På två hjul korsar vi Mekong-Floden (from autumn 2012)

Standard

En fantastisk känsla att cykla från Thailand till Laos. Men innan vi kom så långt hade vi tidigare testad båda cyklarna och oss själva genom en lång cykeltur längs Mekong-Floden på thailändska sidan. Vi ville gärna få en glimt av Vientiane från thailandsidan, så vi begav oss i riktning mot Tha Bo ca 28 km från Nong Khai centrum. Nong Khai skiljer sig lite från andra thailändska orter vi har besökt genom att en relativ stor andel av de boende rör på sig. Parken med gymmet är full av motionärer timmarna innan solen går ner, det är nästan så man en stund har förflyttad sig till Vietnam. Möjligt att det stora andel Vietnameser och Kineser som bor i Nong Khai som gör denna orten lite mer motionsvänlig inställd. Under vår cykeltur passerar vi en stor andel av lokalbefolkningen, även de ute på cykel. Alla vi möter hälsar glatt på oss, och vi får ett extra leende när de ser hur vi torkar svett och ser lite allmänt slitna ut.

Enligt skyltningarna är det 22km från Nong Khai till Vientiane, och den sträckan skall vi cykla med bagage. Vi blir aningens oroliga när vi nu under vår lilla ”test” cykling inte ser en ända glimt av Vientiane, när vi för länge sen har passerat 20km sträcket. Men vi kämpar på – nödlösningen hemåt är i värsta fall att ta bussen eller hoppa på en songthaew, vi är trots allt i Thailand och cyklarna finns det säkert en möjlighet att få med. Vi når Tha Bo, och tar en välbehövlig paus med kalla drycker. Tanken var att luncha, men efter några cola och fruktjuicer är vi inte längre hungriga. Vi småcyklar lite runt i stan, särskilt ner mot älven, för som sagt se om vi kan se Vientiane. Långt bort på andra sidan tror vi ev. vi ser början på Laos huvudstad. Nästa ort på thailandsidan är Sri Chiang Mai och det är denna orten som ligger rakt emot Vientiane, men den ligger ytterligare 20 km bort, och så långt orkar vi inte cykla – vi skall faktisk tillbaka igen. Så vi vänder hemåt igen, och i långsamt tempo med stopp/pauser varje 5 km kommer vi tillslut tillbaka till hotellet. Då har vi undervägs tillfört extra bränsle i form av sockerrör. Detta var första gång vi har ätit/tuggad sockerrör, innan har vi bara smakat det som dricka. Sött och sliskigt, men ändå kul och ha testad. Även intressant att se ”bränsleförbrukningen” för cykel jmf med moped.  Det gick som sagt åt en del vattenflaskor, dricka, bananer, sockerrör etc. för att vi skulle orka cykla närmare 60km.

Dinner in Nong Khai

Dinner in Nong Khai

På kvällen tog våra nya holländska vänner med oss ut på en riktig bra restaurant. Skönt att bara få hänga med och överlåta till andra att beställa in maten. Åt bl.a. en spännande fisk, som var fylld med krabba, grönsaker och nudlar.

Söndag 30 september hade jag läst att det skulle vara roddfestival i Nong Khai. Alltid nyfiken på om informationen stämde, men jodå, dagen innan ser vi att det börjar byggas upp lite marknadsstånd vid templet där östra strandpromenaden slutar. Söndag förmiddag cyklar vi iväg, för att se om vi kan få syn på några drakbåtar. Totalt 7 båtar är med och tävlar, men vi fattar inte riktig hur tävlingen egentligen går till. Vi är nöjda med att se roddarna i aktion, tror vi räknade till 52 roddare + 2 styrmän per båt. Skönt med cyklar, så att vi enkelt kan strosa upp och ner beroende på var någonstans båtarna rör sig.

Rod festival Nong Khai

Rod festival Nong Khai

Dagen efter bestämmer vi oss för att lämna Thailand och bege oss till Laos. Ryggsäcker packade och fastspända på pakethållaren. De första km till Friendship bridge går som en lek. Sen skall vi genom pass- och tull kontroll, vi är lite osäkra på hur vi gör med cyklarna, men vi ställer de vid sidan om kontrollen, får utstämpeln i passet, sedan tillbaka till cyklarna och cykla igenom samma väg som bussarna tar. Sen är vi ute på Friendship bridge, där det är stora skyltar med förbud för cykel. Ingen verkar bry sig, så vi cyklar på. Lite spännande är det med tanke på att vi lämnar vänsterköring och skall över i högerköring, när kommer byte? På Friendship bridge gäller den thailändska vänsterkörningen hela vägen, och direkt efter bron kommer pass och tullkontroll. Vi lämnar in ansökan om visum, och efter 5-10 minuter (och dryga 60 US$ fattigare) har vi erhållit vårat visum och stämpel i passet. Men på Laos sidan får vi inte cykla genom i bussfilen, här vill tullarna att vi leder med oss cyklarna den vanliga ”gångvägen”. Men vi får inga frågor om cyklarna, varken vid ut eller inpassering, och behöver aldrig visa upp kvitton på att det är våra cyklar.

Nu gäller det att komma ihåg att cykla på högersida. Ut från passkontrollen och vi hamnar i en T-korsning. Ingen skyltar som ger något tips om hur vi kommer till Vientiane. Så vi avvakter och kollar in hur ”de andra” gör. Alla lastbilar svänger vänster, men personbilar som ser ut att ha turister ombord svänger höger, så då väljer även vi den vägen. Men fortfarande inga skyltar eller km stenar längs vägen. Men vi både möter och blir förbi körd av buss #14, som vi vet går mellan Friendship Bridge och Vientiane, så vi börjar bli säkre på att vi har valt rätt väg. Och vips, innan vi vet ordet av det är vi centrala Vientiane. Cyklingen hann aldrig bli riktig jobbig, vi har inte engång gjord slut på alla vattenflaskor som vi hade i cykelkorgen.

Nu börjar nästa projekt, hitta boende. Vi ser en skylt mot fontänen, och väljer att börja med något kallt att dricka på Skandinavien Bakery medan vi funderar på vart vi vill bo. Vi har tur, och träffar på ägaren, som ger oss lite tips på vilken riktning det bör finnas bra och billiga guesthouse (300-500 US$/mnd). Han berättar även att det är en dryg månad kvar till högsäsong startar så just nu bör det vara enkelt att hitta bra boende. Men vi har inte riktig turen med oss, eller så hittar vi inte riktig de gator som Sune pratar om. Antingen är det för dyrt enligt vår budget eller för sjabbigt enligt vårt tycke, eller så är just den rumstypen vi önskar fullbokat. Vi har vår favorit från förra året, Mixay Paradise, men den typ av rum vi vill ha finns först tillgänglig om 4-5dagar (ett av kraven är att vi vill ha ett rum med fönster). Så vi änder upp igen på svenska fiket, och bokar ett hotell för ett par nätter via Asiarooms. Detta visar bli denna resas riktiga nerköp. Ett Deluxe rum hos nystartade I-house blev för oss 5:e våningen utan hiss, dålig aircon, wifin funkar inte, inga fönster om inte den 10 cm stora glipan mellan dörr och karm räknas som fönster, men värst av allt, lata, otrevlig personal. Men sängen var komfortabel, och vi stod ut de två nätter vi hade bokat. Nu däremot har vi hittad ett kanonboende, ett lite familjeägdhotell, där vi har ett stort rum med egen balkong utanför, och där vi kan trilla in våra cyklar i receptionen nattetid (och där vi numera hämtar ut vad vi behöver av handduk och toapapper själva, då ägaren varje gång vi frågar, står upptagen med händerna i diskbaljan.)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s