Excuse me, but where is the sand dune? (from spring 2010)

Standard

……var den seriösa frågan vi möttes av då vi just tog denna bild.

white sand dunes

white sand dunes

Vi föll i gapskratt och svarade:

  • Öhhh, there…. och pekade i kameralinsen riktning.

Vår medtrafikant hade visserligen, som vi, cyklat i vietnamesisk solgass, men kunde han ändå verkligen mena allvar? Sand-dynan var sanslöst vacker, precis bredvid en ökenoas, med palmer likaledes overkligt vackra palmer, absolut omöjlig att missa. Alldeles på andra sidan vägen………………

Han fortätter:

  • But I mean, is this it, The Lonely Planet Sand Dune? I mean The sand cushion?

Vi kollar omväxlande på varandra och på killen och fortsätter skratta, och undvika att skaka på huvudet. Vi svarar ärligt:

  • We re actually don t know if this is It.. But damn it is nice, there are many peoples there and watch and photograph. So it s most certainly be It.

Lonely Planet-ryggluffaren pustar ut och tackar oss med ett uppriktigt svettigt leeende:

  • Thank you so wery much! I ve seen so many dunes before arriving, and Ï was almost to give up.

Våra munnar är som fågelholkar. Fy faan för L.P., eller rättare sagt för dess bokstavstroende läsare…. VÅGA TA DIG RUNT PÅ EGEN HAND!!!

white sand dunes

white sand dunes

Själva hade vi de senaste två timmarna mer eller mindre åkt ensamma på en grusväg, där vi hade havet på vänster sida, och oändliga sanddyner på högra sidan. Vi har stannat, tittat, kravlat, fotat, ja hur många gånger som helst under dessa timmar, och tycker det är oerhört vackert. Vem kunde ana att sand har så många olika kulörer???? Eller att sand i sina olika formationer kan vara så vackert???? Så kanske inte så konstigt att vi tyckte frågan vick var lite malplacerad?

 

red sand dunes

red sand dunes

8 veckor i Saigon? Trots tiden. Varje dag är unik! (from spring 2010)

Standard

1/2-28/3

8 veckor!!! Hur står man ut i en bastuhet infrastrukturstörd, trafikinfarktad storstad? Saknar man inte de vita stränderna och den vackra vietnamesiska landsbygden?

Jo vi vet. Vi borde resa vidare, men vi älskar verkligen Ho Chi Minh City!

Varje dag upptäcker vi något nytt, oväntat, härligt, obehagligt.

För oss är Saigon definitionen på storstadens vackra och fula ansikten. Gästvänlighet, Tempo, Fattigdom, Kriminalitet, Exklusivitet, Kultur, Mat, Dryck.

Undviker du Göteborg och hatar Stockholm så åk absolut INTE till Saigon.

Gillar du, som vi, Barcelona, Prag, Dublin och Bangkok och dessutom står ut med värmen, då kommer du att älska Saigon!

Vi gör det trots att vi själva upplevt Saigon-maffians rånförsök, hotelser och t.o.m. deras våld. Men vi har också upplevt de fantastiskt generösa och vänliga Saigonborna och deras familjer, släkt och vänner!

 min personliga guide till Saigon är bl.a ett resultat av vår långa vistelse på samma hotel, samma kvarter, samma stad. Här följer flera reflektioner och erfarenheter från samma tid:

Vardagsliv i Närmiljön

Att ta sig runt i storstadsdjungeln

Mat och Dryck

Möten 

Jämställdhet mellan könen

Motion

Skillnaden mellan Nord och Syd

Vietnams Öl – en del av klassamhället? 

Vietnams Öl – en del av klassamhället? (from spring 2010)

Standard

På en vietnamesisk krog sitter klasskillnaderna i väggarna

I Sverige delar vi in ölklasserna i klass 1-3, i Danmark 1-4, och då avser vi alkoholnivån.

I Vietnam där älskar man smaken av öl och delar således inte in öl-kategorin efter alkoholhalt utan efter dess smak, men dessvärre lika ofta efter dess pris. Vietnam är liksom Belgien mikrobryggeriernas himmelrike. Varje stad/by av klass har sitt eget märke och stolthet. Och enligt Mariestad-reklamens definition är nästan alla märken här ett fin-öl , trots priser som får oss svenskar att tro att de missat en nolla eller två.

I Vietnam kan man som öl-gourmet eller gourmand frossa í timtal utan att plånboken minskar i närheten av samma takt som midjemåttet ökar.

Kort sagt; Vietnam kan ölbryggeriets konst – men är inte lika bra på marknadsekonomins förväntningar av tillgång, efterfrågan och brandmark (Ett lite kul anglosaxiskt ord som de lånat av våra vikingaförfärders brandmärke , dvs vikingabåtens otäcka logo-typ som bränts in i båtens för.)

Dessutom gör Vietnams historisk dåliga ekonomiska nationella självförtroende, som får Dante-lagen att likna mannens självbild av sina nedre regioners storlekspotential, att vietnameser med pengar aldrig köper Vietnams kulinariska dryckesläckerheter, utan fininvesterar hellre i trista Heineken, Tiger och San Miguel.

Alltså så dricker arbetarklassen, på en typiskt Vietnam-krog, en fantastiskt god egenproducerad kranöl för 1 kr halvlitern, medelklassen god vietnamesisk exportöl för 3 kr, och de nyrika ett importöl, av trist medelklassnivå för 10 kr. Visst är det sjukt, men om det viktiga att visa att man har råd, så har man ju lyckats.

Kan man på samma krog dessutom beställa in en Johnie Walker Black Label (en trist men helt OK blended Whisky) så är de nyrikas frosseri fullständigt. Absurt nog kan du på samma krog köpa in en 12-årig Single Malt Highland Park för lägre pris, men denna har ju inget Top-nodgevärde, så varför besvära sig?

Själva njuter vi allt för ofta av fantastiska lokalbryggda fin-öl, och får vänliga icke-snobbiga ryggdunkningar, oavsett om vi bjuder laget runt eller ej. Kul, Billigt, Gott!

Och vill vi festa till rejält så blir det ett OK lokalt rödvin för 20 kr flaskan, eller en rökig Single Malt.

Jaaaaaa, vi vet, vi har råd i en allt för orättvis värld……

Skillnaden mellan Nord och Syd (from spring 2010)

Standard

Saigon är verkligen fantastiskt. En mångmiljonstad som påminner mer om London än Bangkok, vad gäller utsträckning, dvs. relativt få skyskrapor men massor av “småstäder”, inne i själva staden. Bitvis väldigt fattigt, bitvis extremrikedom. Det s k kommunistisk Vietnam har infört vulgärkapitalism, särskilt i Saigon. Kombinationen av spänningarna mellan de USA-allierade vietnameserna (minoritet) och vinnarsidan, och nykapitalismen gör Saigon till en mycket farligare plats nattetid än andra sydostasiatiska och vietnamesiska städer. I norr var skillnaderna inte alls lika slående. Dessutom märks ett visst hat mot Hanoi här nere. Saigons segersida, dvs. befrielsearmén hyllar naturligtvis Ho Chi Minh, nationens enande och är härligt stolta över att de slagit Kina, Japan, Frankrike och senast USA.

De som var på USA´s sida, och som inte flydde har naturligtvis än helt annan bild, och beskiver åren efter 1975 som hemska. De arbetar ofta som cyklo-förare, dvs. lägsta status, lismar för turisterna, och ser ofta opålitliga ut (ögonen ser på än som en dollartät plånbok utan hjärna). Samtidigt har ett antal exilvietnameser kommit tillbaka med fulla dollarplånböcker och utnyttjar den billiga arbetskraften. Så det märks att en del “vanligt” folk är lite bittra.

Skillnaden i kultur mellan norr och söder i Vietnam är, och har alltid varit väldigt stor. I söder finns en stor grupp Kineser (som under 1000 år styrde Vietnam), kambodjaner (på Khmer/cambodianska heter Mekongdeltat nedre Cambodia/Khmer), och Cham. (Ett folk och en nation som som gick under i kampen om sydostasien). Vietnam, Cambodia, Thailand och Kina (historisk under andra nationsbeteckningar, men i stort sett samma länder som idag) krossade Cham som då varit en stormakt i stora delar av Vietnam och Cambodia.

Och självklart har vi även i Saigon mött mängder av otroligt ärliga och rättvisa personer. Vid mer än ett tillfälle har vi lämnat fram en 100.000-dong sedel i tron att det var en 10.000-dong sedel, och upptäcker inte misstaget för växeln ges tillbaks. Eller de som totalt vägrar att ta i mot dricks, där vi för att visa vår uppskattning till slut köpte en penninglott och lämnade den som dricks. Ju längre bort från turistområden och centrum, och särskilt om man irrat sig in på några småvägar, är alla gatuförsäljare vi mött så långt, extremt ärliga, och ser som sin hederssak att att inte blåsa någon turist. (vid andra tillfällen har man då och då tyckt lite annorlunda……)

Motion (from spring 2010)

Standard

I Saigon (och Hanoi) finns det mängder av härliga, gröna parker. En stor skillnad mot andra asiatiska länder. Tidig morgon samt sen eftermiddag, hittar man i alla parker en jämn ström av motionerande Vietnameser, och det är bara att passa in i ledet för power walking eller Tai Chi. Eller kanske utmana ödet och hänga med på en fot-badminton-match? Bollen lite smalare än vanlig badmintonboll, och man använder kroppen istället för rack, helst foten. Annars är banan och reglerna som vanlig badminton. Så fort solen är på väg ner och temperaturen blir skaplig, fylls gator och torg av vuxna och barn spelandes badminton (fot eller rack-typen). Parken mitt i mot vårt hotell erbjuder många fasta träningsstationer, och som västerländsk turist blir du varmt välkommen av gummorna som tränar framför dig (ofta lång kö på morgonen, lättare att få tillgång under eftermiddagen)

Simbassäng finns det gott om, flera på gångavstånd eller lätt tillgängliga via lokalbuss. Inträdena varierar, det billigaste som vi har hittad kostar12 000 VDN och är det bästa när det gäller själva bassängerna, ligger mitt i stan, och används flitigt för simundervisning av skolbarn i olika åldrar. Vi var rätt så imponerade hur en ensam simlärare klarade av att ha kontroll över närmare 100 stycken 7-åringar, som tilläts busa, leka och skrika samtidig som de tränade på ben-spark. Så ett besök mitt i veckan kan vara högljudd, men restauranten erbjuder bra och billig lunch. Vill du sola, får du använda betongbänkar eller sitta på bassängkanten, och toalett och omklädningsrum kunde varit fräschare. En annan pool vi giller, är en privat sportklubb, lite dyrare inträde (25 000 VDN) men har finns riktiga solbäddar, samt rätt så fräscha (utomhus) duschar. Tomt dagtid, men fullt av Vietnameser de sista timmarna. Även här erbjuds simundersvisning hela dagen för barn och vuxna (har så smått funderat på att träna lite på crawl tekniken en vacker dag& ..) Restauranten är tyvärr ingen vidare. Och om man vill ha lite mer lyx, ligger det ett vattenland i Cholon-distriktet, men man kan betala enbart för swimmingpoolen (40 000 VDN, våning 2). Här finns sköna solstolar, under tak, men de går att flytta runt så att man får lite, lite sol. Bassänget är stort, och här finns flera olika jacuzzi bassäng samt ångbastu. Och bra restaurant/pub. Toalett och omklädningsutrymme är tillräckligt OK.

Gemensamt för alla bassängen vi har besökt, är rätt så strikta regler för badkläder. Vita badkläder (kvinnor) accepteras ej, och som kille får det inte vara långa surfer-shorts. Och vad vi har sett, använder 90-95% av besökarna badkläder så som man skall, utan underkläder eller tröjor. Här är det enorm skillnad mot övriga länder vi har besökt i Sydostasien, där de flesta badar i sina fritidskläder (T-shirt, shorts och underkläder)

Jämställdhet mellan könen (from spring 2010)

Standard

Vietnam är ett av de få länderna i Asien, där det känns lika självklart att kvinnor som män dricker ett kallt glas öl eller två. Även när det gäller serviceyrken, som för det mesta är den yrkesgrupp man som turister kommer i kontakt med, verkar andelen kvinnor/män lika och bland de yngre är både servicenivå, initiativförmåga och engelskkunskapen likvärdig mellan män och kvinnor.

Men som ensam turist uppfattas män och kvinnor totalt olika. Efter många veckor på ett och samma ställe, händer det jo att man gör små utflykter på egenhand. Som kvinna blir man bemött väldigt trevligt, det mesta av kommunikationen sker genom ögonkontakt, och får man erbjudande om MC-taxi eller annat, är det på ett trevligt vis, och ett leende nej accepteras. Som man accepteras oftast inget nej, oavsett vilken tid på dygnet man är ute. Alla har förutfattade meningar om det västerländska, manliga släktet och de är övertygade om att en ensam man endast är ute efter att hitta en vietnamesisk kvinna för en timma eller två, vilket obehagligt många västerländska män också gör. Tråkigt med denna förutfattade könsindelning av oss turister, i ett förövrigt väldigt jämlikt land.

På kvinnomuseet dokumenteras Vietnams kvinnliga hjältar från krigsåren, samt alla kvinnor som har deltagit i återbyggnaden av landet från 1975 till 2005. Visste ni att det var en kvinna som signerade fredspappren i 1974?

En annan rolig skillnad är hur vi bemöts. En man som träffar en annan jämngammal man första fråga är: Hur många barn har du, efter det var man kommer ifrån och hur gammal man är. Som kvinna, får man frågan var man kommer ifrån, hur länge man har varit i Vietnam och vad man tycker om landet, och efter det hur gammal man är. Och här får man samma frågor oavsett ålder på frågande (10-åriga barn vill först veta var man kommer från, sen hur gammal, men efter det kommer även från dessa frågan om vad man tycker om Vietnam)

Möten (from spring 2010)

Standard

Vi har börjat hitta våra favorit hörn i stan, några få kvarter från området där vi bor, är det som  att komma till en annan värld. Själva fastnade vi på en riktig sylta, där de fattigaste av de fattigaste satt. Mannen bakom symaskinen vinkade in oss och fixade sittplats samt erbjöd god och billig lokal Vietnamesisk öl. Och snacka om perfekt läge för att observera (och fotografera) vardagslivet. För nu är vi mitt i ett bostadsområdet, där vi fascinerad följer möten och samtal bland åldringarna som hela tiden rör sig i korsningen. En dag sitter en tant mitt i korsningen och sopar upp ris. En av säckarna hon frakter på sin moppe, åkte av, och nu vill hon rädda riset. Samtidig kör trafiken som vanligt kring henne. Och man kan bjuda alla gästerna på en runda öl, utan att det märks i plånboken. Vi knyter även några nya vänskapsband, och får på nytt lite nutidshistoria av en kille, några år äldre än oss, men som var med när Vietnams  befrielsearmé  gick in i Cambodja 1980.

Under första besöket, då jag måste uppsöka toaletten, är det som att komma in i en kvinnlig variant av norska sagan  Syvende far i huset , 4 gamla gummor i stigande ålder halvsitter där inne, fast bättre toavakter har jag aldrig haft. Gummorna tillåt ingen män att ens komma i närheten av toautrymmet, så länge jag var där. Det är i de tillfällen jag verkligen älskar kommunikation man får enbart genom ögonen.

Vid ett annat besök är det sonen som jobbar, och vi fastnar i flera timmars språkundervisning där vi utgår från de engelska orden på objekt omkring oss, och lär varann det svenska respektive vietnamesiska ordet. En annan dag observeras en tvagning av en äldre familjmedlem, direkt på gatan. Första reaktionen är att detta är förnedrande, samtidig kan jag inte låta bli att titta på. Och när 3-4 kvinnor hjälps åt med att klä av och tvätta henne, börjar jag fatta att de nog inte hade några andra alternativ. Samma sak, när man på dagtid går via alla smala gränder, där finns det icke utrymme för mycket privatliv. I bland är jag tvungen att titta upp för att försäkra mig att himmeln fortfarande är synlig och att jag befinner mig utanför och inte inne i varje vardagsrum som passeras.

På nya ställen, i andra distrikt av stan, har vi nya möten. En dag blir vi sittande fem timmar på ett fik och diskutera allt möjligt kring det moderna Vietnam, med en ung engelsklärarinna. Eller grabb-gänget vi möter en kväll som firar 26 år efter High School. Grabbarna är alla jämngamla med oss, de är alla egenföretagare inom olika områden, och alla relativt negativa till USA, samtidigt som en av deras bästa kompisar, som festar med dem är amerikan idag och Bush-älskare. Han hånar allt vad dagens Vietnam står för, hoppas få med oss i diskussionskampen västvärlden mot öst (dvs Asien, inte gamla öst-blocket). Han avskyr alla former av skatter, fattiga har sin egen lathet att skylla osv. Vi berättar lite grand om den svenska socialdemokratiska/socialliberala modellen och får massor om frågor om denna tredje väg att gå. KUL

möten och samtal med ungdomar

möten och samtal med ungdomar

första bilden - skolbarnen vill gärna vara med på bild

första bilden – skolbarnen vill gärna vara med på bild

andra bilden - nu vill ALLA vara med på samma bild

andra bilden – nu vill ALLA vara med på samma bild