Första stopp Chiang Mai (from autumn 2011)

Gallery

Årets resa började extremt lugnt, med både förbokat flyg och boende direkt till Chiang Mai. Detta är vårt tredje besök i Chiang Mai, under lika många år, men fortfarande känns staden ny och spännande. Det är ganska så exakt ett år sedan vi var här senast, men trots att det är samma tid på året känns väldigt mycket annorlunda denna gången.

En stor skillnad är boendet. Vi har denna gången valt ett lite dyrare ställe, Baan U Sabai som kallar sig Boutiqe House. Det är ett familjeägd nyöppnat ställe som verkligen var helt fantastisk, trots sitt något ocentrala läge. Både ägare och personal var toppen, lågmälda och aldrig det minsta pushiga på att sälja oss utflykter. Samtidigt, frågade man om hjälp eller tips, hade de massor kontakter och fixade allt för oss. Vi hyrde MC en dag via hotellets kontakt. Inte nog med att uthyraren kom till oss med cykeln, där både bromsar och däck var splitternya. Det var inget tjafs om att behålla passen, och de mer eller mindre bad om ursäkt för att de krävde ett deposition. Skönt att få känna att det är jag/vi som kunden som stod i centrum.

Förutom själva boende-standarden var även området nytt för oss. Vi bodde denna gång nära flygplatsen, bara några minuter från Chiang Mai s största shopping center, Central Plaza. Det tog oss 15-20 minuter att gå in till gamla stan, men efter ett par dagar lärde vi oss att utnyttja de gula Songthawerna som kollektivtrafik. Chiang Mai saknar tyvärr en riktig kollektivtrafik, det skall finnas några få stads-busslinjer, men annars är det songthawer som gäller (Songthaew är en överbyggd pickup med två bänkar där bak, med plats för 6 passagerare på varje bänk). Men i motsättning till andra städer, är det inget fast pris, de röda songthawerna som kör inom stan funkar mer som taxi, och man måste varje gång förhandla om priset för resan. Men de gula songthawerna som går från centrala Chiang Mai och ut till närliggande byarna, där funkade det att betala fast pris. Så nu var transportproblemet löst de dagar vi ville in till Gamlastan.

Ett nytt område betyder också nya lokala matställen. Vi hittade snabbt en ny favorit, som förutom god mat, var så otrolig billig. Två relativt stora rätter över ris, två glas med is och en flaska vatten kostade 55 baht. Vi var tvungna att fråga flera gånger om de verkligen hade tagit betalt för allt. Prisnivån är helt klart en av orsakerna till att vi numera föredrar norra Thailand jämfört med södra.

Vad är det så som känns så annorlunda detta året jämfört med förra???? Vädret var en orsak, vi hade räknat med regn och ganska mulet väder, men möttes av strålande sol, så att vi de flesta dagar kunde njuta några timmar vid poolen.

MC Vi hyrde som sagt en MC en dag, för att ta en av våra favorit runder genom bergen till Samoeng och sen vidare till Mae Rim. Förra året var vi alltid ensamma turister när vi pausade i Samoeng, men denna gången var här många andra turister samtidigt med oss. På vägen mot Mae Rim, lyckades vi hitta avfarten upp till ett fantastisk café högst upp i bergen. Hit hittade vi mer eller mindre av en slump för två år sen, då vi med bil kom körande bakvägen, via dåliga grusväger och småbyar. Denna gången hittade vi den riktiga vägen, som var asfalterad och skyltad, och väl framme kom nästa överraskning. För två år sedan var vi ensamma gäster, nu var här fullt med thailändska turister som lunchade och fotograferade utsikten.

sprudlande grönska

sprudlande grönska

Nästa  favorit i repris  var ett besök hos tigrarna. Vi ville så gärna få möjlighet att klappa och kela med nyfödda tigrar. För ett år sen var vi också här mer eller mindre ensamma, medan det i år var många turister. Och vi fick besöka de nyfödda  tigrarna, dvs 3 veckor gamla och så runda och goda att det var svårt att slita sig. Våra gamla bebisar sen förra året hade blivit en meter stora och förrförra årets kull var 2-meters bjässar.

Även odlingarna vi passerade verkade mycket mer i gång i år, överallt var det  plastinklädda odlingar och mycket folk ute på fältet. Förra året såg vi i princip ingen aktivitet alls. Orsakerna till detta skall vi inte spekulera vidare i, men det politiska läget är kanske stabilare i år, och därför är även den inhemska turismen är så mycket större i år jmf med förra året. Same, Same but different!

Slutet av vistelsen bjöd dock på en rejäl överaskning. Vi tyckte inte det hade regnat särskilt mycket, ändå började den delen av Chiang Mai som låg nära Ping River att svämma över under onsdag (28/9) kvällen. Nyfikna som vi är, måste vi in och titta på eländet. Torsdag förmiddag hoppar vi på en songthaew in till gamla stan. Innanför gamla stan och dess vallgravar syns ingenting, vattennivån är precis som vanligt. Så vi börjar bege oss utanför murarna och ner mot älven. Efter ett tag ser vi den första översvämmade tvärgatan, där en ensam tuk-tuk glider fram. Alla närvarande står med kameran i högsta hugg. Stämningen är hög, barnen skuttar glada omkring, och på trottoaren går det fortfarande att komma torrskodda fram. Ett  par kvarter till, och nu vader vi alla i vatten, men mopeder och personbilar kan fortfarande komma fram, och det är bara de lägsta punkterna som är översvämmade. En del av tvärgatorna som ligger lite högre, är fortfarande torra. Vid nästa korsning tar det sen slut. Här är vattnet i midjehöjd, och så roligt är det inte att vada runt. Nu är det lastbilar som gäller, och de som måste till och från området blir transporterade via dessa. Och det är precis i denna korsningen vi har bodd de två senaste åren. Gissa om vi var extra glada för vårat  nya  boende detta året!

Dagen efter är det dags för oss att checka ut, och planen var att ta bussen vidare till Chiang Rai. Vi undrar om detta är möjligt, för hur skall man ta sig till busstationen på andra sidan älven? Vi kollar vi in några alternativa hotell inne i Gamlastan, som vi i värsta fall får flytta till om det inte går att åka vidare. Sen hoppar vi på en songtahew för att dra hemåt, där vi möts av dagens överraskning. Gatan vi bor på är totalt översvämmat! Vi vet hur gatan ser ut i normala fall, med en blandning av privatvillor, ödetomtar och några skrothandlare, vilket gör att renheten är väl så där. Vattnet vi är tvungna att vada hem i känns så där rent, men det är bara att gilla läget. Vi möter ett par thailändska damer som är på väg i motsatt riktning och vi kan icke annat än att le uppskattande mot varandra. En hyrd songthaew med en massa munkar åker runt och fotar förödelsen och blir lyckliga då de kan fota oss falanger vadande i massorna. Så småningom läser vi oi tidningen att detta är den värsta översvämningen i Chiang Mai på minst 60 år och kostnaderna för utebliven handel rör sig i mångmiljonklassen.

Väl inne på  hotellet är det som att komma till en annan värld. Swimming-poolen badar i solsken och det är svårt att föreställa sig kaoset utanför.

Hotellpersonalen hjälper med oss bussbiljetter till dagen efter. Bussarna går som vanligt, de ringer och bokar biljett, innan dottern i huset tar sig ut för att betala vår biljett via närmsta ATM, sedan lovar de att skjutsa oss till busshållplatsen dagen efter. Under natten stiger vattnet ytterligare 30-50cm så vi är lite oroliga för hur vi skall komma i väg. Men det löser pappan i huset elegant. Vi använder bakdörren för på den sidan av huset ligger vägen något högre och det är alltså inte lika mycket vatten. Där backar de in sin pickup, så får vi hoppa från trappan och över till flaket och körs i väg till en torr väg, då vi kan flytta oss till insidan av bilen. Jag har tidigare alltid irriterad mig på att thailändare måste ha så otrolig stora bilar, varför de inte kan köra vanliga små personbilar som vi är vana vid. Denna dagen var jag glad för detta, så vi slapp vada runt bärandes vår packning på huvudet. Normalt tar det bara 10 minuter att åka till busshållplatsen, men denna gången fick vi ta en rejäl omväg på mer än 30 minuter för att hitta en bro där man kunde köra över Ping River.

trying to buy bus ticket

trying to buy bus ticket

Resan norrut till Chiang Rai förlöp utan några incidenter. Ett par ord på slutet bara om vilken otrolig lyxbuss vi åkte. Vi åkte med ett bolag som heter Green Buss, och deras VIP klass. Bussen har normal längd, men totalt endast 24 sitt platser, fördelade på 2+1 säten. Benutrymme var fantastisk, man lutar sig tillbaka samt fäller ut fotstödet, utan att på något sätt inkräkta på de framför eller bakom. Detta var den enklaste 3-timmars bussresa på länge.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s