En rosa elefant……(from autumn 2010)

Standard

Idag har vi varit ute en hel dag och bara minglat med massor av härliga elefanter. Vi har matad, badat, kramat och blivit pussade på av elefanter. Och haft en hel underbar, annorlunda dag.

Det är svårt att vara i Chiang Mai utan att stöta på elefanter, och då menar jag inte babyelefanter som tigger vid nattmarknaden. Det kryllar av elefant-camps och i princip alla erbjuder Mahout kurser, dvs. man lär sig hur man sköter en elefant och man lär sig rida ”barbacka”. Djungeln av ställen som erbjuder samma kurser är enorm, och det blir snabbt omöjligt att bestämma vilken man skall välja. Så vi gick till Elefant Nature park istället.

Elefant Nature Park är som en ett rekreationshem för elefanter som har arbetat hårt i sitt liv, men också en friplats för elefanter som har behandlas illa av sina tidigare ägare. Dessutom tar de hand om och uppfostrar föräldralösa elefantungar, samt det är möjligt för elefantägare att ha sin elefant boende här, full pensjon, årsvis. Just nu är det en elefant som njuter av denna lyxen, och det är den rosa elefanten. Rosa för att den är delvis albino-elefant. Alla ”100%” albino-elefanter i Thailand bor hos kungen, men detta exemplar var inte tillräcklig mycket albino för att platsa där. Hon var rosa i hyn, hade vita naglar, men inte de karakteristiska röda ögonen.

Varje elefant har sin egen personliga Mahout, elefant skötare, förutom de vildare unghanarna som har två, som är med elefanten hela dagen. I denna parken kommer skötarna från Burma, och tack var att de har jobb här får de lov att ta med sina familjer och barnen får gå i den lokala skolan.

Så – hur så en heldag med elefanter ut? Vi blev hämtade utanför vårt Guesthouse och tillsammans med en guide och 4 andra turister åkte vi norrut en timmes tid (till Mae Taeng). Under bilfärden dit, passade vår guide, Earn, på att visa oss en dokumentär om elefanter i Thailand. Väl framme, efter att ha gått igenom några enkla regler (undvik att bli  fångad/krossad mellan 2 elefanter, stick inte in handen eller huvudet i elefantens mun, och reta den inte) var det dags för första mötet. Vi började med att hälsa på en ensam elefantdam på 60 år. Äldre elefanter har något insjuknat huvud då de på ålderns höst tappar muskelmassa just där. I tillägg hade denna damen ett rött bandage runt frambenet, så hon var lätt att känna igen. Vi fick var vår klase bananer och alla måste visa att vi är trygga när vi matar henne. Efter det fick vi gå ner för kramar och prat. Alla elefanter, vilda som halvtama bildar familjeband. Dessa kan vara av samma blod, men behöver inte vara släkt. Denna elefanten var lite utstött från de andra, men hade adopterad sin egen ”nevö”, nämligen sin egen personliga skötare.  Oavsett vart han gick, följde hon efter. Vilade han på en bänk, stannade hon snällt bredvid, och om han tog vägen via huset, stod hon trofast och väntade vid utgången, där hon visste han skulle komma ut igen. Ett totalt samspel mellan elefant och mahout.

Vi fortsatte runt i campen, och började på ”ålderdomshemmet” där det bodde flera fina damer i åldern 60 till 90 år. Elefanter är i stort sätt alltid hungriga. Arton av dygnets tjugofyra timmar äter de, så när vi närmade oss var de omedelbart ute med snabeln för att kolla om vi råkade ha en banan eller nå´t på oss. Men det var fortfarande en stund kvar till matning så vi fortsatte vår rundtur. Det senaste nytillskottet, var en tidigare misshandlad hane som ännu var väldigt orolig. Han hade bara varit här en månad, och var just nu den ända som måste stå fastkedjad för att inte skada någon. Även vi kunde på kroppsspråk och i ögonen utläsa elefantens ångest,  men vår guide menade att den efter 3 månader borde ha lugnet ner sig såpass mycket att även han kunde släppas lös. Men trots elefantens oro och aggressiva kroppsspråk, hade två andra elefanter bestämt sig för att lugna nykomlingen. De stod där lugnt bredvid, en på varje sida, och forsökte få han att må lite bättre och ge honom livslusten tillbaka.

Vi såg flera elefanter där vänkapen med flocken hade gett dom ny livslust. En elefant hona hade både bruten rygg och brutet ben. När hon först kom till parken trodde veterinärene att hon skulle leva 4-6 veckor. Nu hade hon levt här i 4 år, men även om hon inte så riktig glad ut i ögonen, hade hon sina två kompisar som alltid var runt henne och som omedelbart skyddade henne om människor, hundar eller andra elefanter verkade hotfulla. Det var även andra elefanter med misshandlade, utslitna kroppar. En var helt blind på båda ögonen(tidigare ägarna stack ut ögonen på henne för att hon skulle lyda bättre), en annan hade trampat på en landmina på gränsen till Burma och hade halva bakfoten bortsprängd. Alla fick de hjälp och stöd av andra i flocken.

En trist, men också fin, historia som nyligen inträffat var den om en elefant vars tidigare ägare kapat av betarna med motorsåg. Stumparna(nervcentrat) hade infekterat och sjukdomen spred sig i kroppen. Trots stora insatser från parkens veterinärlag gick elefantens liv inte att rädda. Men under hela tiden i parken följde flera andra elefanter sjukdomsförloppet och försökt på alla sätt stötta sin artsfrände. När så hon tillslut gick bort sörjde människor och elefanter tillsammans.

Men denna dag var fri från ledsamheter. Efter vår rundtur på elefantsavannen ble det så dags för matning. Varje elefant fick sin egen stora korg med frukt så som vattenmelon, gurka, pumpa och små bananer. Vårt jobb var att mata dessa hungriga djur. Ge maten via snabeln hade vi fått instruktioner om. Men den första elefanten vi skulle mata, vägrade att ta i mot med snabeln. Hon gapade, så det var bara att stoppa in maten i munnen. Och när hon svalde maten lät det som en stor avfallskvarn. Första gången var det lite halvläskigt när man la i från sig maten på hennes enorma tunga, men efter ett tag kändes det fullständig normalt att stå där med huvudet halvägs inne i elefantens mun och som tack få elefantdrägel i håret. Efter 10 minuter var korgen tom för mat, och vi fortsatte till nästa gäng för att mata dom.

Nu var det barnkammaren vi besökte. Två barn på under 2 år, en otroligt busig pojke och en flicka, samt en storasyster på 6 år, mammorna, några tanter och en mormor. Och alla skulle ha mat, en korg vardera, så det var bara att skrida till arbetet. Efter matning av de vuxna, hälsade jag på hos ungarna. Och ja- det är mycket kraft i även en ung snabel. Maken, som inte trodde att en sån liten stackare kunde göra nån skada  fick en rejäl snytning av lillpojken när han upptäckte att vi inte hade mer mat till honom.

Nu som alla elefanterna var mätta och nöjda, var det dags för vår egen lunch, en härlig thailänsk lunchbuffé. Därefter nästa höjdpunkt: Badet.

Flera gånger per dag badar elefanterna. När de gick ut i älven fick vi hjälpa till att duscha dom. Vi hade var vår liten hink som vi använda för att spruta vatten med. En av elefanterna, började blunda direkt när hon hörde ljudet av min hink i vattnet. Hon visste vad som skulle komma och hade allerede börjat njuta! Det var jobbigare än man kan tro att stå i en strömmande älv och försöka tvätta en elefants rygg. Efter ett tag gick två av elefanterna ut i älven och skötte sig själva. Har sällan sätt sådan badglädje, det var nästan så de gjorde kullerbytta där de satt mitt i älven och plaskade med snabeln, la sig ner, stod på huvudet och bara mådde gott. Hade det icke varit för att en av ung-hanerna kom och störde, undrar jag om vi hade fått dessa två badänglar upp av vattnet.

Eller känslan när en av elefanterna tyckte hon var färdig badat, men skötaren var av en uppfattning, Vi står panna mot snabel med flera ton som vi skal övertyga om att stanna kvar i vattnet. Men manövern lyckades, elefantdamen stannade kvar i vattnet.

Efter ett tag kom även familjen med småbarnen ner för att bada. De vuxna tillät sig en snabb dusch, men sen ville de ha koll på barnen. Storasyster på 6 år hade lärt sig lite konster, och hon var särskilt glad i att pussas, så vi fick mängder av elefantpussar. När solen blev för stark, sökte elefanterna och vi oss in i skuggan. Jättemysigt att stå där med mamman och hennes lilla unge, särskilt när lillflickan kommer fram med huvudet lite extra för en stor kram.

Om du älskar djur och elefanter så är en dag i Elefant Nature Park verkligen att rekommendera. Här sker besöket helt på elefanternas villkor. Inga fastkedjade fötter, ingen ridning och inga konster, men massa kärlek, badande, lervälling och blöta elefantkyssar.

elefant.jpg Elephant Nature Park

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s