldsmetropol. Nybyggda trerumslägenheter i direkt anslutning till Sky-train säljs fn för en tredjedel av priset i Göteborg. Har inte varit så billigt på många år, samtidigt som hotellpriserna bara rusar uppåt…

 

Mest ambivalens: Ångesten över att två-årsresan närmar sig sitt slut samtidigt som glädjen över att få återse släkt och vänner och bryggan i Hyssna. Hur var det nu med kakan???

blommorAbsolut nödvändigt(?): Skaffa en i-hop-vikbar blomvas och fyll den med snygga blommor (ger god lukt i hotell rummen också)

 

Sihanoukville, bättre än sitt rykte????? (from spring 2011)

Standard

Efter lång tvekan bestämde vi oss för att åka till Sihanoukville, sol och bad var vad vi längtade efter, sen fick väl ”allt det andra” komma med på köpet. Men först skulle vi ta oss dit från Kampot, minibuss var enda alternativet trodde vi, så döm om vår förvåning då minibussen släpper av oss vid en full-storlek buss. Resan dit löpte på utan problem, även om bussbolaget inte hade särskilt bråttom, många stopp utan att vi riktigt visste varför. Det mest spännande var väl en fyrfaldig omkörning, längst in en moped som blir omkörd av en tuk-tuk, denna blir i sin tur omkörd av en minibuss, och vår buss kör samtidigt om minibussen – allt i hop där det är heldragen mittlinje och vi möts av en omkörning! Vi tar härmed tillbaka allt vi har sagt om att trafikkulturen i Kambodja är bättre än grannländerna.

 

Då vi inte riktigt kunde bestämma oss för vilken av stränderna vi ville bo på, valde vi det svenskägda ”The Small Hotell” inne i själva stan. Ett val vi var nöjda med, stort och rent rum, mycket trevlig personal, och en och annan efterlängtad svensk rätt på menyn. Första intrycket av Sihanoukville var även det mycket bättre än förväntad. Men med så lågt satta förväntningar som vi hade skulle det egentligen så mycket till för att bli positivt överraskat. (Vi möttes faktiskt inte av ett ända stort vibrerande red ligth district med pedofiler på varje gathörn som vi var rädda för)

 

Vi anlände sista dagen av nyårsfirandet, och på den första lilla promenaden i området, kantades denna av ungdomar som kastade små vattenfyllda påsar på varann. Skall dock nämnas att jag tyckte den ena gatan jag gick på hade väldigt många röda Angkorskyltar, men dagtid var det just då bara oskyldig vattenkrig som fyllde denna ökända karaoke gatan. Alla smågator ner mot stranden kantades av vanliga bostadskvarter, men med en och annan engelskinfluerad pub/restaurant, men inget som egentligen tydde på att vi nu vistades i Kambodjas turist-spot No #1. Själva stranden var även den en överraskning i sig. Det ligger små strandbarer vägg i vägg med uteserveringar bestående av sköna sittgrupper och solstolar längst ut mot vattnet. Inte så medelhavstrist som det låter, utan lokalt stuk. Mellan själva baren och stranden har man lagt en stenbeläggning, så det känns som att går en trottoar mitt på stranden. Skönt tyckte vi, som inte är några stora sandälskare, vad gäller sand som följer med hem i kläderna. Vattnet var förvånadsvärd klart och rent, och själva stranden var också relativt ren. Nästa glada nyhet var priset för solstolar, 1 dollar per dag, men om man köper mat eller dryck i baren, så ingår hyra av solstol. Så det vara bara att slå sig ner och börja njuta, eller?????

 

De första dagarna hyrde vi MC för att se oss om. Hotellägaren Henrik instruerade oss för hur vi skulle agera mot polisen, som ganska säkert kom att försöka stoppa oss för att avkräva böter/mutor. Vi fick även med en tjock kedja för att använda som lås på bakhjulet. (Sihanoukville är ökänt för alla mopedstölder) Sen gav vi oss i väg. Många poliser var ute, men maken var vaken och hann byta sida eller svänga undan varje gång, så vi slapp betala onödiga mutor/böter. Vi åkte runt till de olika stränderna, dvs den delen av stränderna som fortfarande var öppen för allmänheten. Trots att Kambodja har en relativt kort kustremsa, säljs oerhörd stora landstycken av till privata investerare, med resultat att områden stängs för oss vanliga besökare En av Sihanoukvilles trevligaste stränder enligt oss är Independence Beach. Den har tyvärr just blivit såld till privata investerare, så vi var glada vi hann med ett besök medans det fortfarande var möjligt. En heldag med hyra av solstolar, mat och dryck gick på 5 dollar för oss båda. En annan mer eller mindre privat strand, var Sokha Beach. Där stannade vi bara till för att titta, men den lilla biten som var lämnat kvar åt allmänheten lockade oss inte. Otres Beach som var svårast att ta sig till via ”dirt road”, var trevlig och avstressad och med fantastisk god mat (grillat fiskfilé med mango sallad) men tyvärr blev priset dagen efter lite för dyrt, när alla bett efter strandflugorna började ömma sig.

 

Så de flesta dagarna valde vi den största och populäraste stranden Occheuteal Beach. Den var helt OK, de dagarna vi kom med MC, parkerade mer eller mindre inne på den närmsta restauranten och övriga dagar tog det oss en dryg halvtimma att promenera hit. Bra stolar, god och billig mat och relativ ren strand. Vi såg tyvärr en del barn som agerade strandförsäljare, istället för att gå i skolan, men efter de första dagarnas förfrågningar tröttnade de på våra Nej tack. Möjligt att de kände igen oss, eller så var vi rätt och slätt inte deras målgrupp för armbanden som de sålde. Vi fick även en del frågor om massage, manikur etc, men även dessa förfrågningar slutade att komma efter några dagar. Mest störd och irriterad blev vi faktisk på den ”katolska prästenen” som gick runt och samlade in pengar till barns skolgång, med en hel hoper ungar hängande runt sig. På vårt hotell låg det mängder av information kring hur man skall bemöta barnen på stranden, och en grej är att i Sihanoukville är all skolgång är gratis, så vad han höll på med vet vi egentligen inte. Kanske märkte han att vi var negativt inställda, för han gick mycket snabbt förbi vår plats utan att stanna till, så vi hann aldrig ställa honom till svars för att hålla unga borta från skolan.

 

Någon direkt synlig prostitution kan vi inte säga att vi såg, även om ålderskillnaden mellan de västerländska männen och de kambodjanska kvinnorna som solade och badade på stranden, var mycket stor. I övrigt berodde det mycket på vilket ställe man satt på, med oseriösa ägare droppade det in sk. ”Taxi Girls”, men vi var aldrig ute och ”härjade” sent på kvällen. Vi hade hittad vår favorit-italienare som vi besökte flera gånger, medan vi övriga kvällar ofta stannade på kvar på hotellet och deras restaurant.

 

Vi åkte även ut och fiskade en dag. Vädret hade varit lite halvtufft, så första tillfället blev inställd. Men en lördag morgon bar det iväg. Kapten visade sig vara en 70 årig fd Hells Angel-medlem från New Zealand, som hade en riktig fiskebåt med bra utrustning. Början på fisketuren gick rakt in i regnvädret, men man torkar ju snabbt, så lite väta gör ingenting. Innan fisketuren hade vi sätt bilder på alla stora fiskar som fångats, och för vår del kan vi si att den största fisken var den vi aldrig fick…….Men det blev en del olika småfisk, som vi efter avslutad tur delade på som Fish&Chips tillbaka på kaptenens pub. Och en relativt stor båt, med 7 gäster, 2 personal och 1 kapten, var ett trevligt koncept.

 

Vad tyckte vi sen om Sihanoukville??? Så där. Vi kommer inte att åka tillbaka. Nästa gång vi besöker södra Cambodia, blir det endast ett stop i Kampot. Huvudorsaken till att vi inte föll för Sihanoukville är att strandstan är fullständigt charmlöst, ja rätt och slätt ful. Alla områden ligger väldigt utspridda, så du måste ha ett fordon för att ta dig runt. Det finns i princip ingen utsmyckning med blommor och annat, däremot massor av rivningstomter på alla gator. Även i området runt stranden är alla byggnader ruffiga och fula. Med tanke på det vet jag inte en gång om vi tycker Sihanoukville är särskilt billigt. Billigt om du jämför med de största turiststränderna i Thailand, men i Thailand får du samtidigt mycket mer för pengarna. Jämför man däremot priserna mellan Sihanoukville och en mindre känd strand i Thailand (typ Thung Wuaalen beach norr om Chumpon) då hamnar de lika prismässigt. Så det ända som återstår på plus sidan är strandkvaliteten, vit sand, klart vatten och billiga solstolar och för oss räcker tyvärr inte det för ett återbesök

 

Efter en dryg vecka i Sihanoukville var det dags att dra vidare. Vi hade bestämd oss för att korsa gränsen till Thailand vid Koh Kong och även ge själva Koh Kong en chans. Mycket för att vi blev rekommenderade Koh Kong av två restaurant/bar ägare från Kep. Tyvärr föll inte Koh Kong riktig i vår smak. Mycket för att vi bodde på ett ställe (The Dug Out)som var lite för sjaskigt enligt vår smak. (Hotellet påminde oss i sin design för mycket om filmen ”Farväl Las Vegas ”där Nicolas Cage sitter vid poolen för att supa ihjäl sig.) Kanske berodde det även på att resan börjar närma sig sitt slut och vi var inte upplagda för nya djungel&natur upplevelser. Eller så var det för att Koh Kong var lite för dyrt i jämförelse med vad du fick tillbaka. Vår vistelse blev kort, 1,5 dag innan vi tog en tuk-tuk till gränsen. Väl framme i Thailand var vi inte riktig säkra på vart vi ville, stanna i Trat, åka ut till någon av öarna, eller stanna till på någon ort upp  längs kusten????? Kanske testa Pataya, nu som vi hade ”överlevd” Sihanoukville varför inte fortsätta och slå myt på nästa fördom????

 

Det blev inget av valen ovan. Ö-liv var vi inte sugna på, gärna sol och bad, men utan sand, dessutom hade vi haft våldsamt regn ett par dagar, och då är det inte så kul att vara fastlåst på en ö. Och minibuss servicen från gränsen till Trat var såpass småjobbig så när vi till slut kom fram till busstationen i Trat och det stod en dubbeldeckare (1:klass) med destination Bangkok, köpte vi biljett och hoppade på utan några vidare planer.

 

Kambodjas kust (from spring 2011)

Standard

Vi har lämnat Siem Reap och efter ett par dagars mellanspel i Phnom Pehn är det Kambodjas kust med sol, bad, fisk&skaldjur och allmänt slöa dagar med en bok framför sig som stod på önskelistan. Första stopp längs vår kustresa var Kep. Detta är en liten semesterort, som innan PolPot kriget var  där de ”rika ” drog sig tillbaka under helgerna, särskilt fransmännen, då det ligger bara 2 timmars bilresa från Phnom Pehn. Men som så mycket annat i detta landet, är mycket av forna tiders byggnader förstört och Kep i dag är närmast att betrakta som en spökstad. Det är därför med stor förvåning vi upptäcker att nästan alla boende är fullbokade till trots för att mat och boende ligger 2-3 gånger högre än övriga ställen vi har besökt i Kambodja. Vi har svårt att se vad man får för pengarna i dagens Kep. Förutom en svalkande, skön havsbris.

 

Men varför valde så vi att åka hit? Hade läst att Kep även var känd för sin krabb-marknad, och det var en av orsakerna till att vi stannade här. För att äta krabba med grönpeppar från Kampot. Och ja – skaldjuren var fantastiska. Krabbmarknaden består av många små och enkla restauranter som ligger vägg-i-vägg. När man har satt sig ner och gjord sin beställning, då hämtas färska krabbor upp ur krabb-buren i havet utanför och vi kan se fram emot en utsökt måltid. Mycket god – men också relativt dyr. Övrig tid cyklade vi runt lite – alla guesthousen erbjöd gratis trampcyklar till sina gäster, men Kep och närmsta omgivningen hann vi med under en dag. Övriga dagar tog vi det lugnt där vi bodde, några timmar vid poolen och annars i hängmattan utanför ens rum. Vi bodde på Kep Lodge, anbefallas inte, dyrt i förhållande till vad man får för pengarna. Men den privata balkongen som tillhörde bungalowen var skön. Inte  helt fel att sitta m djungeln i ryggen och lyssna till ljudet medan man tittade på solnedgången över Phu Quoc. I december var vi på Phu Quoc och tittade hitåt, så omväxling förnöjer.

 

Krabba med peppar

Krabba med peppar

Efter dagarna i Kep, blev nästa stopp Kampot. Vi hade missat lite i planeringen att vi nu var mitt i Kmer Nyåret, och var  lite oroliga för om vi skulle hitta något boende. Så för att ta det säkra för det osäkra förbokade vi boende i Kampot, på deras nyaste hotell, Dimond Hotell. Det var i och för sig en upplvlese. Ett relativt helt nytt hotell, men det första rummet vi fick, där fantes det bara varmt vatten! Dvs det rann kallvatten i början, så man hann precis gå in i duschen och tvåla in sig, sen var allt vatten i badrummet kokhett. Även vattnet i toaletten. Tur vi hade några flaskor dricksvatten som fick bli duschvatten. Etter 4-5 försök på att fixa detta, fick vi byte till ett annat rum – som hade både varmt och kallvatten (men där var själva duschen felkopplad, men man kan inte få allt). Hotellet var annars bra, med en riktig stor asiatisk frukostmeny, och underbar trevlig och hjälpsam personal, som bad om ursäkt flera gånger för varmtvatten-missödet vi råkade ut för första dagen.

 

Om vi var skeptiska och rätt så besvikna på Kep, är Kampot raka motsatsen. Vilken trevlig, liten sömning stad. Billigt, vackert och underbart trevliga människor. Vi hyrde cyklar och begav oss ut bland småbyarna. Fick se saltfält för första gången, och annars vackra omgivningar, vackra traditionella trähus, och glada och trevliga människor. Siden det var nyår, hade varje hus gjord i ordning en liten ”festdukning” till sina anfäder. På kvällen åkte vi en båttur i solnedgången uppåt älven. Upptäckte då att det låg många olika bungalowställen även längs älven, och vattnet verkade rätt så rent, det var många som badade. Och inemellan hörde man avlägsen musik från nyårsfirandet.

kampot

Restaurant utbudet var bra, även om vi denna gången fastnade på samma stället (SaySabok) flera dagar i rad. Varför? maten var så otrolig god, och vi gillade hon som hade stället. Även om ägarinnan inte hade det så enkelt under dessa dagar, då den vanliga personalen hade åkt hem till sina familjer för att fira nyår. I gengäld hade hon fått besök av sin nevö, som fick hoppa in som servitör. Han var totalt hopplös, kom aldrig i håg en ända beställning, värre än ”Manuel i Fawlty Tower” men han gjorde det med ett så uppriktigt varmt leende att det var enkelt att ha överseende med honom. Andra dagen vi kom tillbaka, tyckte han att han kände oss så bra, så efter att vi fått menyn, gick han tillbaka till sina kompisar på andra sidan vägen, och bad oss vinka till honom när vi hade bestämd oss. I normala fall skulle vi bli rätt så irriterad på ett sådant beteende, men han hade hela tiden ett varmt leeden på läpparna så vi kunde inte annat än skratta med honom. Och vi har ätit den godaste Fish Amok (fisk i en mild basilika kryddat curry) och en för oss ny rätt, nudelsallad med vårullar och en härlig syrlig dipsås till.

 

I Kampot kunde vi ha stannat länge, men denna gången blev det bara 3 nätter, då vi hade förbokat boende i SihanoukVile från den 17:e. Det börjar att närma sig slutet av vår resa, med mindre än en månad kvar, och vi är inte lika lugna och avslappnade längre. Börjar få en fåning rädsla att vi inte skall ”hinna allt”, och tar oss inte riktig lika lång tid på varje stället. Dumt för det är ofta svårare att åka tillbaka igen än att besöka något för första gången. Men nu skall det bli en vecka (eller mer) i SihanoukVille med sol och bad innan vi beger oss mot Thailand och hemresedatumet som närmar sig.

Fish&Ships i Kampot (from spring 2011)

Standard

Resans absoluta största (positiva) överraskning i matväg hittad vi i Kampot, Kambodja (två timmar från SihanoukVille). I solnedgången, på ”Natural Bungalow & Restaurant” härliga träbrygga, precis vid älvkanten avnjöts denna underbart goda fiskrätt. Menyn beskrev ”Fish&Ships” men den som förväntar sig den traditionella engelska varianten blir nog grymt besvikna. Denna varianten var gjord med en underbar vinsås med lite syrlig sting, och det är såsen vi kommer ihåg, även om fisken i sig var så färsk att den närmast smälte i munnen. Vi försökte fråga kyparen vad såsen var gjord av, men den frågan överskreds hans engelska ordförråd. Men som han berättade med ett stort leende: ”I dag pratar jag dubbelt så bra engelska än vad jag gjorde i går, för idag har jag haft engelskaundervisning”.

Siem Reap – mer än Angkor Wat???? (from spring 2011)

Standard

Vi ville denna gång se vad som finns i Siem Reap förutom Angkor ruinerna, och har bestämd oss  för att utforska stan och omgivningarna med cykel. Guest Houset vi bor på tillhanda håller cyklar för 2$ dagen, där pengarna går till välgörenhet. Det är åtta år sen vi var här förra gången, och mycket har ändrats. Borta är mycket av den omedelbara fattigdomen som slog oss då, och som nu är ersätt med chic innerstad med mängder av små och stora ”happy hour” barer.

 

Första dagen cyklar vi runt i ”old market” området och kring floden, i försök att hitta dit vi bodde förra gången. Vi hittar så långt som till korsningen där vi alltid stämde träff med vår tuk-tuk förare, men själva guesthouset är nog för längst rivet och ersatt av annat. Denna första cykeldag tar vi oss sedan ut mot de flytande byarna och till Tong Laep sjön. Det är både svettigt och sandigt, men landskapet är helt platt utan tillstymmelse till några backar, så det går rätt så bra att cykla. Stannar till för en välbehövlig paus på ett ”hammock café”, där vi förutom kalla drickor passar på att ta en liten tupplur. Det sägs man skall ta seden dit man kommer, och alla kambodjaner ligger och småsover i hängmattorna bredvid, så varför inte?

 

Nästa cykeldag (vi cyklar bara varannan dag, våra kroppar behöver vila en dag i mellan) blir det Angkor Wat. Vi har som sagt besökt detta en gång tidigare, så vi är denna gång mest intresserade av att cykla runt i området. Inträdet på 20$ vardera betalar vi gärna, då  vi hoppas och tror att det mesta betalas tillbaka till landet som turistskatt. Första stoppet blir att hälsa på några makaker familjer. De är precis lagom nyfikna och närgångna utan att vara aggressiva, och bärandes på många nyfödda ungar, var det ett mysigt stopp. Men man fick hålla koll på cykeln, vände man bort huvudet var de snabbt uppe i cykelkorgen för att undersöka vad som fantes där.

 

Huvudattraktionen, själva Angkor Wat cyklade vi glatt förbi. Blev närmast stressade av all ståhej och inrop från parkeringen. Vid förra besöket för åtta år sen, var vi i princip ensamma, nu var här tusental. Kan knappt tro det är samma tempel då som nu. Tempel med lite mindre besökare stanande vi gärna vid, det var ändå skönt att pausa lite från allt trampandet. Och ingångsporterna till själva staden Angkor Thom, tog vi oss även denna gång god tid att beundra. Allt i allt cyklade vi den ”stora” rundan samt även delar av den ”lilla”, totalt dryga 5 mil. Gissa om det var skönt med helkroppsmassage på kvällen.

 

Tredje cykeldag blev det alla massor av småväger längs älven samt alla avstickare som såg trevliga ut. På detta vis lyckades vi trampa runt i utkanten av centrum i ett par timmar, utan något direkt stopp. Utanför ett av sjukhusen var det otroligt många samlade. Först trodde vid et var en manifestation eller liknande innan vi insåg att det var barn och familjer som hoppades få en tid på sjukhuset denna dag. Det är då man inser att Kambodja har fortfarande en bit kvar innan det kan mäta sig med grannländerna när det gäller välfärd och välstånd.

 

Vädret är som bäst på morgon/förmiddag, utan direkt sol och lätt disigt. Senare på eftermiddagen blir det riktig hett, så då har vi det bäst hemma i luftkonditionerat rum eller under en takfläkt på en av Siem Reap’s alla mysiga restauranter. Trafikreglerna funkar så där, visserligen är det höggerkörning som gäller, men i korsningar och rondellar är det den vietnamesiska saxningen  i lugnt tempo som funkar bäst. Men jämfört med grannländeran så är trafiken här väldigt bra. Varje dag träffar vi på barn som badar någonstans i älven. Vissa har hittad sitt eget ”hopp-träd” och vinkar och hojar glatt så att vi hinner se när de kastar sig ner i vattnet.

 

Dagarna då vi inte cyklar, tar vi som regel en tuk-tuk ner till någon av markanderna, strosar runt, tittar mer än vi shoppar, har kommit av oss lite när det gäller prutning. Bemötande är många gånger så otroligt trevligt att vi inte kan med att pruta. Men när vi hör vad andra har betalat för sina grejor, inser vi att vi nog är en drömkund just nu. Än så länge har vi köpt några av de traditionella khmer scarfen, nya glasögon samt en riktig snygg buddha målning. Konst är enligt oss riktig billigt, påminner om situationen in Vietnam för åtta år sen. Så till alla medresenärer – passa på att köpa något eller några, lokala konstverk.

 

frozen Margeritha och färsk fisk- tacos

frozen Margeritha och färsk fisk- tacos

Restaurantutbudet är enormt, från enkla ”syltor” men med god lokal mat, till dyra franska restauranter. För att inte glömma mexikanen med undebara jordgubbs- och mango margaritas för en dollar styck. Så det är bara att låta plånboken eller samvetet bestämma. Här finns i princip allt!!!

 

 

 

Vi har även hunnit bli lite halvspekulanter på en insatslägenhet med oerhört tilltalande planlösning och centralt läge – kanske just Kambodja och Siem Reap blir målet för ett ”second home”????

Welcome to Cambodia (from spring 2011)

Standard

Men innan vi kommer så långt, måste vi passera gränsen. Vi har tidigare bestämd oss för att passera gränsen via Aranprathet / PoiPet men mer vi läser om just denna gränsövergången på travelfish och Tale Of Asia, desto osäkrare blir vi. Ett tag funderade vi på att ta oss ner till Bangkok för att sedan flyga in, bara för att slippa allt strul. Men till slut bestämde vi oss för att bara bita i hop och uthärda.

 

Första delen av resan var enkel för oss, med buss från Khorat till Rong Klua Market, dvs den stora marknaden på thailändska sidan av gränsen. Tack var att bussen gick hela vägen till marknaden, slapp vi envisa tuk-tuk förare från Aranprathet busstation. Tyvärr, var vi inte alerta nog och hoppade av bussen när den närmade sig marknaden, men satt kvar till den stannade, vilket var  i motsatt ända av marknaden. Direkt när vi gick av fick vi erbjudande om både tuk-tuk och MC-taxi till gränsen (för nästan samma pris som från busstationen i Aranprathet), men vi bestämde oss för att gå. Efter några metrar slutade faktisk dessa chaufförer att följa efter oss och vi kunde fortsätta i eget tempo.

 

Rong Klua Market är en gigantisk markand och med thailändska mått mätt, oerhörd fattig.  Stor risk för ficktjuvar och generellt sätt lite otrevlig. Men om man vill fynda så finns här i princip allt mellan himmel och jord. Vi var dock inte ute för shopping denna gång. Tack vara att vi blev avsläppta i utkanten av marknaden, kunde vi passa på undervägs  att både uppsöka en toalett och att äta en mättande nudelsoppa, innan vi närmade oss det utlovade ”jobbiga” gränsområdet. Nu var det inget mer att göra än att börja den jobbiga gränspasseringen. Det var bara drygt två månader sen vi var här senast, den gång i motsatt riktning, så vi kände oss trots allt lite ”hemma”.

 

Ut av Thailand löp smärtfritt, två köer för utlänningar, med endast några få i kö framför oss. På utsidan stod det några personer med identitetstag på jackan, beredda att hjälpa vidare. Men vi gjorde som det rekommenderats på travelsiterna, och ignorerade alla försök på hjälp Jag som kvinna, gick några steg bakom maken, och fick därmed inte några frågor eller påhopp. Maken som banade väg först, blev dog överöst av tillrop, men aldrig så mycket att det blev direkt jobbigt. Nu visste vi att vi hade en ganska lång sträcka framför oss, då vi först skall passera alla kasinon. Efter ett tag närmer vi oss och det står skyltad ”visa on arrival”, 50 meter till höger, ”immigration” 200meter rakt fram. Problemet för oss var bara att vägen till höger var avstängd så vi blir tvungna att fortsätta rakt fram. Nu har vi en ihärdig ”hjälpare” bakom oss som påpekar att om vi inte har något visum allerede måste vi tillbaka hit. Vi ignorerar honom så gott det går och fortsätter framåt, men när vi märker att han inte följer efter oss längre, vänder vi och går tillbaka till huset på höger sida där det står några vakter på utsidan. Vi får ett varmt välkomnande, och alla skojar och tackar för baguetterna vi har med oss till dom. Vi hade nämligen kommit över nybakade baguetter på andra sidan gränsen som vi bär med oss i en påse. Vi får utdelat vart sitt schema för utfyllnad, och tilldelat båda penna och en stol att sitta på. Priset står klart och tydligt att är 20$ men de vill direkt ha de ”obligatoriska” 100baht i muta. Vi erbjuder 100baht totalt för oss båda vilket de går med på, och några minuter senare har vi fått vårt visum. Efteråt kom vi på att det hade varit mycket smidigare att bjuda dom på färsk baguett för 10baht, men det är inte alltid man är så snabbtänkt.

 

Nu är det bara att fortsätta rakt fram till immigration, där vi får fylla ut ett ”arrival card” och sen är vi igenom. Under tiden våra pass blir stämplade hinner det bilda sig en rätt så lång kö bakom oss, så vi har bråttom ut. På utsidan står den utlovade gratis shutle-bussen som tar en till ett transport center utanför stan. Vi har inte riktig bestämd oss om det är bra eller inte att ta sig dit, men väljer att gå på. Bussen är tom, men vi blir förtald att den går i 5 minuters intervall. Sen får vi höra att vi skall vänta ett tag till det kommer flera gäster, vilket får oss att snabbt ändra taktik. Vi vet vilken lång kö som har bildats framför passkontrollen, och har ingen lust att sitta och vänta på alla dessa. Så vi går av bussen igen, med ursäkt att vi  vill se oss om lite i PoiPet så länge, och att vi kommer att vinka in bussen när den senare kör förbi oss. Därmed är det ingen som kan stoppa oss, och vi fortsätter neråt huvudgatan.

 

Det går inte många metrar innan vi blir hejdat av en ung grabb, som undrar om vi behöver taxi. Priset som erbjuds är acceptabelt, men vi vill ha en bil nu på direkten. Ett par minuter senare kommer en Toyota Camry och vi stiger in. Dog känner vi oss inte helt lugna, för det sitter nu en annan ung grabb i framsätet som är lite pushig. Vi har läst skräckhistorier om turister som har blivit lurade, och när han nu vill ha lite  pengar i förskott känns det inte alls bra. Ursäkten är att chauffören behöver lite växel till bensin, så de vill vi skall betala hälften nu och hälften när vi kommer fram. Innan vi kan betala något som helst, måste vi till en bankomat, vilket de kör oss till. Sen kommer samma visa igen, att vi skall  betala för bensinen på förhand. Vi ser att tanken i princip är full, men vi lovar ändå att betala för bensinen när det är dags att tanka. Detta accepteras och vi kör iväg, krypkörning. Vi undrar vad som är på gång, svaret är att de letar efter bensinstation. De stannar  till slut vid ett lite stånd, där det står några literflaskor med bensin (används för mopeder) Samma fråga igen, vi skall betala hälften nu för bensin. Vi kapitulerar och är med på spelet. Chauffören får hälften av pengarna och de båda går ut, nu döljer de inte längre att det är den andra som skall ha sin pott. Efter det är det bara chauffören som kommer tillbaka, och vi är på väg.

 

I Siem Reap blir vi körda dit vi vill utan något tjafs. Chauffören var dog inte riktig säker på vart det låg och stannade och frågade tuk-tuk förare om vägen, och dessa hjälpte till direkt. På Bou Savy guest house får vi ett varmt välkomnande,  och vi bokar direkt 4 nätter som snabbt blir till 8.

Langkawis vita stränder (from spring 2011)

Standard

Vi är tillbaka på Langkawi. För första gången på våra långresor får vi besök av kompisar hemifrån, och vi har stämd träff på Langkawi. Här har vi fått två bra bungalower vägg-i-vägg på ”svensk” hotellet AB Motel. Jag vet inte om Langkawi är särskilt populärt bland svenskar, men AB Motel som ligger mitt på Cenang Beach är verkligen alla svenskars favorit, särskilt i februari och sportslovstider. Men den riktig stora överaskningen denna gången är stranden. Har fullständigt glömt av att sanden kan vara så vit, mjuk och fantastisk ren. Det är drygt ett år sen vi var här senast (November 2009) men att sanden var så här fantastisk minns vi inte. Så antingen är det fel på minnet eller så har de bearbetat stranden. Oavsett vilket – stranden är fantastisk, vattnet är varmt och vi bor mindre än 100 meter från vattenkanten!

 

Visst hade det varit trevligt om allt var bra. Tyvärr, så finns här även en baksida, kallas vattensport. Som badande måste man först ha lite små koll så man inte simmar på någon elak manet, sen skall man undvika att bli överkörd av jetski och till slut inte bli nerslagen av repet till paraflying. Och som solbadande eller flanör på stranden måste man verkligen se upp så man inte hamnar under en misslyckad paraflying landing. Tyvärr blev vi vittne till en rätt så allvarlig olycka, där en oskyldig gående på stranden fick en rejäl knock-out när han slogs till marken pga en misslyckad landning. Livräddarna var snabbt på plats med bårar, men samtidigt som de bär i väg den förolyckade så förtsätter nästa kund att skickas upp i luften. Efter detta är vår favorit plats på stranden numera bredvid en stenmur Vi tror att det är rätt så oattraktivt att försöka landa på denna muren, och då går även vi säkra.

 

Är man på Langkawi, är det ett par utflykter som nästen är ett måste. En av dessa är att åka på en mangrove tur. Vi utnyttjar att vi är ett stort sällskap och hyr egen bil och åker direkt upp till nordvästra delen av ön och hyr vår egen båt. Vi betalar ca 400 kr men då har vi en egen båt under två timmar. Sen bär det i väg. Först gör vi en yttre sväng, det går snabbt, vinden svalkar härligt och naturen omkring är fantastisk. Vi passerar den ena enskilde stranden efter den andra. Efter en stund stannar vi upp mitt ute på havet, där det ligger några andra båtar, och vi undra vad som är på gång. Då ser vi, vi har hamnat mitt uppe i ett gäng på ca 20 delfiner som hoppar och skuttar omkring. Vi hade ingen aning om att det fantes delfiner här, och är fullständig betagna av aktiviteten i flera minuter. Först när delfinerna ger sig av, åker vi vidare. Vår båtkille undrar vad vi vill se, och  vi enas om att en grotta hade varit kul, men vi vill även gärna se krokodillgrottan. Det lovar han att fixa. Vi lägger till vid en grotta, och får med oss en stor ficklampa. Sen är det bara att börja expeditionen. Vi är inne i en stor kalkstensgrotta, fullproppad med sovande fladdermöss. Längst in ser vi ”barnkammaren” där de må sover, och närmast gången där vi går sover de stora. Och överallt dessa droppformade kalkstens tappar som sticker ner Detta är riktig häftigt! Vi går ut av grottan och tror att nu är det klart. Då börjar nästa kalkstensgrotta, som faktisk har två ”våningar”.

 

Tillbaka i båten fortsätter färden genom mangrove djungeln, och vi är glada att vår båtförare hittar här. Vi hinner med ett stopp på en fiskodling, där vi bl.a får möjlighet att klappa en Rocka (på kroppen, inte den giftiga svansen) och vi fingermatar ”spottfiskarna”. Det är små tropiska fiskar som spottar ner maten. Vi placerade en fiskbit på fingret och följer hur fiskarna tar sats, kastar sig upp och spottar bort maten. Fast vid ett tillfälle bet de till långt upp på fingret för att säkra sig maten. Efter denna uppvisning av fiskar fortsätter vi in i mangrove träsket, och nu ser vi örnarna. Den båten vi åkte med, matade inte örnarna. I alla guideböcker uppmanas man nu att inte delta i örnmatning då den sker med kyckling rester, något som inte direkt är den naturliga örnmaten. Vår kille rusade i stället med motorn så att han fick upp lite fisk. Det räckte för att örnarna skulle börja cirkla över oss.  Vilka fantastiska magnifika fåglar de är så här på nära håll. Vi åkte även längs med flodbanken för att beskåda stora örnar som satt stilla i trädtopparna. Och efter det blev det en liten ”pratstund med en makakerapa, som satt vid flodbanken och ”väntade” på oss. Sista övning för vår del, var att åka genom den utlovade krokodil grottan Här finns inga krokodiler, men bara det at manövrera båten genom en låg grotta var värd besväret. Extra roligt att vi får möte mitt inne i grottan. Allt i allt var vi oerhörd nöjda med vår lilla båtuutflykt som absolut är väl värd pengarna.

 

Innan vi åkte tillbaka till Cenang beach blev det bad och även en avstickare upp till ett av vattenfallet. Nu i torrsäsongen är det inte så mycket vatten i fallen, men det regnade kraftigt kvällen innan så vi hoppades på möjlighet för åtminstone ett lite dopp. Vattenfallet hade mer vatten än förväntad så det blev både bad och och naturdusch som var svalkande kall.

 

De övriga dagarna gör vi inte så mycket annat än tar det lugn på stranden, badar, läser en och annan  bok, badar, promenerar, badar och badar lite till. Dagarna flyter i varann, men vi njuter och har det skönt. Snart är det dags för kompisarna att åka hem till Sverige men först med några dagars stopp i Kuala Lumpur, medan vi själva tar oss vidare till Sumatra i Indionesien.