Från Gyllene till Gröna Triangeln (from autumn 2011)

Standard

Jag är barnsligt förtjust i att fysisk titta på en nationsgräns och finner dessutom gränshandel/gränsmarknader fascinerande. Kanske är det barndomens utflykter till handelstältet vid Svinesund och kunskapen om vad som dolde sig bakom skylten  “Hönan Agda”  som gör sig påmind. Under de veckor vi har varit i Övre Mekong området, har det blivit många gränser. Några till beskådning på avstånd, andra som vi faktisk har passerat.

LT1ELuang NamTha provinsen i norra Laos kallas för den gröna triangeln, med sina kilometerlånga gränser mot båda Kina och Myanmar. När vi tittar på kartan hur några av vägarna går, inser vi att vi bitvis verkligen har kört parallellt med Kina, utan att hitta någon skillnad. Naturen är den samma på båda sidor om landgränsen. Det lever även en elefantflock här i gränstrakterna som är bland de sista överlevande kinesiska elefanter. Tre månader varje år, när det är säsong för sockerrör, vandrar de över till Laos för att kalasa, till lokal befolkningens stora förtret.

10 km från Muang Sing (ett av distrikten inom LuangNamtha provinsen) ligger en mycket trevlig gränsövergång. Tyvärr är det bara kineser och laoiter som får passera genom denna, övriga nationaliteter får välja den internationella övergången vid Boten. Men åka och titta är tillåtet, och vi gillade starkt volleyballnätet som stod uppspänd med Laos flagga på ena sidan och den Kinesiska på andra sidan. Snacka om att spela landskamp varje gång! En otrolig trevlig polis kommer ut och vi blir stående en lång stund och prata. Kinesiska flaggan på andra sidan volleyball nätet betydde inte riktig Kina som vi trodde, då de har ungefär en kilometer buffertzon mellan in/ut stämpling i Laos och in/ut stämpling i Kina. Vi fick inte lov att fotografera här, så även om vi hade parkerat lite framför  Stop  markeringen i vägen, var det så långt vi kom. Han ville inte att vi skulle gå några hundra meter in  ingenmanslandet . Och kunde heller inte erbjuda oss att spela volleyboll på den  kinesiska  sidan av nätet.

Den internationella gränsövergången var annorlunda. 7 km innan själva gränsen kom tullen. Vi var osäkra på om vi måste vända, men en kinesisk affärsman sa åt oss att bara fortsätta. Vad vi kom in i efter tullen vet vi egentligen inte. Gränsstaden Boten, ligger i Laos, och den ser ut som vilken typisk Laos by som helst. Men restauranger och affärer längs vägen var endast skyltade på kinesiska. Och när vi når det sista backkrönet nås vi av en overklig syn. Det är som en färgglad spökstad. Moderna, färglada hus med nya, fina avenyer. Men det är i princip allt. Vi åker in i området, på väger med engelska och kinesiska namn, men allt vi ser är tomma hus. Vi vet inte om det är nybyggen som inte är färdigställda eller vad det är. Ett ställe har en kinesisk vakt, han pratar tyvärr ingen engelska, så vi blir inte riktigt kloka på vad det är för lokal han vaktar. Men vi får lov att titta in,  och ser en stor sal/foajé med stora guldglimrande ljuskronor i taket. Förövrigt tomt, inte en människa. Några av husen är lägenheter, tvätten utanför varje fönster avslöjar det. Tvärgatorna i mellan är uppbyggda med affärslokaler vägg-i-vägg, men de flesta portarna är plomberade, och vi ser endast en kiosk och en guldsmedsaffär som faktisk är i gång.

Vi har under vår vistelse blivit känd med en av de lokala turistguiderna i NamTha. Vi går dagligen till samma restaurant för att äta nudelsoppa på och vi har alla samma bord som favorit. På det viset har vi börjat prata, och vi har hittad en bra källa för kunskap om området vi vistas i.

Men även denna vår nya kunskaps-källa är inte riktig säker på vad de kinesiska byggen på Laos sida av gränsen är, men tror det har varit ett gigantisk stort kasino, som nu har stängd igen, men han var inte riktig säker på orsaken till att det stängdes (dåliga affärer eller politiska beslut). Vi tycker allt är konstigt, overkligt, och undrar samtidigt hur många skoltimmar man kunde gett barnen i Laos för summan av dessa skrytbyggen.

LT1FSjälva gränsen är vacker, ingången till Laos är en stor guld stupa. Här är det ingen som bryr sig om att vi går runt och fotograferar, och det är heller inga problem att uppsöka toan, även om den teoretisk ligger bakom stämplingslinjen. Men vi har inget Kinesisk visum, så längre än så här kommer vi inte just nu. På vägen tillbaka stannar vi och köper lite frukt hos någon av de otalliga små handelsbodarna, men någon riktig stor gränsmarknad så vi aldrig. Eller så hade den stängts för dagen. Bara flera igenbommade byggnader blandat med kasinon eller karaoke barer, och några kinesiska restauranter, men när vi stannade och ville äta, vinkade de oss bara vidare.

Til slut några ord om gränsövergången mellan Chiang Kong, Thailand och Hua Xaiy, Laos. Allt fungerade klockrent, ingen korruption, eller försök till korruption. All priser enligt uppsatta listor. Vår ända otur var att vi hamnade bakom ett stort holländsk ressällskap, så kötiden för att stämpla oss ut av Thailand blev mycket längre än förväntad. Efter utstämpling, är det bara att gå ner till hamnen, köpa biljett, och hoppa ombord i närmsta longtail båt, som kör oss till andra sidan. Där hoppar vi ut, svänger höger och ställer oss i visum kön. Efter att ha fylld i alla papper, står jag kvar med våra pass i visum kön medan maken ställer sig i växlingskön. Allt eftersom personalen hinner igenom högen med pass, kommer de ut till oss i kön och plockar in nya handlingarna. Inga konstigheter, inga frågor, även om viss info inte var särskilt noggrant utfylld, så som adress och kontakt person i Laos etc. Inne på kontoret sitter det tre stycken och jobbar intensivt, den första kontrollerar ifylld information den nästa klistrar in visumet och stämplar passet, medan den sista visar upp passet i betalningsluckan, och när han har identifierad att det är rätt person som tar emot rätt pass, betalar man visum avgiften, som varierar beroende på medborgarskap. För våran del betalde jag 35US$ och maken 31US$. Innan vi får komma upp i själva Hua Xaiy, måste vi visa upp passet genom en sista kontroll, men denna är nödvändig då man teoretisk sätt kunde ha tagit raka vägen ut efter båten.

Nu har vi flera möjligheter att välja på, 12:30 avgår lokalbussen mot LuangNamtha, men vi kan även väljas att stanna en natt eller två i Hua Xaiy, eller hoppas på att bli uppraggat av en minibuss som skall åka direkt. Vi väljer det sista alternativet, betalar ett överpris (tariffen i hamnen visar tydligt 70.000kip per person eller 700.000kip för hela bussen, medan lokal taxan för egna befolkningen är 50.000kip) då han garanterar att han är på väg direkt. Skall bara plocka upp två passagerare som redan köpt hela resan från Thailand. Så vi följer med, frågar säkert 10 gånger till om han verkligen skall köra direkt, vilket han skall. Vi hinner knappt köpa oss en lunch baguette på gatan innan han ber oss snabba på för bussen skall åka. Från början är vi 5 utlänningar och 1 Laoit. Undervägs kommer det på två Laos tjejer till, men det är allt.

3.5 timme senare är vi framme, tja nästan framme, vi har stoppat på busstationen 8 km utanför stan, där alla stora bussar måste stanna. Men vi vet att det finns en busstation i stan för minbussar, och att minibussarna vanligtvis kör dig till ett visst guesthouse eller resbyrå. De övriga utlänningarna går av, alla Laos passagerarna sitter kvar + vi. Tjejen bredvid mig pratar bäst engelska,, så hon för talan för de andra. Detta är LuangNamtha busstation, ja säger vi, och rör oss inte. Tidigare under resan har hon berättad för mig att hon också skall till LunagNamtha, så vi vet att minibussen kommer att åka in med lokalbefolkningen så fort alla utlänningar har gått av. Till slut ringer de till resebyrån i Hua Xaiy, och vi pratar med ägaren och förklarar att vi gick med på att betala överpriset, just för att bli körd från dörr till dörr. Svaret blir att minibussarna inte har lov att köra in med utländska turister till LuangNamtha, men han lovar att betala Tuk-tuk resan för oss in till stan. Nu är våra argument slut, vi får pengar till tuk-tuken, minibussen drar iväg, och vi får fortsätta den sista biten av resan i en öppen, dammig bil.

Ny i stan och ny i landet är det bara att gilla läget, och när det gäller typiska turist grejor, är det oftast olika priser för oss jmf med lokalbefolkning. Lyckas du däremot komma helt utanför turiststråken, har du möjlighet att bli erbjuden Lao pris, eller när du köper vardagliga varor eller tjänster på morgonmarknaden, får du också Lao priser. I övrigt när du handlar dricka i lokala affärer eller äter nudelsoppa på enkla gatuserveringar, får du garanterat betala ett högre turist pris jmf med lokalbefolkningen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s