VIETNAM I BACKSPEGELN (from spring 2012)

Standard

Efter 3 månader i Vietnam, vilka händelser eller platser har etsat sig fast?

med egen cykel

med egen cykel

Vi börjar med platser, här är det en solklar vinnare, Mekongdeltat. Vänligaste platsen vi har besökt (än så länge) i Vietnam. Vi har cyklat runt på alla möjliga och omöjliga småväger längs de otaliga floddeltagrenarna och i gränderna. Vi möts bara av trevliga hälsningar och glada inbjudningar till nyårsmiddagar, kaffe med dopp eller en öl och snaps.

Får inte heller glömma skaldjursrestauranterna i Rach Gia, både prisvärd och gott. Och att småbarnen har lärt sig följande ramsa, kan vi inte annat än skratta åt: hello – what’s your name – vietnam dong!!!

Fika - vid en av Hanois många sjöar

Fika – vid en av Hanois många sjöar

Bubblare på denna resan blev Hanoi, men först när vi lämnade det turisttäta ”old quarter”. Oj vad många sjöar här finns, endast ett fåtal finns inritade på kartan, men alla har promenadväg runt som är kantad av olika fikaställen. En nyvunnen favorit blev även själva staden Phan Thiet, särskilt när vi lärde oss att bo på statligt hotell mitt på strandpromenaden och insåg hur mycket boende man då fick för pengarna.

 

 

Dalande (enligt vår subjektiva skala) blev turistorterna Mui Ne och Phu Quoc. Förstagångsförälskelsens skimmer höll inte för ett återkommande besök. (Trots underbart ressällskap från Trollfamiljen i Partille). Detta betyder inte att det bara är dåligt här, utan att det kanske inte är lika fantastisk (längre) som vi upplevt det under tidigare resor.

Kvällsmys Phu Quoc

Kvällsmys Phu Quoc

Saigon eller HCMC ligger fortfarande stabilt i ”gilla-läget”. Varje vistelse blir en skön blanding mellan återseende av gamla och nyvunna favoriter. I år blev vi helt sålda på de många utomhusgymen, det blev en ”sport” att hitta nya parker och gräsplättar där det fanns några maskiner, vi provade minst en 8-10 platser, bäst var parken mitt emot HCMs stadsmuseum.

Det är de olika vardagshändelserna vi minns bäst, små som stora avbrott i våran annars rätt så ”turistiga” vardag.

Något av det roligaste var att bada en hund i saigon. Vi stannar till för att småprata lite med en halvstor valp. Då kommer matte ut med badbaljan. Vi står närmast till hands, och hon ber oss hålla valpen medan hon tvättar den, men det slutar med att hon håller valpen och vi sköter badandet. Allt eftersom valpen börjar bli ren, blir vi desto smutsigare av allt hund-avskakat-smutsvatten. Grannarna och övriga förbipasserande vietnameser stirrar storögd på oss, men vi bara flabbar och skrattar tillsammans med matte.

Att åka lokalbuss är alltid spännande. Jag är på väg att kliva av bussen i Hanoi, när jag känner hur någon greppar tag i min arm. Det är en gammal dam som behöver hjälp, och jag är närmast till hands. Jag hjälper henne av bussen och sedan vill hon ha hjälp med att korsa gatan. Trots att detta sker en av de första dagerna i Vietnam lyckas jag att få oss båda helskinnat över.

Nästa minne är från en buss i Saigon. Det finns ingen sittplatser kvar då en morfar/farfar kliver på med sitt barnbarn. Vi vet inte riktig om vi skall resa oss eller inte. På de betjänade bussarna tvingar ofta konduktören andra passagerare att resa på sig så att vi får sitta. Lösningen blir att maken tar barnbarnet i knä, medan bestefadern väljer att själv stå bredvid, med ett stort leende på läpparna. Han tycker detta är så roligt att han fortsätter bli stående långt efter det att det blir massor av sittplatser lediga. Barnbarnet, en grabb i 4-5 års åldern, var kanske inte lika förtjust i situationen, men farfadern hade något stort att berätta vid kvällsmiddagen…

När vi är ute på våra vandringar hoppar maken gärna in och ger ett krafttag. Det kan vara en fullastad moppe på glid, som 3 vuxna män inte lyckas få på rätt köl. Eller ett nerhugget tre som skall lyftas bort, eller en fiskare som behöver hjälp att dra in sin båt. Detta uppskattas mycket mer ä man skulle kunna tro. Tyvärr verkar få andra turister utnytta dessa gyllene tillfällen till förbrödning.

Att bli tillfrågat om att köpa lotter är också trevligt?! Under alla våra resor i sydostasien är vi vana att se lottförjsäljare, men målgruppen är inte oss turister utan lokalbefolkningen. Därför blev jag förvånat första gången jag också blev erbjuden att handla. Åtminstone innan jag tittar mig omkring och inser att jag nog sitter på ett fik där det aldrig är turistar. Så i och med att jag sitter där jag sitter, tar lottförjsäljaren det för givet att man hör hemma här på någotvis, och då kan väl jag köpa en penninglott som alla andra. Detta har blivit ett bra index för att mäta turisttätheten. Ignoreras ag av lottförjsäljare är jag på en plats där de är vana vid turister och när jag erbjuds en lott är jag kanske den första eller ända turisten just där??

Att äta en nudelrätt med pinnar medan ett tjugotal vietnameser tittar på och förtjust, högljutt kommenterar och skrattar åt, är lite av en konst. Detta hände oss i Rach Gia, vi cyklar runt i smågränderna och är på ett strålande humör. Precis innan har vi passerad ett ”hål-i-väggen” bageri och köpt nybakade, fortfarande varma, baguetter för 1000 vnd styck. Vi har så många baguetter i cykelkorgen att några ”husmödrar” skojar med oss och undrar om de får köpa? Framför oss ett litet gäng av 10-12 åriga ”buspojkar” som också är sugna på våra baguetter. Då får vi syn på en underbar lokal gårdsservering, med glasnudlar och vårrullar som blandas och äts kalla tillsammans med söt-stark dipsås och färska örtkryddor. Cyklarna parkeras utanför, och vi lämnar alla våra grejer öppet i korgen, ala Mekongstil. Taktiken funkar, pojkarna hänger runt cyklarna ett tag, men rör inget, innan de drar vidare. Inne på gården har vi satt oss ner vid det ända bordet och börjat äta. Nu börjar (de vuxna) grannarna att dyka upp. Snart sitter det ett helt gäng bakom oss som alla tittar på den stora begivenheten, dvs oss. Stämningen är högljudd men glad, och nya personer kommer undrande förbi. Vad sker här? A-ha turister, ja det verkar skojigt, också slår de sig ner.

För oss blev det en något svettig, men kul upplevelse.

Etter Vietnam fortsatte vi till en favorit, Kampot i Kambodja. Vidare buss til Phnom Pehn för att slutligen avlusta i Sathorn och Lumpini områden i Bangkok. Har tyvärr inga anteckningar från dessa stop – så 2011/2012 års resa slutar här.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s