Tigrar (from autumn 2010)

Standard

Vid vårt förra besök i Chiang Mai, december 2009, var vi och hälsade på hos tigrarna i Mae Rim. Vi tyckte det var så häftig att vara inne i burarna med tigrarna (till trots för utvecklad tiger allergi) att vi ville göra ett återbesök. Denna gången ville vi gärna klappa de minsta, men tigrar växer snabbt.  De minsta tigrarna denna gång var ett kull på 6 ungar, 5 månader gamla, och dessa var inte alls de små bebisar vi hade förväntad oss. Vi besökte de ganske sent på eftermiddagen, tigrarna började bli lite trötta på allt besök, men samtidigt var det inte lika varmt längre, så de började bli lite mer busiga. Mot varandra, vi klarade oss utan några skråmor. Innan de blev för busiga, fick vi tid att klappa och mysa länge med en av dom. Skön känsla när en tiger unge lägger min hand mellan sina två tassar och sen in med den ene tassen i munnen (tigerns, inte min). Tigerungen hade mjuka, sköna trampdyner på sina fötter.

Men som sagt, de andra ungarna i buren började vakna till liv och var på lek humör, så personalen vågade inte låta oss stanna kvar. Vi gick ut, tigrarna samlades  i hop i en kärra, blev duschade med vattenslangen och sen bar det hemåt till den stora buren där de två sista syskonen väntade.

Nu skulle vi gärna ha varit inne i den stora buren. De löper in, och börjar direkt smyga på varann. Samtidigt upptäcker de vi att står utanför staketet, och blir lite rådvilla: Skall de läka med oss eller fortsätta busa och smyga på varann???? Underbart att följa deras lek.

I december förra året, hade de ett kull på 3 småttinger, som då bara var 2 månader och parkens     minsta. Dessa hade nu växt till parkens största tigrar (största av dom man fick gå in i burarna till). De vågar bara att låta turisterna klappa tigrar som är upp till 3 år gamla. Efter det blir de för farliga och kan bitas, så då säljs de vidare till olika zoo. Hoppas bara det finns tillräckligt många zoo som motsvarar tillgången.

De hade även denna gång några riktig småttingar, 2 tigerbebisar bara 1 månad gamla Men dessa fick man inte besöka än pga risk för infektioner. Så vi fick stå utanför barnkammarhuset och titta på där de låg och sov i sin ”spjälsäng”.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s