Stupa festival eller mer korrekt That Luang Namtha Festival (from autumn 2011)

Standard

Some part of this post has bee  published /on print in the Swedish travel magazine Vagabond

Den 10 november var en helgdag i Laos, då man firar That luang festivalen (stupa festivalen). Störst är firandet i huvudstaden Vientiane där man firar minst tre dagar, men stupan i Muang Sing är en kopia av denna, så även där firar man i åtminstone 24timmar. Vi är inte riktig säkra på om vi skall åka och kolla på detta – eller hur. Lokalbussen kostar 100.000 kip t.o.r för oss båda, medan en av turistbyråerna på gatan erbjuder en minibuss utflykt, för 280.000 kip per person. Vi väljer att hyra egen MC igen, denna gång från en annan uthyrare, och vi ber faktisk om att få med oss en extra innerslang i fall vi får problem. Förklarar att om vi skulle få punktering, så är  risken stor att de småvärkstäderna på vägen mellan Luang Namtha och Muang Sing inte har de rätta reservdelarna. Efter en snabb diskussion med sin kollega (eller chef) sticker han i väg och köper en extra innerslang som vi tar med oss.

Vi har kört denna sträckan innan, men aldrig med så mycket folk som nu. Det är massor av MC r ute, samt en och annan minibuss. Och vi lär oss en ny kulturgrej. Blir man kissnödig stannar man längs vägen, och båda killar och tjejer väljer att sätta sig  direkt i vägkanten direkt bakom det stannade fordonet. Ytterst få beger sig in bakom några buskar. Vi ser den lokala guiden vi har lärd känna stå längs vägen och pratar i mobiltelefon. Vi vänder för att se om han behöver hjälp, men då är det vi som får problem, MC n startar inte. Jag utnyttjar tillfälle att krypa in bakom några buskar, under tiden får maken i gång cykeln och vi fortsätter. Guiden i sin tur ser att vi står där i vägkanten, men tar för givet att vi bara stannade för en kisspaus. Vi skrattade gott åt alltihop nästa gång vi träffades samtidigt som guiden blev oerhört ledsen att han inte stannade för oss.

Det är bara 58km mellan Lunang Namtha och Muang Sing, men vägen går över berget, och högst upp är det riktigt kallt. Vi åker ett tag bakom en öppen tuk-tuk, och passagerarna på flaket fryser så de hackar tänder, och då har de alla på sig tjocka jackor. Sen får de syn på oss, körandes i shorts och kortärmad. Man riktigt ser frågan i deras blickar om vi inte fryser, så jag visar snabbt med kroppsspråk att även vi fryser jätte mycket, varav alla i bilen vänder sig mot oss och skrattar gott.

stupa1Väl framme vid vägen upp mot stupan, blir vi hänvisad vart vi skall parkera och får strax tillbaka ett parkeringskvitto med vårat reg. numret. Sen är det bara att börja gå uppåt tillsammans med alla andra. Alla är festklädda, många i sina olika nationaldräkter. Och för första gång ser vi även att några av männen, unga som gamla, också har sina nationalkläder på sig. Det är då jag verkligen önskar att jag ägda en egen norsk Bunad (folkdräkt), vad det hade varit roligt att haft på sig den här tillsammans med alla andra. Ett är säkert, den absoluta minsta minoriteten bland alla är oss  faranger  Detta är verkligen en lokal festival, av och för lokalbefolkningen, vilket är riktigt underbart. Vi tyckte vi var ute ganska tidigt, men några få är redan på väg ner. I princip alla barn har ett leksaksgevär i händerna, så vi konstaterar att det måste finnas en otrolig framgångsrik säljare där uppe. Vi vet egentligen inte riktigt vad som väntas, utan att det skall vara lite som en marknad med mat, dryck och lite enklare spel. Och självsagt själva  Stupa högtidligheten . Har även läst att många campar där uppe.

stupa2Innan vi kommer hela vägen upp får vi syn på en riktig rolig skylt. Ett kalvhuvud är upphängd som betyder att här servares det kalv/nöt kött. Vi tycker det låter gott, och beställer en tallrik med grillspett och en med ett större köttstycke samt en tallrik sticky ris, och en papaya sallad. Maten är fantastisk, köttet har marinerats i en spännande sås, och grillspettstycken är bitvis lite röda inuti. Det andra biten har lite starkare smak, och ser ut som revben. De som har stället kommer bort och undrar hur det smaker och är samtidigt oerhördtydliga med att vi inte har ätit buffel, och precis som vi tror pekar han på sina egna revben för att förklara vilken del av djuret vi har fått.

Efter denna starten är vi redo för nästa steg. Längst upp står det ungdomar och placerar en liten tempelblomma på våra kläder. Som tack förväntas vi ge en liten tempelgåva , vilket vi givetvis gör (efter att ha lyckats växla till oss lite småsedlar). Det är så roligt att se ungdomar uppklädda och stolta i sina nationaldräkter. På ena sidan 4 Yao tjejer och på andra sidan 4 Acka tjejor. Sista biten upp mot själva stupan är fylld av bamburör försäljare. Vi var inte riktigt sugna på att själva testa, men nästan alla övriga köpte flera stycken vardera. Man skalar den som en banan, och äter upp innanmätet, som ser sött (och gott) ut.

stupa5

stupa6

Även några kvinnor i sina nationaldräkter ( just vilket folkslag de tillhör har jag inte riktig lyckats klura ut än, med de har svarta broderade huvudbonader) säljer hantverk, för det mesta färglada barntröjor och mössor, men även några vävda sjal, kjolar och byxor som de visar upp för mig. Vill egentligen köpa men har  noll koll på vad det borde kosta och med så många folk omkring är jag inte sugen på att börja en lång prutningsförhandling, så jag avböjer så artigt och trevligt jag bara kan.

stupa4Själva Stupa området håller vi oss på utsidan av, för oss räcker det att beskåda försäljning av  rökelse, blommor och hur olika offergåvor bärs fram. Och sist men inte minst, ritualen med att gå tre varv runt stupan. Detta gör barn, vuxna, präster, munkgossar, rika och fattiga  i en färgglad blandning

När vi vänder ryggen mot Stupan är det som att vara på en gigantisk matmarknad.  Våra associationer flyttas snabbt 2000 år tillbaka i tiden, till bibelhistorien där Jesus kastar ut handlarna från templen. Denna blandning av helgedom och  världsligt  nöje är fortfarande kontrastfylld för oss, som har växt upp med den lutherska läran hängande över oss. Men tillströmningen är stor, alla verkar glada och alla verkar deltaga, så jag gillar detta sättet att fira en religiös helgdag på.

stupa

Vi hittar mängder av små och stora matstånd med mat och dryck (Mycket Lao Beer).samt olika enkla spel. Störst är pilkastning på ballonger, svårast verkar att fiska upp en liggande flaska genom en ring i ändan av spöet. Lättast att kasta en boll i en viss ruta (och missar du helt får du kasta om) men absolut vackrast och roligast den hemmagjorda tombolan. Ett flygplan mitt på som man snurrar på, sen olika sektorer där du placerar din insats. Och med vilken inlevelse de ansvariga för just detta spelet lyckades få barn och vuxna att satsa, särskilt efter att planet hade börjat snurra, var underbart att följa.. Gemensamt för alla spelen, var att vinsten bestod av dryck eller godis, ofta en kartong smaksatt sojamjölk, eller en liten flaska  energi dryck och i enstaka fall en burk läsk. Och mitt uppe i detta träffar vi på en gammal bekant, skolgrabben från LuangNamtha. Han tilltalar oss lite försiktigt här uppe bland spelen, bl.a. vid att fråga vart vi kommer ifrån (det var så vi började samtalet förra gången) innan vi alla tre bekräftat att vi verkligen har träffats förut. Hans kompisar, som står en bit bort, följer det hela storögd. Vi blir stående och prata en liten stund, innan vi fortsätter åt vart vårt håll.

Efter området med spel, blir det flera bord för mat och dryck innan vi nås av ett riktigt hemsk ljudnivå. Är det disco eller riktig livemusik? Det är satt upp en 5-6 scener bredvid varann, där varje artist försöker överrösta den andra. Musiken är allt från thailändsk country till lokala unga förmågor med Lao-pop. Och lite längre bort, under två tältdukar, tilläts även dans. Men det ser lite försiktigt och tafatt ut, vi vill oavsett inte störa så vi fortsätter rundan. Nu är vi tillbaka där vi startade rundvandringen, och vi börjar fatta varför  alla  står just här. Detta är den enda skuggiga platsen. Det har nu blivit sen-eftermiddag, och det kommer en strid ström av bilar uppåt. När vi anlände under förmiddagen var båda bilar och MC r tvungna att parkera på anvisat plats längst ner. Nu när alla kör upp blir det snabbt kaos, och tack vara regnet dagen innan, kör nästan alla bilarna fast i leran lite längre fast. Dags att försvinna, innan vi måste hjälpa till att få loss alla nerkörde bilar.

stupa3Det är fortfarande många som är på väg upp, och nu står det parkerat fullt med bilar på båda sidor av vägen. Det ser varmt ut för de som kommer gående i vackra siden dräkter. Tillbaka på MC parkeringen tar det en liten  stund till vi hittar vår, som står relativt instängd. Först skall parkeringskvittot med jmf reg numret, sen får vi hjälp med att hitta ut. Vid utgången kontrolleras parkeringskvittot en sista gång, för att säkerställa att vi åker med rätt fordon. Säker och bra ordning. Vi vill gärna komma hem innan det blir mörkt, men inser att det är nu det riktiga partyt börjar. Möter mängder av glada ungdomar på väg, och även längs vägen nedanför stupan har någon slängt upp stora högtalare, så det med minst 24-timmars festival stämmer säkert.

De fattigaste byarna på vägen mellan Muang Sing och LuangNamtha vill även de ha nytta av festivalen. Och har lagt ut lite grönsaker och annat längs vägen, som de hoppas de förbipasserande skall köpa. Vi vågar tyvärr inte stoppa, då vi vet att motorcykeln lätt börjar krångla här uppe på hög höjd. Så de får inga allmossar av oss denna dag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s