Vardag i Thailand med paus-knappen intryckt (from spring 2011)

Standard

Vi har de senaste veckorna upphållit oss i, enligt vårt tycke, det ”Riktige Thailand”. Mer detaljerad betyder det Isaan området i Nord-Östra Thailand, och Nakhon Ratchasima eller Khorat som stan också kallas. Khorat är ungefär på samma storlek som Chiang Mai, och båda tävlar om epitetet Thailands andra största stad. Chiang Mai lever mycket på turism, och där kände vi tydligt av lågkonjunkturen när vi var där i Oktober 2010. Khorat på sin sida är en thailändsk stad – för och av thailändare, och här märker man ingen lågkonjunktur. Våra planer var att endast passera Thailand på vår väg från Sumatra och tillbaka till Kambodja, men så har det inte riktigt blivit.

 

Varför?? För att vi denna gång har lärd oss att hitta i stan. Första gången vi besökte Khorat för ungefär 10 år sen, kunde i princip ingen här prata engelska och alla skylter och information var endast på Thailändska. Numera pratar nästan alla vi träffar på, några ord engelska, och skyltar och kartor finns även de på engelska. Men det som gör att vi trivs så bra denna gång är att vi har lärd oss hur den lokala kollektivtrafiken fungerar. Songthaewer (en form av pickup med två långbänker under tak bakpåpå flaket), med tydligt linje nummer från 1 till 20 åker olika väger inom stan. Enkel resa kostar 8baht. Nummer #6 åker till ”The Mall” (Khorats största shoppingcenter) och nummer #1 åker till järnvägstationen, övriga rutter är vi inte lika säkra på, men vi chansar gärna. Några gånger har vi kommit långt ut i fel riktning, men för det mesta kommer vi någonstans där vi känner igen oss. Och vi gillar att hoppa på en bil bara för att se vart vi hamnar. På detta sätt har vi bl.a. hittad fina parker och rekreationsområden, nattmarknader och flera stora tempel.

 

Vi gillar thailändsk mat men fullständig älskar isaan maten. Det är den andra anledningen till att vi fortfaranade är kvar. (Den tredje orsaken är prisläget – här är billigt att leva. Och den fjärde anledningen är att alla vi möter här är väldigt trevliga och välkomnande). Tror inte jag någon annanstans i Thailand hittar så många matserveringar som här. Varje kväll på gatan utanför vårat hotell, dyker det upp ett 10-tal mobila kök som serverar olika former av nudelsopa, eller olika former av kyckling/anka/fläsk tillsamman med en tallrik ris. I tillägg öppnar några ”hål i väggen” restauranter med fantastisk isaan mat. Vi njuter av laab, spicy sallad och papaya sallad med så mycket chili att det närmast ryker ur öronen på oss. Under våra 17 dagar i stan har vi varit på en ”vanlig” restaurant vid endast ett tillfälle. Frukostsoppan med nudlar, fläskkött och fläskfärs är svårslagen – för endast 30baht får vi en kanonstart varje dag.

 

Den senaste veckan har här varit festival. Varje år i slutet av mars är det en 10-dagar festival till ära för Thao Suranari, för att fira hennes seger över Lao. Vår hotellvärdinna satt en morgon och lurpassade på oss i receptionen, för att vara säkra på att vi inte missade öppningen av festivalen, med stor parade genom stan, där de olika provinserna visar upp sig med sång, dans och kortegevagnar. I övrigt så påminner festivalen lite om en blanding mellan Kulturkalaset i Göteborg och Kiviks markand. Här finns allt och det är stort. För oss har det varit lärorikt att se hur man har byggd upp olika utställningar där man visar hur det traditionella jordbruket och hantverket går till. Utöver detta serveras lokal mat där allt kostar mellan 5 och 20baht. Det är bara ens egen feghet for nya smaker och utseende som är den begränsande faktorn för nya, svindlande matupplevelser. På kvällen är det musik- och dansunderhållning från massor av olika scener. Dansuppvisningarrna samlar mest publik, och varje grupp tävlar om att ha den mest spektakulära kostumen och håruppsättning. Det är ett fyrverkeri av färgar, glittrande paljetter, fjädrar och blommor. Synd bara att några inte har lagt ner lika mycket tid på själva dansuppförandet som på kostumerna.

P1000541

 

Vi har de senaste dagarna upplevd väldigt konstigt väder. Normalt är detta de absolut varmaste och hetaste veckorna nu precis innan Nyåret (Songkran som firas i mitten av april) men under tiden vi har varit här har det kommit två köldknäpper, med temperaturfall från närmare 40 grader (normalt) till kalla 20 grader, och vi hutrar och fryser i våra tunna sommarkläder. Däremellan har det varit behagliga 30 grader och vi kunde besöka stans två badanläggningar. Det ena badpalatset ligger på shoppingcentret ”The Mall”, medan det andra ingår i priset när man besöker Khorat Zoo.

 

Korat Zoo har blivit en riktig favorit denna gång, mycket tack var en riktig rolig gibbonapa. Denna vithandade gibbonapa håller till ensam på en liten ö, och så fort några människor närmar sig börjar den löpa mot oss på två ben och vifta glatt med armarna. När vi sen stannar framför den, kommer det grejor kastande mot oss. Första gången kastade han små banan-bitar till oss, men det tog ett tag innan vi fattade att han ville vi skulle kasta något tillbaka. Till andra besöket hade vi fattad det, och började med att kasta en pinne till honom. Då blev han så glad att han riktig hoppade och studsade och tjöt av glädje, innan han kastade pinnen tillbaka. Sen tog han ett varv runt sin lilla ö, och kom tillbaka med näven full av möjliga prylar som gick att kasta, en sten, några löv, tamarindfrukt, en kotte. Ni fattar att det var svårt att lämna honom?

 

Ja som ni märker så gör vi egentligen inte så mycket, men dagarna lunkar på i trivsamt vardagstempo. Startar med frukostsoppa för att efteråt hitta på en eller annan utflykt, ibland bio (thailändska filmer men med engelsk text) eller fotmassage på the Mall, innan ett besök i deras fenomenala goda food court. Andra dagar blir det långa promenader runt om i stan, och då och då en lite längre utflykt som till Khorat Zoo, även hit åker vi med kollektivtrafiken. Och på kvällen antingen ett besök på en nattmarknad, eller god mat hos ett av gatuköken utanför hotellet, och nu den senaste tiden, en sväng in till festivalen. Jordskalvet i Burma gick oss obemärkt förbi, vi märkte inget utan fick höra om det på nyheterna dagen efter. Men vi mötte två nordmen som bodde på 13 respektive 14 våningen i sitt hus, och där hade det varigt rejält svajigt kvällen innan.

 

En dag gjorde vi även en längre utflykt för att hälsa på thailändska släkten i Rat-Sama-Ki. 23 mil totalt fram och tillbaka på en vanlig moppe kändes i hela kroppen, men för övrigt var det en väldigt trevlig vistelse. Kul att upptäcka att det gick bra att kommunicera och umgås till trots för att vi inte snackar samma språk. Och med oss hem fick vi en påse egenplockade mango, vilket har resulterat i mango-provning varje kväll, och vi har följt hur mognadsprocessen utvecklar smaken, från syrligt vitt frukt kött till sött gult kött.

 

Varje dag under de senaste två veckorna har vi sagt att i morgon åker vi vidare till Kambodja, men sen när nästa dag kommer tittar vi på varann och säger vi kan väl stanna en dag till………

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s