I väntan på TÊT tar vi ‘et lugnt (from spring 2010)

Standard

(parts of this post has previously been published in the Swedish Travel Magazine Vagabond)

Têt är som jul, nyår, julmarknad, midsommar, skolavslutning, nationaldag etc. MEN ALLT PÅ EN OCH SAMMA GÅNG! Från Nyårsafton och framåt pågår det officiella firandet under en vecka, men i verkligheten varar det mycket längre (något statsministern utryckte oro över, det tog för lång tid för landet att komma tillbaks till normal produktivitet). Han fick i hårda ordalag kräva återgång till det normala. “Visst ska vi ha en jättefest och fira ingången i Tigerns år, men om ni inte börjar arbeta som normalt från i morgon, så inför vi 6-dagars vecka som kompensation”. Så nu är allt någorlunda normalt igen. Endast de rikaste hotellägarna och de fattigaste a-lagarna fortsätter småfira. Ett helt land har gått från fas 1=Superproduktiva, till fas 2=Alkohol-flummiga tillbaka till fas 1 igen på en knapp månad. Fascinerande att se. Alla super naturligtvis inte, men fester gör absolut alla, förutom de stackarna som jobbat för västländska företag som passar på att “kursa” dagen innan nyår, och därmed slipper betala ut innestående löner och bonusar inför nyåret (den del av årslönen som här är mycket stora).

För oss som turister var förberedelserna inför nyåret lika trevliga som själva firandet. Nyårsafton var den 14/2 med stort fyrverkeri medan de två nästa dagarna (15-16/2) är helt och hållit vikt åt familjen och i princip allt verksamhet stängd. Sen pågår Têt veckan ut, och först den 22/2 återgick allt till det normala.

Vi kom till Vietnam den 1 februari, och varje dag kunde vi följa hur gatorna blev mer och mer pyntade. De två parkerna närmast oss omvandlades till gigantiska blommarknader, där man kvällstid minglade med alla vietnameserna. Och den övergivna idrottsplatsen/badpoolen framför vårt hotell, blev till en enda stor, gigantisk MC-parkering. Uppslutningen påminde om vår traditionella julskyltningspremiär, men med upprepning kväll efter kväll. Att promenera här om kvällarna var riktig härligt, doftarna från blommarna men även det att vi turister blev en tydligt minoritet. Denna festen är inte framtagit för att roa oss turister, men vi är givetvis välkomna att titta på. Mitt i centrala stan, stängdes paradgatan av för all trafik, och byggdes om till en enorm blomsterutställning. Att vandra där var som ett gigantiskt norskt 17.e-mai firande.

L81

Familjerna är ute tillsammans i flera generationer, finklädda, många klädda i vackra national dräkter och alla barn i sina finaste kläder och skor. Längs blomparaden poserar gamla och unga, och alla vill fotograferas framför det ena blomsterarrangemanget vackrare än det andra Helst i tuff tigerposition. (2010 är Tigerns år). Som åskådare blev det roligare att fotografera alla fotograferande än enbart de som poserade. Och på varje sida av gatan, mängder av tillfällig glassförsäljning, kort sagt Norsk 17.e-mai, men mer… På detta sätt fortsatte familjefestligheterna de närmsta dagarna innan och efter nyårsafton.

L73

Men redan första nyårsdagen, så var allt borta!

Parken som natten innan fortfarande var en gigantisk gul och rosa blomstermarknad, var morgonen efter fullständigt tömd. De MC-intensiva gatorna, i princip tomma för trafik, och de flesta restauranter och affärer stängda, förutom i backpacker området. Där det i princip var business as usual . Efter att de två familjedagarna var över, började festande på riktig. Några återgick till arbete, samtidigt som man varje kväll fortsatte att träffas och drack några öl.

Restauranten på vårt hotell var stängd, men personal och ägare ville gärna att man satta sig ner för en skål eller två. En kväll denna veckan kommer vi vandrande genom distrikt 5, (Cholon / China Town) då vi blir inropat till ett gäng som sitter utanför en verkstad. Vi bjuds på öl, vietnamesisk whisky, och jag matas med den ena konstiga rätten efter den andra, allt särskilda specialiteter som har ligget i marinad ett helt år, för att ätas under Têt. Nya smakar? Absolut!, Spännande! Ja, otroligt!, äckligt, ja ibland!, Unikt?, Kul? Ja, bättre än så här blir det inte, vi bjuds fattiga Vietnamesers bästa utbud, och vägras få betala för mat och dryck.

Kvinnan i sällskapet är den som kan bäst engelska, medan männen i stället kommunicerar med kroppsspråk samt försöker lära oss några vietnamesiska fraser. Rätt som det är kommer den ene mannen i sällskapet tillbaks med en liten ledsen pojke. Han har fått syn på honom på gatan. Det är en 7-årig pojke som har gått vilse från sina föräldrar. Som tur är, kan han telefonnumret till pappan, så de ringar och förklarar var vi är. Även pojken får en stol, och matas med olika korvbitar för att lugna ner sig. Efter en stund kommer pappan, men han får inte gå igen utan att ha druckit en Gott Nytt År skål . Och då går det upp för oss hur vi också måste göra. Här skålar man på ryskt vis, dvs. sveper du botten upp, betyder det att du är nöjd. Men om du bara smakar lite etikettsvenskt , så fylls glasset på och på. Så vid det rätta tillfället, lyfter vi våra glas, önskar gott nytt år på vietnamesiska, dricker ur, och kan efter det lämna sällskapet utan att det verkar oartigt.. Senare under veckan, har vi stor nytta av vår nyvunna kunskap om hur man skålar, så att vi kan uppföra oss rätt när tillfällen bjuds.

Under Têt -veckan är även en av parkerna gjort om till officiell festplats. Förutom vackra bonsai utställningar, har olika restauranter etablerad sig med en enklare matservering. Lite längre bort, finns en scen med musikunderhållning, och längs parkvägarna är det försäljning och utställning av olika hantverk, samt microbryggeritappning, dvs. världsklassöl till ful-öl-spris . Och återigen så är parken fylld av vietnameser i olika åldrar, och vi vita turister är igen en marginell exotisk minoritet.

Alla dagar kan man uppleva trummor och dans på gator och torg. Det är olika ungdomsgrupper som uppträder. Drak-dans är när två personer iklär sig en och samma kostym, och växlar mellan att dansa på fyra och två ben. Vid dans på två fötter, sitter huvudet på bakbenens axlar, och vid dans på fyra fötter, dansar de bakom varann. Och som del av showen, uppförs alltid minst en drak-dans-nummer på höga pelare. Och det är alltid någon liten person med målat mask för ansiktet samt stor mage som är med, men vi vet inte riktig vem han föreställer, fast barnen verkar älska honom. En mindre upplaga vandrar även runt på gatorna, och välkomnas in i privathem för att utföra en kortare version som skall garantera lycka för det kommande året.

L91

Torsdag-fredag, veckan efter Têt , först då var pulsen på gatorna som vanligt. Jag hade under många dagar tyckt trafiken / gatan blev enklare och enklare att forcera och att beskrivning i guideböcker och berättelser från andra resenärer, var starkt överdrivna. Vad jag inte hade förstått, var att för varje dag så minskade trafiken, för att under två dagar i princip upphöra, innan den gradvis återgick till vanlig puls. Så min nyvunna kaxighet för att korsa gatan, har fått sig en liten smäll, och man är tillbaks på ruta ett.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s