Vietnamesiska nudlar och svensk fika med påtår (from autumn 2012)

Standard

Efter några veckor i Vientiane har vi hittad en viss rytm. Den ursprungliga planen (om vi över huvud taget hade någon) var att resa runt i Laos under två månader med avbrott för en avsticker till Thailand eller Vietnam när det var dags att förnya visumet. Men det var innan vi kollade in hur bussarna ser ut. Inget som lockade oss att tillbringa 10-12 timmar på, och under den tiden kommer man ändå inte så långt. Sen kan man alltid flyga, men för att få med cyklarna måste vi paketera de i en box först, och det kändes heller inte värt besväret för en eller flera inrikes flygningar. Och cykla till nästa destination? Nja, varken cyklarna eller vår packning är gjord för långa transporter. Istället slog vi oss till ro i Vientiane, och utforsker staden och den närmsta omgivningen per cykel och åter cykel.

Maten
De första dagarna åt vi bara vietnamesisk, ofta av en ren slump, innan vi lärde oss att särskild hitta till de vietnamesiska matställena. Med vietnamesisk är det först och främst tillbehören vi diggar, ett fat med salladsblad och massor av olika örtkryddor. Sen fyller man sitt salladsblad med örterna, nudlar och vad som finns till hands, rullar ihop, doppar i sås, och in i munnen. Otrolig gott. Hittade en laos variant på samma tema, där nudlarna var utbytt mot stekt ris o egg. Lika gott. Fördelen med dessa vietnamesiska rätter är priset. Klart billigare än den enklaste rätten på övriga (turist) restauranter. Allt eftersom vi cyklar runt i stan, har vi till slut hittade matställen som vänder sig även till Laositer, med en hel annan prisbild. Lunch mellan 5- och 10 000 kip, fylld baguett för 6.000 kip.

Sedan kom vi på att landet har varit invaderat av Frankrike, som säkert har lämnat lite influenser, så nu började jakten på bra (och billigt) vin. Favorit restauranten hittade vi vid den ”svarte stupan”, en underbar liten restaurant, god mat, prisvärd, och för det mesta bara lokala gäster. Det blev många besök här, och många glas vin, serverade i underbara snygga vinglas.

Svensk fika
Visst är det lite sjukt att vi reser halva jorden runt för att få åtnjuta svenska kanelbuller, Men så var fallet. Skandinavien Bakery blev en riktig favorit denna gång, nästan så vi levde efter devisen ”fika hela dagen lång, med avbrott för lunch, middag och massage”. Om det inte räckte med ett besök varje dag, har det varit tillfällen då vi har varit där flera gånger under samma dag. Har testat hela sortimentet av kanelbulle-liknande bakverk, varav kanelbageln blev närmast beroendeframkallande, men det var innan jag smakade damsugare, har glömd hur goda sådan gröna kondis bitar kan vara. Och på svenskt vis serverades det kaffe med påtår. Ett tips, gör gärna ett besök tidigt på morgonen (de öppnar 7) och insup den härliga doften av nybakat och lyssna till sorlet. På den tiden är det nämligen fullsatt av vad jag gissar är lokala affärsmän- och kvinnor, som äter sin frukost där.

Trafiken
Våra första dagar i Vientiane sammanföll med Asep möte (Europa-Asiatisk parlamentarisk möte), vilket resulterade i mängder av trafikpoliser ute på vägarna. Många av vägarna i Vientiane är enkelriktade, så det blev många korsningar där vi snabbt hoppade av cykeln och ledde den förbi poliskontrollen och in på nästa väg. Men efter et par dagar, märkte vi att polisen inte verkade bry sig om vilken riktning mopederna körde i, så då började även vi att cykla mot trafiken rakt framför polisen, ingen brydde sig. Trafikpoliserna ända uppgift verkade vara att så snabbt en bil med några av delegaterna närmade sig, se till att stoppa all trafik till dess av kortegen hade passerat. Cykel är annars perfekt för att ta sig fram snabbt. Biltrafiken är relativ liten, men då och då står det still, och då är det smidig med en cykel som kan sik-sacka sig fram. Bilförarna kör överlag rätt så dålig, stora bilar, där bilförarna knappt ser var bilen startar eller slutar. Så skall de svänga eller parkera, görs det i riktig slow-motion, gärna med alla varselljus blinkandes. Har passerat et par körskolar, påminner om en körskola för barn. Gissar att alla barn som har tagit körkort på Legoland kör bättre än de vuxna som tar körkort på en körskola i Laos. Bilparkeringen skall vi inte tala om, några står på trottoaren, några står längst in på gatan, andra i dubbla led medan andra parkerar i en halvled (varken längst in eller längst ut) Hur det är tänkt att fotgängare skall ta sig fram vet vi inte……..

Massage
Är man i Laos, måste man bara passa på att njuta av massage. Otroligt billigt och hög kvalitet. En av våra första dagar cyklade vi förbi en skylt med ”traditionell massage av blinda”, varför inte testa? Vi kliver in, och hade väntad oss någon form av receptionist som var seende. Men något sådant fants inte här, så hur gör vi oss till känna? Som tur var fick vi hjälp av kunder som låg och fick massage, de hojtade till och två personer kom och tog hand om oss. Massage salen bestod av ett stort rum, männen på ena sidan, kvinnorna på andra. Alla ligger vi på tunna madrasser på golvet, utan något privat utrymme. Men fair enough. Sen börjar själva massagen, jisses vad det gör ont. Ok, vi är rätt så stela efter cyklingen, men massören som tar hand om mig trycker och trycker tills man bara måste skrika lite, då byter han grepp och börjar trycka igen. Jag försökte så länge det gick att inte skrika allt för mycket, men det var några a de som blev masserade som skrek som stuckna grisar hela tiden. Otroligt nog, kände vi oss båda mycket mer avslappnade efteråt, och en del av muskelknutorna hade lösts upp. Favorit stället blev sedan Dragon Massage, där jag alltid tog två timmar fotbehandling med balm, vilket inkluderade armar, huvud och axlar. Alle kunderna sitter (ligger) bredvid varandra i varsin bekväma skinnstol medan behandlingen pågår. Har man kommit dit på släpande fötter, så flyger man nästan ut därifrån efteråt. Timpriset ligger på 35-45.000kip

Sevärdheter
Här finns hur många tempel som helst, för vår del räcker det att cykla förbi, kanske vi en gång i mellan cyklar in på gården för att titta, men vi orkar inte längre gå in i templen. Det är för många av dem och vi klarar inte riktig skilja ut vad som är värdt att titta på, Favorit sevärdheten blev i stället Triumfbågen, eller Pataxay som den heter. Älskar att sitta under själva bågen, titta upp på de vackra målerierna, men oftast bara sitta ner och köpa något kallt att dricka från den lilla kiosken in ”ena benet”. Det känns lite som att vara i Prag. Man kan även gå upp i tornet och kolla utsikten (och handla souvenirer, stor souvenir marknad inuti i tornet). Det finns några få museer i Vientiane, men denna gången var vi bara inne på ett, säkerhets museet. Egentligen ingen att ha, men när jag hittar en jättebyggnad som är ett museum och som inte finns utritad på några kartor, blir jag alltid lite nyfiken, så därför ett besök (gratis inträde). Lite bisarrt med en utställning som delvis består av foto av fångar med fullt namn samt vilket brott de är skyldige till (typ knarkbrott, dråp eller stulen koppartråd)

Folkliv
Älv promenaden vinner alla gånger. Tidigt på morgonen eller vid solnedgång, det kryllar det av motionärer som går, joggar, cyklar strandpromenaden fram och tillbaks. Kvällar är det även aerobic träning på flera ställen, och utomhus gymmet är välbesökt. Natt Marknaden verkar ha växt rejält sen förra besöket (november 2011) men vi saknar lite mer matförsäljning som del av denna nattmarknad.

I morgon cyklar vi tillbaka till Thailand

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s